OS-bäst på längden, höjden och på tvären

Johan Bryngelsson, frilansjournalist

När världens bästa vinteridrottare nu ska göra upp i Vancouver vaknar kalenderbitarna till liv. För dessa, samt för många andra, spelar det inte bara roll vem som råkar vara bäst just nu utan vem som är bäst genom tiderna.

Därför släpps det alltid inför OS ett antal nya böcker fyllda med historiska anekdoter och statistik. Kvaliteten varierar men med många färgbilder och mycket statistik kan även den mest kalenderbitna bok bli en storsäljare.

Kalenderbett

En bok som inte tummar på vare sig prosans kvalitet eller mängden statistik är Sune Sylvéns och Ove Karlssons Vinter-OS, som i dagarna har landat hos bokhandlarna. Boken är indelad i två delar. Den första innehåller historik och anekdoter från de första blygsamma vinterspelen i London 1908 – programmet innehöll endast en gren – till de senaste i Turin 2006.

Sedan följer en statistikdel med mängder av tabeller och siffror i långa banor för att tillfredsställa även den mest fanatiska av kalenderbitare. Sylvén, tidigare sportchef på Svenska Dagbladet, berättar med inlevelse om triumf och nederlag, spelet bakom kulisserna och dopningsskandalerna.

Möjlig detronisering

Så vilken eller vilka vinterolympier är då de bästa genom tiderna? Den måttstock som man främst brukar använda sig av är antalet vunna medaljer. I så fall sitter den norska skidfantomen Bjørn Dæhlie än så länge tryggt på tronen. Under de tre olympiska spelen från 1992 till 1998 kammade han hem sammanlagt inte mindre än 12 medaljer, varav 8 guld. På andra plats i medaljligan, och på första plats i damernas medaljliga, ligger ryskan Raisa Smetanina som tog hem 10 medaljer 1976–92. Liksom Dæhlie tog hon medaljerna i längdskidåkning. Vi svenskar får nöja oss med Sixten Jernbergs 9 OS-medaljer i längskidåkning vilket placerar honom på en sjundeplats.

Men det kan ske omkastningar i toppen när OS i Vancouver väl är över. Kungen av skidskytte, norrmannen Ole Einar Bjørndalen, flåsar Dæhlie i medaljnacken. Bjørndalen har sedan tidigare nio OS-medaljer och behöver således fyra till för att passera Dæhlie. Med den form Bjørndalen uppvisat under säsongen är det kanske ingen omöjlighet.

Vilken nation är då den mest framgångsrika genom tiderna? Om ni gissade på Norge så är ni bra på att gjette. Med sammanlagt 283 medaljer leder norrmännen överlägset före USA med 218 medaljer och Sovjetunionen med 194 medaljer. Värt att notera är att om man lägger ihop gårdagens Sovjetunionens och dagens Rysslands (77 medaljer på femtonde plats) medaljer passerar de USA, och Norges ledning blir inte längre lika kjempebra. Sverige intar en hedrande sjunde plats bland OS-vinnarna genom tiderna med sina 124 medaljer. Det placerar oss framför stora idrottsnationer som det nu aktuella OS-värdlandet Canada samt Frankrike och Italien.

Segermarginaler

Vi har redan konstaterat att Bjørn Dæhlie och Raisa Smetanina toppar den totala medaljligan. Således är de också de främsta olympiska längdåkarna genom tiderna. Men det finns andra, mer obskyra rekord. Dit hör till exempel flest avverkade kilometer. Det rekordet innehar finländaren Harri Kirvesniemi, som på 23 OS-starter tillryggalagt 450 kilometer. Den största segermarginalen i längdskidor är 13 minuter och 27 sekunder på femmilen vid OS i franska Sankt Moritz 1928. Både segraren Per Erik Hedlund och tvåan Gustaf Jonsson var svenskar. De yttre förhållandena spelade nog en inte så liten roll i Hedlunds utklassning. Vid starten låg temperaturen kring nollstrecket för att sedan stiga till +25° i solen under loppets gång. Denna segermarginal är också den största oavsett gren i den olympiska historien.

Den olympiska ishockeyn förändrades i grunden 1998 när NHL för första gången gjorde uppehåll för OS. Hockeyproffsen gjorde entré och gav turneringen en välbehövlig stjärnglans. Flest hockeymedaljer, 16 stycken, har Canada följt av USA (13) och Sverige (10). Sovjetunionen, som dominerade hockeyn under 70- och 80-talen, återfinns på fjärde plats med nio medaljer. Värt att notera är att sju av dessa är guldmedaljer. Endast Canada har tagit fler guld. Det olympiska målrekordet sattes 1924 när Canada tvålade till Schweiz med 33–0.

Ständigt dessa norrmän

Vi svenskar har vant oss vid alpina framgångar, men som nation hamnar vi först på en åttonde plats i medaljligan, som domineras av alpländer. Österrike leder med sina 101 medaljer före Schweiz med 53.

Men vad vore en OS-lista om inte Norge funnes med? Den individuellt mest framgångsrika utförsåkaren i OS heter Kjetil André Aamodt och kommer från, just det, Norge. Sammanlagt åtta medaljer blev det för Aamodt, två fler än Janica Kostelic från Kroatien som tagit flest medaljer på damsidan.

Rekord i segermarginaler återfinns även i de alpina grenarna. Hela 6,2 sekunder hade österrikaren Toni Sailer till godo när han vann storslalom i Cortina 1956. Det var också första gången som samtliga medaljer i en alpin gren gick till samma nation.

OS-prins

Bobsleigh, rodel och skeleton är sporter som aldrig fått något större genomslag i Sverige. Men de har trots det sin givna plats i den olympiska historien. Till exempel fick vinterspelen sin första svarta guldmedaljör, Vonetta Flowers, som tillsammans med Jill Bakken segrade i just tvåmannabob i Salt Lake City 2002. Ett flertal självstyrande områden som knappast är kända för sitt kyliga klimat har gjort sin olympiska debut i just bobsleigh. Bland dem kan nämnas American Samoa, Nederländska Antillerna och Puerto Rico.

En annan sport som länge höll en låg profil i Sverige är curling. Den utövades för första gången i olympiska sammanhang under de första riktiga vinterspelen i Chamonix 1924. Endast män tävlade den gången och Storbritannien tog hem guldet. Efter Chamonix blev curling en uppvisningsgren och inte förrän 1998 blev den åter officiell OS-gren.

Framgångar för de svenska lagen, framförallt på damsidan, har bidragit till att allt fler svenskar bänkar sig framför teven under de olympiska curlingturneringarna. Flest OS-medaljer har Canada skrapat ihop, sex stycken, följt av Schweiz med fyra. Sverige intar tredjeplatsen med sammanlagt tre medaljer.

Som kuriosa, sådana är det alltid gott om i tabellernas förtrollade värld, kan nämnas att prins Albert II av Monaco har deltagit i fem olympiska vinterspel i både tvåmans- och fyrmansbob. Sedan 1985 sitter han dessutom som ledamot i Internationella olympiska kommittén (IOK). Resultatet blev den ovanliga kombinationen att på samma gång vara tävlande och IOK-ledamot. Ett svårslaget rekord i våra dagar.

OS-bäst på längden, höjden och på tvären
http://www.ne.se/rep/os-bäst-på-längden-höjden-och-på-tvären/RP91681
Nationalencyklopedin, 2014-04-24 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin

Kontakt