Nationalnyckel: Fjäril'n vingad

Ingvar Svanberg, högskolelektor och NE-medarbetare

Det var Carl von Linné som en gång myntade begreppet fauna i betydelsen ”beskrivning av ett områdes djurvärld”. Han var också den förste att ge ut en heltäckande sådan över Sverige.

Därför känns det lite märkligt att det dröjde till 2005 innan man i Sverige på allvar publicerade första volymen i ett bokprojekt som skall utmynna i en nationell fauna och flora, alltså en heltäckande översikt som beskriver samtliga arter och dessutom innehåller bestämningsnycklar. Däggdjurs- och fiskfaunor har vi gott om (fälthandböcker om fåglar finns redan in till leda) men vad beträffar övriga djurgrupper är det sämre beställt.

”Fjärilar: Dagfjärilar”, den första volymen i Nationalnyckeln

ARTDATABANKEN

Nationalnyckel

Nationella eller regionala faunor har länge varit självklara i många andra länder. Såväl Italien som Rumänien har sedan länge sådana faunor. Även i våra grannländer finns prov på detta. Bokverket ”Danmarks fauna” började exempelvis utges redan i början av förra seklet och är fortfarande under utgivning. Nu är den uppe i 88 volymer.

Den som velat lära sig bestämma något annat än fåglar, fiskar, däggdjur eller några större insektsgrupper har alltså varit hänvisad till den danska serien eller något motsvarande tyskspråkigt arbete från mellersta Europa. Själv brukar jag ha med mig Martha Weis Clausens behändiga och på alla sätt utmärkta lilla daggmaskvolym ”Regnorme” på exkursioner.

Nu har emellertid den första volymen ur Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som det nya referensverket kallas, utkommit. Den handlar dock inte om maskar, utan om dagfjärilar och utgör första delen av planerade nio om fjärilar. I denna inledande volym redogörs för de svenska, eller snarare nordiska, dagfjärilarna och boken innefattar inalles 140 arter. De resterande kända över 2 700 fjärilsarterna skall presenteras i kommande volymer. Ytterligare två fjärilsvolymer publicerades 2007 och 2008.

Bestämningsnycklar

Linné gav på sin tid ut ”Fauna svecica” (1761) och Nationalnyckeln tar sin avstamp i ett citat ur hans författarskap. Det svenska bokprojektet siktar dock högre än sina utländska och äldre motsvarigheter. Det skall ses som ett brett upplagt referensverk för artbestämning, men vill också stimulera intresset för arterna i Norden. Verket är därtill försett med färgillustrationer, och alla i Norden kända arter är avbildade i denna första del.

Ett bokprojekt av denna storlek behöver naturligtvis en start som uppmärksammas. Det gör förstås dagfjärilar, färggranna och populära djur som de ofta är. Så det är säkert ingen tillfällighet att man valt dagfjärilar som första volym. Förutom artpresentationer i form av monografier och bestämningsnycklar, författade av Claes U. Eliasson, Nils Ryrholm och Ulf Gärdenfors, innehåller boken också avsnitt om landskapsförändring över tid och hur man kan befordra fjärilsbiotoper. Volymen är också mycket vackert illustrerad med inte mindre än 500 färgbilder, utförda av Martin Holmer och Karl Jilg.

Inte oväntat har den första volymen redan blivit något av en bestseller, vilket ger en fingervisning om behovet av en modern fjärilshandbok. Förutom vuxna fjärilar finns också larver (dock inte alla) avbildade och dessutom har man utbrednings- och fyndkartor för samtliga i Norden påträffade arter. Boken är välskriven, välillustrerad och föredömligt redigerad. Det finns en pedagogiskt genomtänkt linje i upplägget.

Volymen är för övrigt inte bara användbar för en svenskspråkig läsekrets. Den nordiska täckningen – som innefattar också Färöarna och Island – gör att boken kan nyttjas även i våra grannländer. Dessutom är bestämningstabellerna översatta till engelska, så även en internationell läsekrets kan dra nytta av volymen! Det är ju på alla sätt föredömligt.

Ett litet lärdomshistoriskt avsnitt om fjärilsforskning i Sverige – det finns ju en lång tradition – hade inte varit ur vägen. En kortare etnobiologisk orientering om fjärilars plats i den folkliga biologin genom tiderna, inte minst rörande den folkliga namngivningen, hade inte heller varit så tokigt att få ta del av.

Mångfaldsarbete

Nu skall också sägas att detta inte enbart är ett faunaverk. Eftersom projektet och bokverket heter ”Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna" betyder det att man avser att även presentera växterna i kommande volymer. Nationalnyckeln har möjliggjorts genom ett stort statligt anslag. Sammanhållande länk för projektet är ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet, men det sysselsätter ett stort antal forskare, amatörer (i dess gamla betydelse ”person som byggt upp stor kunskap och lärdom inom ett område utan att ha det som yrke”) och konstnärer runt om i landet.

Hela projektet syftar alltså till att omfatta såväl faunan som floran och innefattar därmed alla djur, växter och svampar som finns eller påträffats i landet. Man avser helt enkelt att täcka in alla i Sverige kända flercelliga organismer, varav många grupper fortfarande är väldigt lite utforskade. Så trots att målgruppen är bred och anslaget populärvetenskapligt, kommer åtskilliga organismer att för första gången behandlas i samlade volymer.

Arbetet ses som ett led i bevarandearbetet av den biologiska mångfalden. Känner vi inte mångfaldens beståndsdelar kan vi inte heller bevara den, är tanken. ”Om man inte känner namnen är kunskapen om tingen värdelös”, lyder ett Linné-citat som närmast tjänar som ett motto i sammanhanget.

Hyllvärmare

Sammanlagt planeras inalles hundra volymer av Nationalnyckeln, som skall omfatta alla 50 000 flercelliga arter som beräknas vara kända från Sverige och Norden. Nästkommande volym avhandlar mångfotingar, alltså de som vi ofta kallar tusenfotingar, en djurgrupp som knappast kommer att väcka lika stort intresse som fjärilar, men som förstås förtjänar att bli mer kända. Det finns ett 90-tal arter att hålla reda på. Flera floraorienterade volymer är redan planerade att ges ut inom kort, däribland en volym om blad- och kvastmossor som väntas i vinter.

Man kan väl hoppas att fågelvolymen inte är särskilt högprioriterad i sammanhanget utan den kan få anstå länge. Det finns angelägnare växt- och djurgrupper att ägna tid åt. Riktigt spännande blir det väl först när volymer om i sådana här sammanhang länge helt förbisedda organismer utkommer. Rundmaskar och mögelsvampar är några organismer jag ser fram emot att få läsa om.

När vi nu fått ett praktverk som detta, vad kan man mer önska? Jo, att man i samma veva producerar en komprimerad pocketversion där ”Danmarks fauna” kan vara förebild, alltså med bara bestämningstabeller, kortfattade artbeskrivningar samt för identifieringen nödvändiga teckningar, vilken man kan ta med sig ut i markerna. Denna första volym, med över 400 sidor i storformat, är definitivt ingen bok man plockar med sig under resor, än mindre på exkursioner.

Utlovade digitala bestämningstabeller förefaller åtminstone för mig, med risk för att låta utvecklingsfientlig, som meningslösa substitut för en behändig fälthandbok i fickformat. Nationalnyckeln kommer att stanna i referenshyllorna på bibliotek och hemma hos hängivna intresserade. Det är volymerna i ”Danmarks fauna” som tills vidare får fortsätta att följa med i jackfickan när man ger sig ut i landskapet.