När man ropar varg

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

Att mångfald är bättre än enfald är känt från de flesta områden. Vem vill väl inte låta tusen blommor blomma, låta fåglarna i änglamarken leva och sjunga för oss sin psalm, låta fiskar simma kring bryggor och stenar, låta örnen flyga och rådjuren löpa? Vem?!

Men hur mycket mångfald tål vi? Och vem är det som ska bestämma vilka färger, utseenden, former och mängder denna mångfald ska ha såväl nationellt som internationellt? Mycket av allt är ju annars ett rop i tiden, men någonstans måste kanske gränsen dras för hur mycket allt kan vara.

Varför finns det inte tillräckligt med plats för vår art?

ERIC BACCEGA/JACANA/HOAQUI/IBL

Vargen och skogen

Vargen, den svenska vargen således, är ett bra exempel. I oktober 2009 fick vi av landets högsta beslutande politiska organ veta att vargstammen i landet ska begränsas till 220 djur. Inte fler, inte färre. Samtidigt fanns det röster som sade att vargbeståndet i landet skulle ha uppgått till 500 djur om inte tjuvskyttar på egen hand agerat som biologiska artbegränsare. Röster som tyckte att 220 var på tok för många vargar gjorde sig också hörda. Men deras stämmor klingade förgäves. I alla fall den här gången (det kommer fler). Majoriteten i Sveriges riksdag satte siffran för den svenska biologiska mångfalden när det gällde varg till 220. Punkt.

Skogen, den svenska skogen således, är ett annat bra exempel. Så sent som i augusti i år fick vi av den sittande miljöministern – det kommer fler – veta att mer värdefull skog ska skyddas om allianspartierna vinner valet. För att få loss mer pengar till skogen görs en omfördelning av de knappt 1,8 miljarder kronor som anslagits för att stärka den biologiska mångfalden här i landet. ”Vi renodlar så att anslaget ska användas för inköp av värdefull mark. Den delen ökar från 580 till 770 miljoner kronor”, sade Carlgren till Svenska Dagbladet. Bland annat ska en satsning på naturum göras med andra medel. Inte större ekonomiska resurser således – sådana har i alla tider varit en bristvara – men väl en omfördelning av tillgängliga resurser. Gärna mångfald, men det sätts hela tiden flerfaldiga gränser.

Politik handlar självklart om att vilja, men den handlar i lika stor utsträckning om att välja. Hur många vargar var det som sköts vintern 2009/10? Hur mycket pengar ska gå åt skogen?

Mångfaldsprinciper

Hur många arter det finns på jorden är inte känt. Siffror med så många nollor bakom sig att det blir flera hundra miljoner brukar nämnas. Inför den artrikedomen kan man ju tycka att en eller annan art mer eller mindre kan spela mindre roll. Redan nu verkar exempelvis en stor majoritet vara överens om bakterier som skapar sjukdomar och epidemier – främst då hos människan och hennes nyttodjur – inte bara bör utan i möjligaste mån ska utrotas, men i samma andetag kan vi konstatera att olika läkemedel begränsar artmångfalden på jorden. Vidare kan man fråga sig om en art som gör sig stor på bekostnad av en annan arts överlevnad ska få fortsätta på det viset. Det kan ju också handla om att människan för sin egen överlevnad beter sig på olika sätt som omöjliggör för andra arter att klara sig.

De argument för största möjliga biologisk mångfald som brukar framföras är försiktighetsprincipen, etiska och estetiska överväganden samt ekonomiska skäl. Försiktighetsprincipen handlar om att eftersom vår kunskap om naturen och vårt sätt att bruka den är föränderligt så måste vi gå väldigt varligt fram om det är något vi vill ändra på. Det som kan uppfattas som en i någon mening onödig art i dag kan i en framtid visa sig vara i allra högsta grad nyttig. Sett på det viset är bevarandet av den biologiska mångfalden att se som en försäkringsfråga inför en osäker och okänd framtid.

De etiska skälen – du skall icke dräpa – och estetiska skälen – mångfald är bättre än enfald – kan vara lättare att förstå, men de lever ett farligt liv i en värld där uppfattningar om rätt och fel, fult och fint hela tiden förhandlas och förändras. Ekonomiskt sett kan man uppfatta bevarandet av mångfalden som ganska kostsam, men omvänt kan man säga att det man inte tycker sig ha råd att rädda och bevara i dag kan ekonomiskt sett visa sig vara väldigt värdefullt i morgon.

Delar man vidare upp den biologiska mångfalden i flera nivåer – med sådant som genetisk nivå, artnivå, ekosystemnivå, biotopnivå – blir det om möjligt ännu svårare att sätta några bestämda gränser för den.

Noaks ark och paradiset

Gud brukar, i alla fall för troende, få vara med på ett hörn när den biologiska mångfalden diskuteras. Vem, säger de troende, ska få sätta sig över en gudomlig vilja till att det finns så många arter på vår jord? Vem, säger de vidare, ska vara den som beslutar om att den ena eller den andra arten inte längre ska platsa på jorden? Över Edens lustgård – för att här hålla oss till Bibeln – var det Gud som bestämde, och det är ingen människa givet att överta den rollen.

I Första Mosebok, kapitlen 6–9, berättas hur Gud skickar en stor flodvåg på grund av människans ondska och hur den fördärvade jorden. Gud ger Noa, den enda rättfärdiga mannen i sin generation, detaljerade instruktioner för att bygga en ark. När den är färdigbyggd skickar han djuren till Noa, och sedan sänder han ut flodvågen. Översvämningen täcker alla berg och det mesta av allt levande, utom fisken, dör. Då minns Gud Noa, och han låter vattnet sjunka undan och land framträder. Arken strandar på berget Ararat, och Noa, hans familj och alla djuren lämnar arken och Gud lovar att inte skicka en flod som dränker jorden en gång till. Om det sista stämmer återstår att se. Annars är det väl just risken för översvämningar på grund av växthuseffektens negativa effekter på klimatet som brukar framhållas som den största faran för jordens framtida överlevnad.

Av Darwin har vi fått lära att naturen själv sätter gränser för sin tillväxt och sin överlevnad. När naturen av olika skäl – främst då genom människans ageranden – inte kan agera fritt gäller det att i den biologiska mångfaldens namn hjälpa den lite (eller mycket) på traven. Frågan är hur, när, av vem och, inte minst, varför. Vad säger vargen?