Kungliga Vetenskapsakademien har beslutat att utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2001 gemensamt till George A. Akerlof, University of California at Berkeley, A. Michael Spence, Stanford University, och Joseph E. Stiglitz, Columbia University, samtliga USA. De tre forskarna får dela priset för, som det heter i prismotiveringen, ”deras analys av marknader med asymmetrisk information”.
Teorin för marknader med asymmetrisk information har under de senaste 25 åren blivit en central och forskningsmässigt mycket livaktig del av den ekonomiska vetenskapen. Modeller med informationsbrister är numera oundgängliga i många forskares verktygslåda. Tillämpningarna är otaliga och sträcker sig från traditionella jordbruksmarknader i utvecklingsländer till moderna finansmarknader i utvecklade ekonomier. Grunden till denna teori lades under 1970-talet av de tre forskare som nu tilldelas nobelpriset.
Marknader med asymmetrisk information
Av vilken anledning vänder sig de som vill köpa en bra begagnad bil oftare till bilhandlare snarare än privata säljare? Varför är räntorna ofta så höga på lokala lånemarknader i utvecklingsländer? Hur kommer det sig att ett företag betalar aktieutdelningar även om dessa beskattas hårdare än kapitalvinster? Varför tar inte rika jordägare hela skörderisken i de kontrakt de upprättar med fattiga arrendatorer? Frågorna är exempel på välkända fenomen som vart och ett utgjorde en utmaning inom den ekonomiska teorin.
Årets nobelpristagare angav en gemensam förklaring när de utvidgade teorin med det realistiska antagandet om asymmetrisk information: aktörer på ena sidan av marknaden har bättre information än de på den andra. Säljaren vet mer om sin bils kvalitet än köparen, låntagarna vet mer om sina återbetalningsmöjligheter än långivaren, VD och styrelsen vet mer om företagets lönsamhet än aktieägarna i stort och arrendatorn vet mer än jordägaren om skördeförhållanden och sin egen arbetsinsats.
Mer specifikt visade Akerlof hur informationsasymmetrier kan leda till negativa urval på marknader. Bilköpares eller långivares bristfälliga information kan sålunda göra att låntagare med svaga återbetalningsmöjligheter eller säljare av dåliga begagnade bilar driver ut alla andra från marknaden.
Spence visade att informerade aktörer på marknaden under vissa betingelser kan ”signalera” sin privata information till oinformerade aktörer och därigenom förbättra sitt utfall. Företagsledningen kan sålunda ta den extra kostnaden för dubbelbeskattade utdelningar för att signalera hög lönsamhet.
Stiglitz visade att en oinformerad aktör ibland kan uppfånga en informerad aktörs information genom screening, t.ex. genom att låta denne välja ur en meny av avtal för en viss transaktion. Försäkringsbolag kan sålunda sortera sina kunder i olika riskklasser genom att på marknaden erbjuda olika kontrakt där lägre premier kan bytas mot högre självrisk.
Ett aktuellt exempel kan ytterligare illustrera idén om hur asymmetrisk information kan skapa negativa urval. Företagen i en ny bransch, t.ex. IT, kan i förstone se likadana ut för oinformerade bedömare. Företag med lägre lönsamhet än marknadsgenomsnittet blir därför övervärderade och mer angelägna att finansiera nya projekt med nyemission av aktier i det egna företaget. Företag med högre genomsnittlig lönsamhet blir däremot undervärderade och mindre intresserade av att nyemittera. Sämre företag tenderar alltså att växa snabbare och aktiemarknaden kommer inledningsvis att domineras av ”lemons”. När utomstående investerare så småningom upptäcker sitt misstag faller aktiekurserna – IT-bubblan spricker.
Pristagarna
George Akerlof erhöll en doktorsgrad vid MIT 1966. Han har innehaft professurer vid Indian Statistical Institute och London School of Economics. Sedan 1980 är han Goldman Professor of Economics vid University of California, Berkeley.
Akerlofs uppsats ”The Market for Lemons” (1970) är det kanske viktigaste enskilda bidraget till den informationsekonomiska litteraturen. En fundamental insikt i den uppsatsen är att ekonomiska aktörer kan ha starka motiv att på olika sätt motverka informationsproblemens hämmande inverkan på marknadens funktion. Akerlof diskuterar hur många institutioner kan ses som marknadens försök att hantera problem som uppkommer på grund av asymmetrisk information. Bilhandelns garantier är ett sådant exempel. Hit hör också sådant som varumärken, butikskedjor och licensiering.
Michael Spence erhöll en doktorsgrad vid Harvard 1972. Han har haft professurer vid Harvard och Graduate School of Business, Stanford, och har också varit dekanus vid bägge dessa universitet.
Spences pionjäruppsats från 1973 (baserad på hans doktorsavhandling) behandlar som främsta exempel utbildning som signal för produktivitet på arbetsmarknaden. En avgörande insikt är att signalering kan lyckas enbart om signalkostnaden skiljer sig tillräckligt mycket mellan ”sändarna”, t.ex. de arbetssökande. För att arbetsgivarna ska kunna skilja mer produktiva från mindre produktiva arbetssökande måste de mindre produktiva finna det så mycket svårare att utbilda sig att de faktiskt väljer en lägre utbildningsnivå. Spence påvisar också möjligheten av olika ”förväntningsstyrda” jämvikter för utbildning och löner, där t.ex. män och vita får högre lön än kvinnor och ”färgade” med samma produktivitet.
Joseph Stiglitz erhöll en doktorsgrad vid MIT 1967. Han har innehaft professurer vid universitet som Yale, Princeton, Oxford och Stanford, samt varit chefsekonom vid Världsbanken. Sedan i år är han Professor of Economics, Business and International Affairs vid Columbia University.
Stiglitz och hans många medförfattare har i fall efter fall visat hur ekonomiska modeller blir missvisande om de bortser från informationsasymmetrier. Det gemensamma budskapet har varit att många marknader ter sig helt annorlunda i ett informationsekonomiskt perspektiv och därmed även slutsatserna om den lämpliga formen av offentliga regleringar. Stiglitz har analyserat informationsproblemens roll för så skilda fenomen som ofrivillig arbetslöshet och utformningen av ett optimalt skattesystem. Flera av hans uppsatser har blivit skolbildande.
Stiglitz är också en av grundarna av den moderna utvecklingsekonomin. Han har visat att asymmetrisk information och ekonomiska incitament inte är akademiska abstraktioner utan högst konkreta företeelser med stort förklaringsvärde vid analys av institutioner och förhållanden i utvecklingsekonomier.
(Artikeln publicerad 2001-10-11)
Nobelpriset 2001: Ekonomi
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2001-ekonomi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
