Norrköping: Smuts och sånt

Smuts och sånt

av Maria de Laval, Kerstin Flodin och Ann Kathrin Öhrn, lärare vid Ebersteinska gymnasiet, Norrköping

Norrköping, en gammal industristad med sekels avlagringar av industrimiljöer alltsedan 1600-talets första textilindustri, är ett mycket lämpligt studieobjekt när det gäller miljöhistoria.

Projektets syfte har varit att med utgångspunkt i dagens miljödiskussioner i bred mening sätta in miljöfrågorna i ett historiskt perspektiv. Vi har strävat efter att undersöka miljöfrågor under olika historiska epoker, även om de naturligt nog koncentrerats till den moderna industristadens miljöproblem.

Förberedelsetid

Eleverna har studerat frågor som rör vatten, mark, luft och arbetsmiljö. Vi har arbetat tvärvetenskapligt genom att tre lärare (biologi, kemi, historia och svenska) har samarbetat i projektet. De arbetsområden vi valde var: miljöförändringar vid Motala ström, vatten- och avloppsledning, hälsovård (koleran i Norrköping 1853 och 1866), Herrebrotippen, arbetsmiljön på företaget Goodyear och en undersökning av luften i Norrköping.

Lärarnas förberedelser inför projektet satte i gång redan under slutet av vårterminen 2000. Vilken typ av källor fanns till de planerade områdena? Arkivbesök och handledning för lärare var ett måste, varför Sven Hellström, Linköpings universitet, kontaktades. Skolledningen förberedde också för projektet genom att lägga timmarna så att eleverna kunde få en hel arbetsdag då projektet skulle genomföras. Redan nu under våren kontaktade vi Norrköpings stadsmuseum för att inleda ett samarbete. Ett mål var att eleverna skulle visa sitt arbete för allmänheten, och självklart passade Norrköpings stadsmuseum eftersom man där har arkiv och egna samlingar.
Forskarkontakter knöts också under våren, främst med Jonas Hallström, doktorand Tema vatten i natur och samhälle, Linköping. Vi fick också kontakt med en kvartärgeolog, Jens Heimdahl, som arbetade med arkeologiska utgrävningar av kvarteret Konstantinopel.

Vår utgångspunkt var att ge alla grupper något material som skulle väcka nyfikenhet och inspirera till fortsatt arbete. Självklart har vi varit väldigt restriktiva med att kopiera arkivmaterial eftersom vi försökte få eleverna att själva läsa originalhandlingar i arkiv.

Arkivundersökning

Tidigt under hösten presenterade vi projektet för klassen. Vi var noga med att knyta an till dagens miljöproblem och få dem att tänka i perspektivet igår-idag-imorgon.

Redan samma dag som presentationen ägde rum gav sig tre elever i väg till Herrebrotippen för att videofilma och ta jordprover. En följd av uppläggningen var troligen att klassen kände sig utvald och prioriterad, och så här skrev Ulf:
”Den här dagen var tidigt på höstterminen, och trots att jag inte trodde att vi skulle hitta eller åstadkomma särskilt mycket med projektet, så verkade det ändå så intressant att jag knappt kunde vänta med att sätta i gång. Bara för att få en möjlighet att kanske trampa någon på tårna gjorde det hela enormt spännande. Dessutom har man ju hört rykten om både det ena och det andra som ska finnas på tippen, och det gjorde det hela mer spännande. Man kände sig nästan som ett barn på upptäcktsfärd.
(...) Det märkte vi andra gången vi var på tippen. Man var då i färd med att gräva upp tippen för att senare kunna täcka över den på nytt. Jag blev väldigt nyfiken på det nya vi fick reda på. Det gav ytterligare en sporre till projektet."

I slutet av januari 2001 inleddes arbetet på allvar. Eleverna hade då efter eget intresse fått välja arbetsområde. Vår första arbetsdag på arkiven i Norrköping var väl förberedd, och alla grupper hade möjlighet att få handledning på plats. Både Norrköpings stadsarkiv och Folkrörelsearkivet har ställt upp på ett mycket bra sätt och hjälpt elever med mycket material och arkivsökning.

Laborationsdelen

Vid sidan av arkivarbetet satte eleverna i gång med laborationer. Motala ström-gruppen har med luppens hjälp plockat frön från jordprover. De har sedan under doktoranden Jens Heimdahls ledning artbestämt dem, och flera frön kunde härledas till 1300-talet.

Vatten- och avloppsgruppen har simulerat ett avloppsverk. Smutsvatten har grovfiltrerats genom galler varefter fällningskemikalier tillsatts för flockbildning. Det ”renade” vattnet har testats med avseende på nitrat- och fosfatinnehåll.

Hälsovårdsgruppen har lärt sig sterilteknik. De har odlat bakterier på endoagar för att påvisa eventuell förekomst av coliforma bakterier. Bakterierna framträder som metallglänsande prickar på röd botten. De har även odlat enligt Svensk standard SS 028169 Bakteriologisk undersökning – ingjutningsmetoden. Att följa en standard var en lärorik procedur.

Arbetsgruppen Herrebrotippen har tagit jordprover på olika ställen på tippen och har sedan odlat linsfrön i lakvatten från jordproverna. De har mätt tillväxt och torrvikt på rötter och gröndelar enligt laborationsinstruktion. Med hjälp av en spektrofotometer har de analyserat järninnehållet i jordproverna.

Goodyeargruppen har även den tagit jordprover från Goodyeartomten och odlat i lakvatten från jordproverna, men framför allt har de läst om arbetsskyddslagstiftning och farliga kemikalier inom gummiindustrin. Luftgruppen har satt sig in i hur OPSIS-utrustningen fungerar, dvs. den automatiska mätutrustning som används för att registrera gaskomponenter i luften mellan Pronova och kvarteret Rosen. Luftföroreningarnas effekter på människan har studerats.

Forskarsamarbete

Samarbetet med forskarna var både nödvändigt och givande. För att konkretisera arbetet visade Jens Heimdal hur man tog jordprov, avskiljde frön och artbestämde dem. Tekniken krävde experthjälp i alla moment. Jens visade också sin egen forskning för eleverna. Det arbete han gjort med att placera frön på en tidsaxel blev, utöver sin praktiska betydelse, en inspirerande inblick i vad forskningsarbete kan innebära.

Jonas Hallström föreläste om sin forskning och gav omedelbar respons på Vatten- och avloppsgruppens funderingar vid introduktionstillfället. Jonas var också med i stadsarkivet och återkom för uppföljning och diskussion. I arkivet plockade Jonas Hallström fram protokoll för att belysa den diskussion som fördes under den aktuella tiden. Kontakten med de unga entusiastiska forskarna var ovärderlig. Det var elevernas första kontakt med universiteten och forskningsvärlden. De kunde båda hjälpa eleverna med intressanta infallsvinklar och stimulera till vidare studier.

Klassen kom också att ta ny kontakt med kommunens tjänstemän för att få information om kommunens handlingsberedskap och plan för framtiden i miljöfrågor. Eleverna har i sitt arbete fått stor hjälp av kommunens tjänstemän och tagit del av den forskning som bedrivs inom kommunen, och på så sätt har klassen också fått kunskap om kommunal planering och organisation.

Smuts och sånt

Den 10 mars 2001 invigdes elevernas utställning ”Smuts och sånt – miljöhistoria i Norrköping” på Stadsmuseet i Norrköping. Invigningen var mycket välbesökt, och den dagen fick klassen också veta att utställningen var så bra att museet ville förlänga utställningstiden med två veckor. Utställningen hade förberetts som en ”vanlig” utställning med pressvisning före invigning.

Utställningsformen är en annorlunda presentationsform för skolan, och eleverna har fått hjälp av Stadsmuseets personal att visualisera sina resultat, främst av museilektor Kajsa Althén, som planerade utställningen tillsammans med eleverna. Alla fakta kan inte visas i en utställning, och inför utställningen tvingades eleverna att stryka ner sina texter. Hemma i skolan kom klassen sedan att skriva en miljöhistorisk essä och kunde då återigen använda sina resultat utan att tänka på att visualisera innehållet.

Att arbeta med miljöhistoria har varit oerhört tacksamt eftersom miljömedvetandet är mycket stort bland elever i dag. Miljöfrågor engagerar till hundra procent.

Förberedelsetiden har varit mycket stimulerande för oss lärare. Att utforma den här projektidén kan liknas vid ett detektivarbete. Ibland har slumpen sammanfört oss med intressanta personer, såsom Jens Heimdahl, kvartärgeolog och fröexpert. På Folkrörelsearkivet anställdes också tillfälligt en f.d. anställd vid Goodyear, Jan Klangeryd, för att katalogisera Goodyearmaterial. Klangeryd har ställt upp för intervju kring förhållandena på Goodyear.

Alla kontakter med arkiv har varit mycket positiva, och elevernas frågor har bemötts med intresse. Likaså har kommunens tjänstemän varit mycket hjälpsamma och avsatt tid för handledning ( bl.a. M. Karlsson på Miljö- och Hälsoskyddskontoret). Vi lärare tycker också att eleverna har lärt sig mycket och att de har ”klivit in” i sina miljöproblem.

Vad lärde vi oss

Vår uppfattning är att eleverna i projektet kunnat se samband mellan dåtid och nutid och att utifrån kunskaper om tidigare miljöer och förhållanden kunnat behandla dagens miljöfrågor. Det är sällan man så konkret i t.ex. undervisningen i historia ser så tydliga samband. De laborativa ämnena förstärker dessa samband och manar till efterföljd när det gäller vikten av att naturvetenskap och humaniora samarbetar för att se möjliga lösningar på aktuella problem.

Eleverna uppskattade det ämnesövergripande arbetet. De har alla uttryckt hur positivt det var att under tre veckor utifrån givna ramar få frihet att utforma, genomföra, sammanställa och slutligen presentera hela arbetet. En ny och uppskattad erfarenhet var också att ta ansvar för utställningens alla delar, vilket innebar allt praktiskt arbete med bl.a. hammare, såg och penslar, ljussättning, manus och textbearbetning, pressvisning och visning på öppningsdagen. Alla sex grupper var stolta och glada över sitt resultat.

Trots noggrann planering tog projektet fler timmar i anspråk än vad vi förutsett. Samarbetet med museet har självklart varit mycket positivt. Olika arbetssätt och kulturer har mötts. Till sist kan vi också konstatera att trots vår långa lärarerfarenhet kan dagens elever, på gott och ont, vara svåra att styra. Det finns en tendens att elever väjer för viktigt material och ägnar tiden åt det lättköpta. Det har hänt att protokoll med uppgifter om utsläpp i Strömmen, läggs åt sidan, och i stället ägnas tiden åt gamla fotografier. Eleverna vill ibland gå — och går också — sin egen väg.

(Detta är en förkortad version av författarnas artikel i Miljön har en historia.)

(Artikeln publicerad 2003-03-12)