Martin Gelin, journalist och författare
Som tredje amerikan på 00-talet tilldelades Barack Obama Nobels fredspris 2009. Juryn motiverade valet med att Obama genomfört ”extraordinära prestationer för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan världens folk”.
Precis som med decenniets tidigare pristagare från USA, Jimmy Carter (2002) och Al Gore (2007), kritiserades valet av mottagare för att vara en politisk reaktion mot George W. Bushs utrikespolitik. Priset kritiserades även för att ha delats ut innan Obama uträttat något väsentligt som president. Fredspriset spädde därmed på en tidigare etablerad bild av Obama som en politiker som premieras för sin potential snarare än för vad han åstadkommit. Under Barack Obamas presskonferens där han tillkännagav att han accepterade priset förklarade han att han ”inte förtjänar att vara i samma sällskap som tidigare vinnare”.
I den mån Obama haft tid att utveckla en egen utrikespolitik under sitt första år som president har han markerat ett avstånd från sin föregångare i Vita huset. Obama har tagit tydliga steg mot kärnvapennedrustning och förklarade under ett tal i Prag att målet var en värld helt utan kärnvapen. I kontrast till detta står USA:s FN-ambassadör under George W. Bush, John Bolton, som sade att USA borde vara det enda landet som har kärnvapen. Obama har även kraftigt skärpt kraven på striktare bosättningspolitik i Israel och visat en ambition att stödja FN:s millenniemål, som tidigare motarbetades.
Obama anses även radikalt ha förändrat det internationella samtalsklimatet. Under sitt installationstal i Washington D.C. i januari 2009 presenterade han en utrikespolitisk agenda som skulle bygga på ”självbehärskning och försiktighet”. Han beskrev USA som ett land som består av ”kristna, muslimer, judar, hinduer och icketroende” och förklarade att landets uppgift var att ”medverka till en ny, fredlig tidsålder”. Obamaadministrationen beslutade tidigt att sluta använda George W. Bushs fras om ”globalt krig mot terrorismen”.
När Obama under ett tal i december 2009 tillkännagav en kraftig amerikansk truppökning i kriget i Afghanistan betonade han det internationella samfund – 43 nationer – som slutit upp bakom USA i kriget: ”Det som står på spel är inte bara NATO:s trovärdighet, utan även våra allierades säkerhet och vår gemensamma säkerhet i världen”.
Som USA:s första afroamerikanska president har Barack Hussein Obama en unik bakgrund. Hans mor är från Kansas, hans far från Kenya. Han föddes i Honolulu på Hawaii 1961. Fadern flyttade tillbaka till Kenya när Obama var två år gammal och modern flyttade med Obama till Indonesien, där hon gift om sig med en ny man. När Obama var tio år gammal flyttade han till morföräldrarna i Hawaii och har i sin självbiografi Min far hade en dröm utförligt beskrivit en känsla av att varken känna sig hemma bland svarta eller vita amerikaner. Han studerade på Occidental College i Kalifornien, Columbia University i New York och tog sedan juridikexamen på Harvard University, där han som första afroamerikanska student blev redaktör för ansedda Harvard Law Review.
I intervjuer har Obama berättat att hans utrikespolitiska ideologi delvis influerats av den katolska teologen Reinhold Niebuhr, som var kritisk mot storskaliga militära interventioner och utopiska statliga projekt.
År 1996 valdes Barack Obama till senator i Illinois. Han väckte nationell uppmärksamhet först 2002, då han var mycket kritisk till den amerikanska invasionen av Irak och höll ett tal i Chicago för att protestera mot upptrappningen inför kriget där han sade: ”Jag är inte emot alla krig. Jag är emot dumma krig. Förhastade krig. Jag är emot krig som grundar sig på känslor snarare än förnuft, politik snarare än principer”.
År 2004 valdes han till senator i USA och höll samma år ett bejublat tal under demokratiska partiets kongress i Boston. Hans motstånd till kriget i Irak hjälpte Obama att positionera sig i demokraternas primärval mot Hillary Clinton, som i inrikesfrågor förde en politik snarlik Obamas.
Hans presidentvalskampanj 2008 byggde till stor del på kritik mot president Bush, delvis för dennes utrikespolitik. Som president verkar Obamas ambition vara att lyfta blicken från landets egna gränser och återupprätta USA:s globala anseende.
Under en resa till Asien hösten 2009 presenterade han sig som USA:s första ”stillahavspresident”. I juni höll Obama ett tal till den muslimska världen i Kairo, där han påpekade att USA tidigare gjort utrikespolitiska snedsteg. Han berättade även om sina personliga erfarenheter av att växa upp i det muslimska Indonesien.
Under sin första vecka som president skrev Obama under en verkställande order för att stänga USA:s fångläger i Guantánamo Bay och garantera att Röda korset hädanefter ska underrättas om fångarna och har rätt att besöka dem. Hans justitieminister Eric Holder har även tillsatt en åklagare som ska utreda eventuella brott mot mänskliga rättigheter under föregående regim. Obamas ambitioner att stänga Guantánamo Bay stötte dock på hinder i kongressen, där 90 senatorer röstade emot förslaget, vilket illustrerar det motstånd som Obama mött under sitt första år som president.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2009
Nobelpriset 2009: Fredspriset
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2009-fredspriset
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
