Nobelpriset 100 år: |
En jubileumsutställning i Nobels anda Av Arne Järtelius |
|
Sedan ett antal år har Nobelstiftelsen strävat efter att skapa ett museum till Alfred Nobels och det av honom instiftade prisets minne och numera stora ära. När det 1997 stod klart att det inte skulle hinna bli något museum i tid till jubileumsåret 2001 valde man i stället att skapa en jubileumsutställning. Den finns sedan i april att bese i Stockholm och öppnar 9 augusti i sin ambulerande version på Norsk Folkemuseum i Oslo, Norge. Uppdraget för skaparna av en Nobelutställning var på papperet enkelt: att skildra och spegla nobelprisets första 100 år på ett intellektuellt stimulerande, intresseväckande och läroberikande sätt. Att synliggöra idéer För de i ämnet Nobel sakkunniga med Svante Lindqvist, professor i teknikhistoria, i täten stod det ganska tidigt klart att den utställning man ville producera skulle ha kreativitet som sitt huvudtema. Nästa fråga var hur man skulle fylla huvudtemat med innehåll och betydelser, vilka raster man skulle lägga över det för att göra det både synligt och gripbart. - Kreativitet låter sig definieras på lite olika sätt, säger museiintendent Marika Hedin. För vår utställning valde vi att se kreativitet som en förmåga till tänkande som vi alla är utrustade med mer eller mindre i stället för att se det som ett verk av något geni. Det senare kan vara lätt hänt när det gäller de enskilda nobelpristagarna, men det gäller samtidigt att hela tiden sätta in dem i ett sammanhang, en viss tid och en miljö. Framför allt är det filmmediet som kommit till riklig användning på Nobelutställningen, som innehåller två separata filmrum. Var och en av de 32 pristagare man valt ut för att illustrera detta med kreativitet presenteras i en kortare film som vill ge exempel på individuella drivkrafter, ögonblick av inspiration och olika kreativa processer. Utöver filmbiografierna finns åtta filmer som skildrar kreativa miljöer som har fungerat som mötesplatser för blivande nobelpristagare. Filmerna visas kontinuerligt i två separata filmrum i anslutning till vilka det finns "föremålsteatrar" som vidareutvecklar den i filmerna skildrade tudelningen mellan arv och miljö, individen och kollektivet. Till det ska läggas sådant som ett takupphängt paternosterverk där samtliga nobelpristagare passerar revy, en tidslinje som visar hur nobelprisen hänger ihop med 1900-talets historia, en presentation av Nobel och hans tid, en skildring av hur nobelsystemet fungerar för att hitta pristagare och till slut får vi även vara med på den årliga nobelfesten inklusive möjligheten att ta oss en svängom på dansgolvet. Mellan damm och Disney Det händer mycket på museerna runtom i världen i dag när det gäller visualisering och utställningsteknik. Det handlar mycket om att försöka entusiasmera åskådaren och att bidra med upplevelser som stimulerar nyfikenheten. Det är även en fråga om vilken inställning till kunskap man har samt att försöka hitta en balanspunkt mellan publiktillvändhet och disneyfiering, dvs. budskapet ska inte riskera att försvinna i en överdriven strävan att roa för stunden. Nobelmuseets jubileumsutställning kanske inte har lyckats på alla de punkterna, men man har kommit en bra bit på väg. Marika Hedin uttrycker följande förhoppning om hur Nobelmuseets första utställning i bästa fall kan fungera för besökaren: - Jag hoppas att den här utställningen ska väcka frågor snarare än att ge svar. Framför allt skulle jag vilja att man har med sig frågor hem om detta med drivkrafter egna och andras för en skapande verksamhet, och idéer om vilka miljöer egna och andras som kan vara en bra grogrund för kreativitet. Det upplägget skulle nog Alfred Nobel ha gillat. (Artikeln publicerad 2001-08-17) Webbplats: Nobelmuseum |
