Christer Hillbom, ekonomijournalist
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne delas i år mellan de tre professorerna Peter Diamond, Christopher Pissarides och Dale Mortensen. De tilldelas priset ”för deras analys av marknader med sökfriktioner”.
Hur kommer det sig att så många är arbetslösa om det samtidigt finns ett stort antal lediga jobb? Detta är en av grundfrågorna som har varit utgångspunkt för de tre pristagarnas forskning. Den teori de har utvecklat analyserar drivkrafter och problem som tidigare modeller för utbud och efterfrågan har varit svåra att ge svar på. Det kan uppstå balansproblem på exempelvis arbets- och bostadsmarknaderna, marknader där det ofta finns motsatta intressen och uppfattningar om vad som är rätt ersättning för ett arbete eller rätt pris på en bostad.
I den traditionella enkla modellen är det priset som balanserar utbud och efterfrågan. Modellen förutsätter att köpare och säljare har direkt kontakt med varandra och att de har tillgång till samma information om marknaden. Svagheten i den enkla modellen är att det inte uppstår några obalanser. Men i praktiken har t.ex. arbetsgivare och arbetssökande ofta svårt att hitta varandra eller svårt att komma överens. Följden blir att det uppstår lägen då många går arbetslösa samtidigt som det finns ett stort antal lediga jobb.
 |
|
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2010 delas mellan: från vänster professor Peter Diamond, professor Dale Mortensen och professor Christopher Pissarides. |
|
AP/SCANPIX |
Utgångspunkt för de tre pristagarna är att det finns en okunskap hos arbetsgivare om vilka motiv och drivkrafter som finns hos en person som söker arbete. Eller tvärtom att det finns en okunskap hos en arbetslös om vad arbetsgivaren önskar. På det sättet uppstår det en friktion eller en tröghet på arbetsmarknaden där somliga aldrig får vad de efterfrågar. För en del arbetsgivare tar det längre tid än beräknat att rekrytera önskad arbetskraft, eller för vissa arbetstagare att få sina förhoppningar om lön och arbetsvillkor uppfyllda.
DPM-modellen
Pristagarna Diamond, Pissarides och Mortensen har utvecklat det teoretiska ramverket DPM-modellen (namnet efter deras initialer) som tar hänsyn till friktionen i sökprocesserna mellan två parter. I en utvidgad form hanterar modellen också hur politiska beslut kan påverka köpare och säljare.
I början av 1960-talet började forskare använda matematiska modeller för att beräkna hur en köpare agerar för att söka sig fram till ett acceptabelt pris. År 1971 beskrev Peter Diamond hur köpare beter sig för att hitta bästa möjliga pris, där säljarna sätter sitt bästa pris och samtidigt tar hänsyn till hur köparna väntas bete sig. Diamonds slutsats blev att även smärre kunskapsbrister mellan parterna gav ett stort utslag i uppfattningarna om vad som är det bästa priset.
Tio år senare visade Diamond, Mortensen och Pissarides att om exempelvis en enskild arbetslös person ökar ansträngningarna för att få ett jobb försvåras möjligheterna för övriga arbetslösa att få jobb. Samtidigt ökar möjligheterna för arbetsgivarna att fylla sina vakanser. Detta beskriver de tre forskarna som en extern effekt som de enskilda arbetssökande inte tar hänsyn till när de söker jobb. Pristagarnas slutsats är att en helt oreglerad arbetsmarknad, eller en annan sökmarknad i allmänhet, inte är effektiv utan att det lätt uppstår obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbete. Detta strider mot den klassiska modellen som säger att en oreglerad marknad är effektiv och inte medför några obalanser.
Peter Diamond har påpekat att det därför finns skäl för staten att med olika medel försöka påverka ekonomin så att den rör sig mot vad som politiskt och samhällsekonomiskt sett kan anses bli det bästa utfallet. Slutsaten gäller inte bara på arbets- och bostadsmarknaderna utan den kan även tillämpas på andra områden, t.ex. inom den offentliga ekonomin.
Dale Mortensen och Christopher Pissarides har koncentrerat sig på arbetsmarknaden med lönebildning och företagens rekryteringsbeteende. Deras slutsats är att nivån på arbetslösheten och på hur lång tid arbetssökande är utan jobb påverkas av bl.a. ersättningen från a-kassan, anställningskostnader, uppsägningstider och arbetsförmedlingens effektivitet.
Resultatet är att DPM-modellen har blivit ett vedertaget verktyg för regeringar när de ska utforma sin arbetsmarknadspolitik. Modellen ger inget entydigt svar på hur många fler eller färre jobb som ett visst politiskt beslut åstadkommer utan bara att det påverkar. Modellen visar att hög ersättning från en a-kassa kan leda till högre arbetslöshet eller att det kan ta längre tid att få jobb. Å andra sidan ger en generös arbetslöshetsförsäkring en inkomstrygghet vid uppsägningar. Den kan också öka chansen för att rätt person senare får rätt jobb på rätt plats.
Att arbetsmarknaden rör sig mellan hög arbetslöshet och få vakanser eller mellan få arbetslösa och många vakanser är känt sedan länge. Vad pristagarnas DPM-modell kan hjälpa till med är att beskriva varthän ekonomin är på väg mellan de två ytterligheterna.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2010
Nobelpriset 2010: Ekonomi
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2010-ekonomi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
