Göran Malmqvist
Nobelpriset i litteratur går i år till den kinesiska författaren Gao Xingjian. Han föddes 1940 i den sydkinesiska provinsen Jiangsu och började skriva redan i unga år.
1962 avlade han en universitetsexamen i franska språket och litteraturen. Liksom oändligt många andra i sin generation sändes han under kulturrevolutionen (1966–76) till landsbygden för att ideologiskt omskolas genom kroppsarbete. Allt han skrev i Kina under 1960- och 70-talen tvangs han själv bränna för att undgå att stämplas som kontrarevolutionär.
Under några år i början av 1980-talet tjänstgjorde han som dramaturg, regissör och pjäsförfattare vid Folkteatern i Beijing, då ansedd som landets främsta scen. Några av hans pjäser – SOS, Busshållplatsen och Den andra stranden – spelades en kort tid innan de förbjöds av den stränga censuren.
 |
|
Gao Xingjian får årets nobelpris i litteratur ”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet.” |
|
|
I mitten av 1980-talet lämnade Gao Xingjian Kina och har sedan dess levt i exil i Frankrike. Sedan 1982 har han producerat 18 dramer, två stora romaner samt ett antal berättelser som ryms i en volym. Hans ojämförligt främsta verk är Lingshan ('Andarnas berg'), som utkom 1990 och som skildrar en ensam människas pilgrimsfärd till undangömda trakter i sydvästra och södra Kina, där det ännu fanns spår av primitiva kulturer, schamanistiska kultbruk och daoistiska föreställningar. Verket skildrar konflikten mellan människans trängtan efter ensamhet och den gemenskap som ”den andre” eller ”den andra” kan skänka, en gemenskap som hotar individens integritet och ofelbart leder till maktkamp.
Romanen En ensam människas bibel, som utkom 1999, kan närmast betraktas som en bekännelseroman, i vilken författaren skoningslöst skildrar sina tre roller under kulturrevolutionen: som ledare för en rödgardistisk rebellfraktion, som offer och som stillatigande åskådare. Ramkapitlen, som skildrar författarens exiltillvaro, är lika sakliga och personligt närgångna som författarens skildring av sina upplevelser under kulturrevolutionen. Romanen kommer förhoppningsvis att fylla samma funktion som Koestlers Natt klockan tolv på dagen.
I sitt dramatiska författarskap har Gao Xingjian tagit intryck av både västerlandets modernistiska strömningar (främst Brecht, Beckett och Artaud) och traditionella kinesiska strömningar. Hans storhet som nydanare ligger just däri att han har lyckats sammansmälta dessa väsensskilda element till någonting helt nytt. Ett genomgående drag i hans dramer är hans användning av de tre personliga pronomina i ett förfrämligande syfte. En och samma person kan på scenen tala om sig själv som både jag, du och han/hon. Skådespelaren kan med andra ord stiga in i och ut ur sin roll och betrakta rollgestaltningen ur sin egen eller ur motspelarnas och publikens synvinklar.
Gao Xingjian har som få andra kinesiska författare lyckats prestera en inre monolog med ett vidunderligt flyt. Ett gott exempel på detta är titelnovellen i samlingen När jag köpte ett spinnspö åt farfar.
Den största delen av Gao Xingjians författarskap föreligger i översättning till svenska: När jag köpte ett spinnspö åt farfar (1989), Andarnas berg (1992), Den andra stranden, Tio teaterstycken av Gao Xingjian (1994) samt En ensam människas bibel (2000).
Extern länk
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2000
Nobelpriset 2000: Litteratur
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2000-litteratur
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
