Joanna Rose, vetenskapsjournalist
Nobelpriset i kemi 2009 tilldelas Ada Yonath, Thomas Steitz och Venkatraman Ramakrishnan ”för studier av ribosomens struktur och funktion”.
Ribosomer är de partiklar i cellen där proteiner bildas. Yonath, Steitz och Ramakrishnan har lyckats beskriva in i minsta detalj, ända ned på atomnivå, hur ribosomen ser ut och fungerar. En ribosom består av två subenheter, den stora och den lilla, som slår ihop sina krafter när ett visst protein ska sättas ihop, för att sedan gå egna vägar tills nästa uppdrag får dem att slå sig samman igen.
 |
|
Ada Yonath, Venkatraman Ramakrishnan och Thomas Steitz delar nobelpriset i kemi för studier av ribosomens struktur och funktion. |
|
SCANPIX, ALL OVER PRESS |
Pristagarna har jobbat parallellt, och de publicerade sina resultat nästan samtidigt för 9 år sedan. Alla tre har arbetat med en metod som kallas röntgenkristallografi. Med hjälp av bland annat röntgenstrålar från stora partikelacceleratorer, synkrotroner, och avancerade datorberäkningar lyckades de bestämma läge för ribosomernas hundratusentals atomer, atom för atom.
För att de skulle lyckas behövde ribosomen först omvandlas till en kristall, en regelbunden form som går att avläsa. Röntgenstrålarna sprids mot kristallens atomer, och ur den tvådimensionella bilden av skuggorna från ribosomens alla atomer kan dess uppbyggnad listas ut.
För pionjären inom fältet, Yonath, tog projektet tre decennier. Den första utmaningen var att kristallisera ribosomen. Yonath använde ribosomer från bakterier som lever i extrema miljöer eftersom hon trodde att just de skulle visa sig mest robusta. Envist försökte hon få fram den regelbundna kristallform som krävdes för att röntgenbilden inte skulle gröta ihop.
Från början trodde få att hon någonsin skulle lyckas, men så småningom antog flera forskare utmaningen. Så kom genombrottet. Yonath och Ramakrishnan avslöjade nästan samtidigt den lilla subenhetens struktur hos en av de undersökta bakterierna, medan Steitz visade upp den stora subenheten hos en annan bakterie. Man vet nu precis var alla hundratusentals atomer som bygger upp ribosomen sitter i förhållande till varandra.
I och med att man hade tagit reda på exakt hur ribosomen ser ut kunde man också förstå i större detalj hur den fungerar, bland annat hur det kommer sig att det är så sällsynt att det blir fel i ordningen av aminosyror när ribosomen tillverkar proteiner. Bara omkring en aminosyra per 100 000 hamnar fel. Ramakrishnan visade att ribosomen har en sorts inbyggd linjal som bidrar till att minimera felen.
När ribosomstrukturen var känd i detalj kunde man också ta reda på vilka skillnader som finns mellan de ribosomer som finns i celler med cellkärna (eukaryota celler, som våra) och ribosomer som finns i bakterieceller. Denna kunskap har sedan använts när man producerat nya antibiotika som specifikt slår ut bakteriers ribosomer. Utan fungerande ribosomer överlever inte bakterierna. Därför är ribosomerna viktiga mål vid utvecklingen av nya antibiotika.
Men att förstå ribosomerna innebär inte bara att förstå livets innersta förlopp. Nästa steg blir att på konstgjord väg själv skapa liv. Ett avgörande steg togs under våren 2009, då två amerikanska forskare lyckades konstruera en ribosom från grunden och dessutom fick den att börja tillverka proteiner. Är detta liv? Inte än, men onekligen en byggsten i det intrikata bygge som liv är.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2009
Länkar till NE.se
Nobelpriset 2009: Kemi
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2009-kemi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
