Ordbok från framtiden

Rikard Svartvik, redaktör för NE:s engelska ordbok

I en ordbok där nya ord skapas och de gamla orden får ny innebörd visar amerikanska författare vart samhället är på väg. Käpprätt åt helvete, om vi får tro dessa lexikografer.

Men det kan naturligtvis ha att göra med att deras uttalade syfte med boken är att göra livet surt för den sittande amerikanska presidenten och hans stab i Vita huset.

Oförarglig arbetsträl

Låt oss emellertid börja med en hastig återblick och inleda i det tidiga 1700-talets England, där ett redan fruset litterärt etablissemang började få kalla fötter. Vart var engelska språket på väg? Deras modersmål skrevs i flyktig sand medan latin och grekiska ristades i marmor. Vem ville författa tankar som framtida generationer inte skulle förstå utan tolk? Förändring var detsamma som förflackning, ansåg dåtidens språkvårdare.

I det läget förklarade författaren Samuel Johnson (1709–84) sin bot mot tidens språkliga farsot. Han skulle skriva en ordbok ’som fastställde uttalet, bevarade språkets renhet och förlängde dess livslängd’. Det gav oss den första stora engelska ordboken, A Dictionary of the English Language, som från första tryckningen 1755 blev ett språkligt rättesnöre för åtskilliga generationer. Detta trots vissa minst sagt egensinniga definitioner, som denna:

Lexikograf en ordboksmakare; en oförarglig arbetsträl

Engelskans original – a harmless drudge – citeras ofta självironiskt av lexikografer runt om i den engelsktalande världen. Men denna beskrivning stämmer dåligt in på ordboksmakarna som skrivit The Future Dictionary of America (2004). De fyra redaktörerna – Jonathan Safran Foer, Dave Eggers, Nicole Krauss och Eli Horowitz – har samlat definitioner av uppslagsord från närmare två hundra framstående författare, som knappast kan kallas oförargliga arbetsträlar.

Condoleezza Rice har i lexikonet givit upphov till ordet ”condoleese”

JOSHUA GATES WEISBERG/EPA/SCANPIX

Utrotningshotade arter

Detta moderna litterära etablissemang oroar sig inte för modersmålet. De vet i själva verket att engelskans ställning i världen saknar motstycke i historien. De ställer sig i stället frågan: Vart är det amerikanska samhället på väg?

Alla bär vi på ett mentalt lexikon som definieras av samtiden men bara kan förklaras av framtiden. Läsaren av detta framtidslexikon förflyttas därför till en icke definierad framtid då denna fiktiva ordbok sedan 2016 har upplevt inte mindre än sex upplagor.

Eftersom det trots allt handlar om att stiga in i en tidsmaskin är glimten i ögat aldrig särskilt långt borta, men tonen är ofta hätskt och hårt politiserad. Så här skriver författaren Paul Auster med tydlig adress under uppslagsordet ’bush’:

Bush subst. en giftig familj av buskar, nu utrotad

Den intresserade läsaren hittar även verbet bush med fyra betydelser: 1 att erhålla ett arbete eller en befattning för vilket eller vilken man är uppenbart okvalificerad 2 att ta en lång och oförtjänt semester 3 att smyga hem under arbetstid 4 [sedan 2005] att bli hemskickad, särsk. under förnedrande omständigheter.

Dessa definitioner är undertecknade Scott Phillips och skrevs nog, trots allt, före presidentvalet i USA hösten 2004. Samme författare har i ordboken myntat substantivet condoleese, vilket anspelar på den tillträdande utrikesministern, tidigare säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice: ’En munart av amerikansk engelska som kännetecknas av oerhört bestämda uttalanden, fackterminologi och uppsåt att förleda och förvirra.’

Den stridbare försvarsministern Donald Rumsfeld får inte oväntat också en släng av språksleven. I en definition av författaren Kurt Vonnegut, som även har bidragit till boken med en utmärkt avslutande essä, syftar substantivet rumsfeld på en person som har mage att stå ut med dödsfall, på engelska stomach casualties. Detta naturligtvis med tanke på de sårade och stupade i krigets Irak.

Det finns förvisso mindre politiskt laddade men desto mer dystopiska bidrag i detta lexikon över det framtida USA. En personlig favorit är författaren Joyce Carol Oates neologism dark natter, som är en ordlek på dark matter ’mörk materia’ och det vardagliga ordet natter ’snack’, varför dark natter enligt definitionen betyder ’tomt men oavbrutet och illavarslande pladder, antingen i direkta samtal, elektroniskt eller i tryck’.

Författarna i lexikonet hycklar inte. Det uttalade syftet med boken har varit att med alla medel motarbeta den nuvarande administrationen i Vita huset. Det krävs dock grundliga kunskaper i engelska för att tillgodogöra sig dessa visa uppslagsord. Ordboksmakarna bryter därvidlag, säkerligen medvetet, mot en gammal regel inom beskrivande lexikografi som säger att definitionen inte får innehålla ord som inte finns förklarade i ordboken.

Även den gode Samuel Johnson bröt mot denna tumregel. Men han nådde viss insikt under åtta års arbete med sin ordbok. I förordet till första upplagan skriver han att vi skrattar åt människor som tror att det finns något livselixir som låter dem leva i tusen år. På samma vis är det befogat att driva med ordboksförfattare som tror att deras lexikon kan ”balsamera språket och skydda det från förvanskning och förfall”.

Frågan för oss är möjligtvis om vi borde skratta åt eller gråta över en värld där det krävs en ordbok från framtiden för att beskriva en samtid som ter sig så grym och orättvis att vi saknar ord.

Med ordboken – som finns att köpa i svenska boklådor – följer en utmärkt CD med musik av artister och låtskrivare som David Byrne, R.E.M., Elliott Smith och Tom Waits att lyss till medan man läser om framtiden.

(Artikeln publicerad 2005-01-18)

Ordbok från framtiden
http://www.ne.se/rep/ordbok-från-framtiden
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse