Arne Järtelius
Nobels fredspris tilldelas Sydkoreas president Kim Dae Jung. Han får priset för sitt arbete i allmänhet för demokrati och mänskliga rättigheter både i Sydkorea och i övriga Östasien, och i synnerhet för sina insatser för fred och försoning med Nordkorea.
Enligt den norska nobelkommitténs ordförande Gunnar Berge var årets val av fredsprisvinnare lätt, även om det fanns 150 kandidater att välja mellan. Enligt Berge markerade valet av Kim Dae Jung till president 1997 Sydkoreas definitiva inträde bland världens demokratiska länder. Kim Dae Jungs besök i Nordkorea i juni i år gav ny kraft till en process som har minskat spänningen mellan länderna. ”Jag tror”, säger Berge, ”att fredspriset kommer att stärka Kim Dae Jung och den processen ytterligare. Vi uttrycker också vårt erkännande för den insats som Nordkoreas och andra länders ledare gjort för att underlätta en försoning mellan länderna och en möjlig återförening.”
Ledarkommentarerna i de större svenska tidningarna är samstämmiga i sitt omdöme om årets fredspristagare: ”en värdig vinnare”. Utrikesminister Anna Lindh instämmer i den kören. På frågan om det kan vara riskabelt att ge fredspriset till någon som är verksam i en pågående fredsprocess säger hon: ”Det är klart att det är riskfyllt för det är en väldigt lång väg kvar. Men man kan ju se att den sydkoreanske presidenten åtminstone försökt ordentligt och bidragit till avspänning mellan länderna i dag, även om det inte är lätt att få fred, återförening och demokrati inom Korea.”
Själv säger pristagaren genom sin talesman: ”Det är en stor ära att vinna Nobels fredspris. Jag vill dela denna ära med alla dem som offrat sig för demokratin, och med min familj som länge kämpat tillsammans med mig.”
 |
|
Kim Dae Jung (till vänster) får Nobels fredspris. Här träffar han president Kim Jong Il under sitt besök i Nordkorea i juni. |
|
|
Kim Dae Jung har liknats vid Nelson Mandela: en demokratikämpe fängslad av regimen som når landets högsta ämbete, och väl där inte kräver revansch på sina motståndare. Kim Dae Jung valdes till president 1997 efter att ha förlorat vid valen 1971, 1987 och 1992.
Kim Dae Jung kom in i den sydkoreanska nationalförsamlingen 1961. En månad senare tog general Park Chung Hee makten i landet, och det var inledningen på en förföljelse av Kim Dae Jung med husarrester, fängslanden, kidnappningar och ett flertal dödsdomar. Men med mycket hjälp av sina vänner både i landet och utomlands har Kim Dae Jung varje gång kommit tillbaka, och 1997 var han äntligen framme vid sina drömmars mål att bli Sydkoreas president. I en intervju med tidskriften Time efter det att han blivit vald sade Kim Dae Jung: ”Jag har dömts till döden fem gånger. I sex år satt jag i fängelse, och tio år tillbringade jag antingen i exil eller i husarrest. Men jag förlorade aldrig hoppet att jag någon dag skulle uppnå detta.”
”Solskenspolitik” har Kim Dae Jungs närmande till Nordkorea kallats. Den politiken kröntes med sin hittills främsta framgång när han i juni i år i Pyongyang träffade den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il. Det är det första och historiska mötet mellan ledarna för de två koreanska staterna, som fortfarande inte skrivit på något fredsavtal efter inbördeskriget 1950–53.
Under hösten förbereddes ett besök av Kim Jong Il i Seoul samtidigt som en del av frukterna av Kim Dae Jungs solskenspolitik kunde skördas: 200 splittrade familjer har fått träffas, sambandskontoren vid gränsen har återupprättats, 63 nordkoreanska spioner har släppts och arbetet med en väg och en järnvägslinje till Nordkorea har inletts. I det tal Kim Dae Jung höll vid invigningen av det arbetet sade han: ”Vi inleder nu arbetet med att slå samman detta delade land till ett.”
Extern länk
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2000
Nobelpriset 2000: Fredspriset
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2000-fredspriset
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
