Arne Järtelius, NE-redaktör
En vanlig fråga brukar vara: Vad är det som egentligen händer i det som synes ske? En titt på händelserna under nyhetsåret 2003 sådant det presenteras av våra vanligaste massmedier väcker en motsatt fråga till liv: Vad är det som egentligen sker samtidigt med det som påstås hända?
Det som väcker frågan är utställningen och boken En dag i Sverige. Dagen var den 3 juni 2003. Då gick folk ur huse beväpnade med sina kameror för att för framtiden tala om vad som försiggick i det lilla landet Sverige i den stora världen just denna dag.
Resultatet blev en manifestation med mer än 24 000 insända bilder som var och en berättar om ett skeende av ett eller annat slag. Tillsammans och ordnade efter olika principer har de händelserna säkert massor att säga om den aktuella dagen, men sin främsta styrka har de i skildringen av det liv de gestaltar. Mot manifestationen den 3 juni kan ställas det hårt beskurna urval av händelser med de vanliga misstänkta i centrum som tidningar och TV rapporterade om samma dag. Vem hade rätt? Vad var det som hände, egentligen?
 |
|
Ett fruset ögonblick vid Britas kiosk i Örtofta klockan 16.20 den 3 juni 2003. |
|
RAGNHILD MÖLLER |
Censurerat
Självklart ägnar sig inte svenska massmedier eller massmedier i den del av världen vi föredrar att kalla för fri åt censur. Tvärtom! Det verkar i stället vara varje nyhetsmediums ständigt lika våta dröm att hitta smutsigast möjliga byk att hänga ut till allmän beskådan.
Ibland, det brukar erkännas, kan dessa drömmar bli lite väl våta. Det står varje vecka tydligt när kvällspressen ska rapportera senaste nytt från någon av de allt fler dokusåpor som befolkar våra TV-kanaler. Det framstod extra tydligt när samma tidningar, nu med dagstidningar och TV:s nyhetskanaler i bakhasorna, gav sig ut på jakt efter Anna Lindhs mördare, ”35-åringen” kallad. Nu lämnades inte en sten ovänd i den mannens liv, och som totalt bortblåst var allt tidigare tal om etik och brist på resurser. Nu fanns det plötsligt hur mycket nyhetsfolk som helst som fördelades på det ena sido-, stick- och blindspåret mer märkligt än alla de andra. Alltsammans i namn av ”allmänintresset”.
Vad medierna, de svenska inklusive, världen över ägnar sig åt är en form av självreglering där vissa nyheter helt enkelt inte betraktas som nyheter, en form av självcensur med andra ord. I USA har sedan 30 år Project Censored bedrivits vid Sonoma State University i Kalifornien. Det har med en stab på flera hundra personer till uppgift att vaska fram de historier som de stora amerikanska medierna – med fem helt dominerande ägare – väljer att nonchalera.
Förra årets viktigaste nyhet i Project Censoreds granskning var att Irakkriget är resultatet av en strategi för att nå världsherravälde och med vapenmakt få kontroll över viktiga marknader. Irakkriget handlar med andra ord inte om att befria Irak, utan om att säkerställa tillgången på olja. En artikel om det skrev journalisten David Armstrong i tidskriften Harpers Bazaar redan i september 2002.
I en presentation av Project Censored (DN 2003-12-01) skriver Thord Eriksson: ”Givetvis faller skuggorna också på de svenska medierna. Den nordamerikanska nyhetsapparaten används dagligen som huvudkälla i svensk nyhetsrapportering - hur många rapporter om bombdåd i Bagdad når oss direkt, och inte via New York eller Washington?”
Nyhetsmörker
Har någon funderat över varför tidningar och andra nyhetsmedier är så fullsmockade med negativa nyheter? Den gångna nyhetsaftonen, för att ta ett närliggande exempel, var för de allra flesta här i landet säkert en ganska trevlig tillställning som avslutades med en tillönskan till nära och kära om ett gott nytt år 2004. När man nästa dag slog upp sin dagstidning måste man ha fått en chock! Inte med ett enda ord sägs där något om de trevligheter de flesta av oss minns från dagen innan. I stället kan rapporteringen liknas vid en jättelik utandning av mörker.
Varför detta? Varför denna våldsförmörkade, inverterade bild av världen sådan majoriteten förmodligen känner den? Vad är det för nyhetsvärdering som gäller i våra medier? Är deras bild av världen till för att vi ska känna oss säkra i vår egen relativt lugna vrå?
Till journalisternas försvar kan man förvisso säga att det för dem är mycket lättare att skriva om ett begränsat antal halvtaskiga händelser under exempelvis en nyårsafton än att kliva in hos familjen Medelsvensson och skildra det nöjda skimret i deras ögon. Samtidigt vore det kanske tjatigt att dag in och ut att läsa om de 90 plus procent det går bra för när det är avvikelserna från normaliteten som ska få oss att lära ett bättre beteende.
Vad man som massmediekonsument möjligen bör ha i minnet är att den världsbild som massmedierna levererar på långa vägar när inte är den enda bilden av livet i världen.
Gott nytt nyhetsår 2004!
Läs även på NE.se ett reportage om projektet: ”En dag i Sverige”
Extern länk
(Artikeln publicerad 2004-01-08)
Nyhetsåret 2003: Detta har inte hänt
http://www.ne.se/rep/nyhetsåret-2003-detta-har-inte-hänt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
