Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Det är mycket foto för närvarande. Med Fotografiska har Stockholm fått sin första utställningsyta ägnad enbart åt fotografi. De närmare 3 000 kvadratmeter fotokonsten där fått till sitt förfogande ska nog räcka ett bra tag framöver. Moderna museet i Stockholm har också foto på sitt program, men från det hållet är det ganska tyst just nu. I stället har Kulturhuset i Stockholm tagit upp stafettpinnen och visar i sommar en stor utställning signerad Jens Assur med titeln Hunger.
Det är mycket av fransyskan Sophie Calle (född 1953) för närvarande. I våras fick hon Hasselbladspriset på 1,5 miljoner kronor. Under hela sommaren och en bra bit in på hösten ställer hon ut på danska Louisiana och i höst kommer Hasselblad Center att ställa ut henne på Göteborgs konstmuseum. Det är bara att ta för sig av den produktiva fransyskan.
 |
|
Sophie Calle på Louisiana med verket Take care of yourself. |
|
CARIN CARLSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN |
Samtidskonst
Intrycket att det är mycket foto för tillfället bekräftas redan i inledningskapitlet till The Photograph as Contemporary Art (2004) av Charlotte Cotton som nu kommit i en ny upplaga. Cotton skriver: ”We are at an exceptional time for photography as the art world embraces the photograph as never before and photographers consider the art gallery or book the natural home for their work.” Hur kommer sig detta intresse just nu för foto och var ska rötterna till den utvecklingen i så fall sökas?
Om vi först gör en åtskillnad mellan fotot som konst och konstnären som fotograf av en happening eller ett framförande, så har den förra funnits sedan fotot uppfanns, medan den senare är ett barn av 1960- och 70-talens konceptkonst med Marcel Duchamp som urfader. I det senare fallet är det framför allt vardagen och vardagshändelser som står i centrum för intresset – med Duchamps omvända urinoar, eller Fontän (1917) som den betitlades, som urobjektet i sammanhanget – och fotografer var inte sena att hoppa på (för att senare även leda) rörelser som 1960-talets spontanism och performance. Det resulterade i en del fall i den tvetydiga position som fotografiet placerat sig i inom konsten: samtidigt som det dokumenterar en konstnärlig strävan så låter det resultatet, fotografiet således, av samma strävan utgöra själva konstverket. Det är en balansakt som inte alltid är så lyckad.
Fotografiets framträdande roll i dag kan utläsas av att det i mycket är ett med den tid vi lever i. Tidens signum är snabbhet och omedelbarhet. Ta en bild med din digitalkamera och i nästa handvändning kan du se och visa upp resultatet. Instamatic! En snabbare behovsuppfyllelse är svår att uppnå. Kan man därtill få den kvalificerad som utställningsbar konst så torde lyckan – publikt och pekuniärt – vara gjord.
Konstfullt
Det är förmodligen ingen tillfällighet att just Sophie Calle är den första fotokonstnär som presenteras i Cottons ovan nämnda bok. Calles signum, blandningen av en konstnärlig strategi med vardagsliv, är enligt Cotton ”en av de mest övertygande iscensättningarna av konceptfoto”. Innan vi går in på Calles utställning på Louisiana kan det vara bra att ha Cottons beskrivning av henne i bakhuvudet: ”Calles konst smälter samman fakta och fiktion, exhibitionism och voyeurism samt performance och åskådarskap.”
Louisianas utställning av Sophie Calle innehåller tio olika verk och spänner i tid från 1979 till i dag. Av lite mer kända verk av Calle från de gångna 30 åren finns alltifrån genombrottsverket The Sleepers (1979) till Take Care of Yourself (2007) och Where and When? Berck (2008). Angreppssättet är det samma. En händelse i vardagen får bli utgångspunkten. Den fyller sedan konstnären på med liknande innehåll, som hon sedan ingående dokumenterar. Take Care of Yourself baserar sig på det avskedsbrev Calle fick från sin älskade. Som ett slags terapi – ”det var ett sätt att ta den tid som behövdes för att göra slut” – gav hon det brevet till 107 kvinnor för att få deras kommentarer till innehållet. De kommentarerna i form av dans, sång, text och film lät sedan Calle dokumentera och de finns nu samlade i ett helt rum för sig på utställningen.
På utställningen finns även en video – Couldn’t Capture Death (2007) – som skildrar Calles försök att fånga sin mors sista andetag i livet. Det tog hon någon gång mellan 3:02 och 3:13 på natten 15 mars 2006. Exakt när gick inte att fånga. Det var enligt Calle insaisisable (’ofångbart’), som det heter på franska i en annars till engelska översatt utställning.
Fotokonst
Om Sophie Calles verk sådant det ställs ut på Louisiana – utställningen pågår till och med 24 oktober – är intresseväckande och berör sin publik är upp till var och en att känna efter. Calle har en massa goda idéer att skildra olika skeenden på, men frågan är om det blir så mycket mer. Hon skildrar i bild och handling inte så värst mycket mer än vad de flesta av oss går och tänker på och bearbetar inom oss. Det kan självklart vara intresseväckande att ta del av, men reaktionen blir för det mesta inte så mycket mer än ett jaha eller ett jaså innan man går vidare till nästa och nästa verk. Man kan självklart tycka att det inte är konstnärens uppgift att ta det där nästa steget åt oss i förståelsen och tolkningen av ett konstverk, men när det gäller konst som har allas vår vardag som sitt motiv kanske det i stället är just vad vi skulle behöva för att fånga och bli fångade.
Den som söker efter nycklar till Sophie Calles verk kan på utställningen på Louisiana dels läsa om henne i Louisiana Magasin, dels få exempel på i en utställningskatalog där 20-talet namnkunniga personer var och en ger sina uppfattningar och tolkningar av Calle och hennes verk.
Får man önska sig något när det gäller Sophie Calles konstnärskap i framtiden skulle det vara att hon ägnar sig mer åt fotograferandet och skrivandet och lämnar happeningen åt andra att ägna sig åt. Den behärskar hon redan till fulländning, medan djupet i hennes konstnärskap har en bra bit kvar att loda för att fånga något mer beständigt. Rien n’est insaisisable!
Externa länkar: Louisianas hemsida och klipp från Pas saisir la mort (YouTube)
Omöjlig att fånga
http://www.ne.se/rep/omöjlig-att-fånga
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
