Låtta Skogh, NE-redaktör för biologi
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2010 tilldelades den brittiska reproduktionsfysiologen Robert G. Edwards ”för utvecklingen av in vitro-fertilisering” (i allmänspråket kallad provrörsbefruktning), dvs. att äggceller plockas ut och befruktas utanför kvinnans kropp, varefter de återförs till livmodern och utvecklas till ett barn. In vitro anger att en biologisk process sker i t.ex. en odlingsskål, till skillnad från i en levande kropp (in vivo).
Att skaffa avkomma är ur ett biologiskt perspektiv meningen med livet, och ofrivillig barnlöshet kan påverka livskvaliteten mycket negativt. Över 10 % av alla par som försöker få barn tillsammans misslyckas på grund av olika fysiologiska hinder. Däggdjurens inre befruktning är en mycket komplex biologisk process som är svår att studera, och det tog lång tid innan man lärde sig att förstå och påverka den. Länge var den enda behandlingen mot ofrivillig barnlöshet olika typer av obskyra fruktbarhetsriter.
Mötesplats äggledaren
Hos människan sker befruktningen i övre delen av äggledaren. För att detta ska vara möjligt måste en mogen äggcell, som avgivits från äggstocken vid ägglossning, och en spermie mötas. Kvinnlig infertilitet beror ofta på att äggledarna är skadade eller blockerade. Infertilitet hos män beror ofta på spermierna är för få eller för svaga. Personer med dessa problem kan i stor utsträckning hjälpas genom in vitro-fertilisering.
 |
|
En äggcell från människa omgiven av ett stort antal spermier, som försöker ta sig in genom äggcellens yta. |
|
PHOTO RESEARCHERS/IBL |
In vitro-befruktning av äggceller från ett däggdjur (i detta fall en kanin) lyckades första gången 1935. De befruktade äggen återfördes till kaninmamman och resulterade i levande ungar. Att utveckla motsvarande metod för människan skulle visa sig vara betydligt svårare.
Sökes: mogen äggcell
I slutet av 1950-talet, då Robert G. Edwards började studera befruktning hos människan, återstod en rad avgörande problem. Det första var att få tag på äggceller i rätt utvecklingsstadium. Omogna äggceller kunde erhållas genom operation av infertila kvinnor. Edwards utvecklade en metod för att få de omogna äggcellerna att mogna i laboratoriet. År 1969 lyckades han få de mognade äggcellerna befruktade av spermier, men efter befruktningen delade de sig bara en enda gång och slutade sedan utvecklas.
År 1970 inledde Edwards ett samarbete med gynekologen Patrick C. Steptoe (1913—88), som varit med och utvecklat laparoskopitekniken (titthålskirurgi i buken). Edwards och Steptoe tog med hjälp av hormonbehandling och laparoskopi ut mogna äggceller från äggstocken. När dessa äggceller befruktades med spermier delade de sig och utvecklades till blastocyster (en blåsformig bildning; blåsans vägg utgörs av celler som ska bilda fosterhinnor och moderkaka, inuti finns celler som ska utvecklas till själva embryot, se fosterutveckling).
Utveckling pågår
Edwards och Steptoe började återföra blastocyster till kvinnors livmödrar. De första hundratalet försök resulterade i tidiga missfall, beroende på den hormonbehandling kvinnorna fått före utplockandet av äggcellerna. Hormonbehandlingen ändrades, och 1976 bekräftades den första graviditeten. Tyvärr hade fostret implanterats fel. I stället för att fästa i livmoderns vägg hade det vuxit fast i äggledaren; graviditeten måste därför avbrytas.
Edwards och Steptoe slutade nu helt att ge kvinnorna hormonbehandling. I stället togs bara en äggcell ut åt gången, vid normal ägglossning. År 1977 bekräftades en graviditet. Den 25 juli 1978 föddes Louise Joy Brown, det första barn som blivit till genom in vitro-fertilisering (IVF).
Klinisk rutin
Edwards och Steptoe grundade därefter en fertilitetsklinik i Cambridge. De utvecklade IVF-metoden ytterligare och spred sin kunskap till andra kliniker runtom i världen. I Sverige föddes det första IVF-barnet 1982. Hittills har i världen omkring fyra miljoner barn fötts till följd av befruktning utanför mammans kropp. I vissa länder har 2–3 % av alla barn som föds blivit till genom in vitro-fertilisering.
|
|
|
Robert Edwards framför bilder på några av de barn som kommit till världen genom in vitro-fertilisering. Foto från 1989. |
|
SPL/IBL |
De första IVF-barnen är nu vuxna, och det har gjorts flera långa studier som har undersökt deras hälsa. Resultaten visar att de är generellt lika friska som andra, och de kan också få egna barn på naturlig väg.
Utöver utvecklandet av in vitro-fertiliseringsmetoden har Edwards arbete med blastocyster också varit avgörande för utvecklandet av humana embryonala stamceller (ES-celler, se stamcell) samt utvecklingen av preimplantatorisk genetisk diagnostik (undersökning av embryots arvsmassa innan det förs in i kvinnans livmoder).
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2010
Nobelpriset 2010: Fysiologi eller medicin
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2010-fysiologi-eller-medicin
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
