Arne Ekman och Lennart Hultqvist, chefredaktör resp. redaktör, NE
NE:s artiklar om stjärnbilder har försetts med nya stjärnkartor. Det är den digitala tekniken som nu gör det möjligt att söka och surfa på ett sätt som tidigare inte var möjligt.
Stjärnbilderna förmedlar mycket gammal kulturhistoria, ofta med mytologiska rötter. Samtidigt visar de upp ett fantasieggande menageri av himmelsobjekt: lysande gasmoln, rester efter spektakulära stjärnexplosioner, vackra stjärnhopar, stjärnspäckade galaxer och enorma galaxhopar.
De nya stjärnkartorna på NE.se visar var dessa exotiska objekt befinner sig på himlen och länkar direkt till artiklarna om dem. De visar självklart även var de vanliga, välkända stjärnorna ligger.
Totalt har NE.se 88 artiklar om de olika stjärnbilderna och deras mytologiska eller historiska ursprung. Av dessa har de 58 stjärnbilder som kan ses från Sverige utrustats med stjärnkartor.
Det vackraste stjärnbildsklicket
Ta en titt på Orion. Denna stjärnbild var under den gångna vintern framträdande på kvällshimlen och utmärks av ovanlig skönhet. På stjärnkartan är ett flertal namn och begrepp klickbara och leder till artikel i NE.se, t.ex. himmelsekvatorn, Orionnebulosan och stjärnorna Bellatrix och Betelgeuse. Området kring Orionnebulosan visas även i förstoring.
På alla stjärnkartorna på NE.se finns en möjlighet att lägga in eller ta bort ett rutnät med himlens koordinatsystem. Även linjer som binder samman de stjärnor som skapar stjärnbildens traditionella form träder fram genom en klick. Vill du förstora en stjärnkarta? Det går också utmärkt med hjälp av förstoringssymbolen. Önskar du se kartan över en stjärnbild som gränsar till den du just tittar på, klicka på den!
Personligt siktrekord
Den som vill lämna datorskärmens trygga värld och utomhus upptäcka hur långt bort man kan se i universum rekommenderas att göra det med stöd av artikeln Andromeda. Leta upp Andromedagalaxen på artikelns stjärnkarta och försök sedan att själv hitta den på himlen. Galaxen syns lätt med en fältkikare, men den går också att se med blotta ögat när det är riktigt mörkt.
Andromedagalaxen (likt Vintergatan en gigantisk samling stjärnor) är 2,5 miljoner ljusår avlägsen. Det betyder att ljuset vi ser från galaxen har färdats genom rymden i 2,5 miljoner år på vägen till oss.
Andromedagalaxen är det mest avlägsna objekt på himlavalvet som går att se utan kikare eller teleskop. Den är en ”tidsmaskin” med vars hjälp den kikarlöse kan se vidunderligt långt tillbaka i tiden.
Intill Andromeda ligger Cassiopeia. I denna stjärnbild, där de starkaste stjärnorna bildar ett W på himlen, såg 1572 den danske astronomen Tycho Brahe till sin stora förvåning en intensivt lysande stjärna som inte tidigare hade funnits i stjärnbilden (SN 1572 på stjärnkartan). Efter 16 månader var stjärnan försvunnen från himlen, men människans då rådande bild av de evigt oföränderliga himlafenomenen hade fått sig en rejäl knäck.
Stjärnorna och vi
Är stjärnhimlen en värld som vi människor inte har något med att göra? Tvärtom! Det är nämligen svårt att tänka sig att människan skulle finnas om det inte funnits andra stjärnor än solen.
Vi ska i stället vara tacksamma för alla de numera döda stjärnor som under sin livstid först byggde upp grundämnen såsom kol och syre och sedan slungade ut dem i rymden. Den utslungade gasen införlivades långt senare i nya stjärnor och deras planeter, då berikade på grundämnen utan vilka liv knappast kan uppstå.
Krabbnebulosan i stjärnbilden Oxen är en tydlig påminnelse om det kretslopp i universum som uppstår när stjärnor föds och dör i olika generationer. I nebulosan kastas gas ut i rymden från en döende och exploderande stjärna.
PS Den starkt lysande himlakropp som nu om kvällarna kan ses i stjärnbilden Kräftan är planeten Jupiter.
(Artikeln publicerad 2003-03-27)
NE.se-nyhet: Surfa på stjärnhimlen
http://www.ne.se/rep/ne-se-nyhet-surfa-på-stjärnhimlen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
