Chock, krig och popcorn
av Ellen AlbertsdóttirNE-medarbetare och frilansjournalist
Det formligen osar politik i Hollywood. Så pass mycket att den charmiga komedin Juno (2007) fått sig en ordentlig känga från pro choice-anhängare (som förespråkar fri abort). Anledningen är att den 16-åriga Juno, efter att ha besökt en obehaglig abortklinik, i stället väljer att adoptera bort sitt barn.
Då hjälper det inte att huvudrollsinnehavaren Ellen Page (Oscarsnominerad för sin roll) bedyrar att hon är för kvinnans rätt att välja, men tillägger att "det är inte det filmen handlar om" i otaliga intervjuer. Politik är inne i Hollywood.
Irakkriget populärt temaAbortfrågan har förvisso blivit brännhet i USA, men det ämne som har fått störst genomslag i den politiska USA-filmen är snarare kriget mot terrorismen. Det finns en stark ambition bland vissa filmare att skärskåda USA:s roll i världen och i den pågående konflikten i Irak. 
everett collection/ibl Juno (Ellen Page), en tuff tjej med en alldeles egen vilja, som går sina egna vägar.
En av Hollywoods skådespelare vars hjärta tycks klappa särskilt för politiska frågor är George Clooney. Nu senast är han, utöver sin Oscarsnominerade roll i Michael Clayton (2007), också aktuell i Darfurdokumentären Sand and Sorrow (2007). Clooney fick upp ögonen för Darfurkonflikten 2006 och insåg snart att han som filmstjärna kunde "ge detta drama ett annat slags eko". Hans far, pensionerad journalist, sade: "Om man skickade dit Elizabeth Taylor skulle Darfur hamna i TV:s mest sedda nyhetssändningar." George Clooney svarade: "Och om jag blev Elizabeth Taylor?" Nu har George Clooneys besök i Darfur inte uppmärksammats särskilt mycket. Darfurkonflikten har visat sig vara lika marginaliserad på film som när det gäller politisk handlingskraft. Och Clooney är kanske ingen "Elizabeth Taylor".
Men överlag är det Irakskildringar som dominerar på film, snarare än Darfur och hellre än krig och konflikter i medieskugga. Ett amerikanskt krig har inte skärskådats på samma ingående sätt sedan Vietnamkriget. Deer Hunter (1978), Coming Home (1978), Apocalypse Now (1979) och Född den fjärde juli (1989) är bara några av de otaliga filmer som skildrar ett krig och en man i sönderfall. Det är filmer, i flera fall Oscarsbelönade, om vad krig gör med människan. Det är filmer om att som soldat komma hem till ett land som snarare skäms än jublar. För Vietnamveteranerna blev som bekant inte de hyllade krigshjältar som deras fäder en gång hade blivit.
Kontrollerad mediebildEn stor skillnad mellan filmatiseringarna av Vietnam och aktuella Irakfilmer är att de senare görs under pågående konflikt. Vietnamkriget var över 1975 och de första filmerna kom först under sent 1970-tal. Vietnamkriget var förvisso det första TV-kriget, men Hollywood höll sig i bakgrunden tills kriget var över.
I vår tid har USA:s ledning lärt sig en dyrbar läxa från Vietnam och den negativa publicitet som TV-sändningarna medförde. Pentagon har därför till stor del tagit kontrollen över hur Irakkriget skildras i medierna, med undantag för viss rapportering och vissa bilder som läcker ut ändå. Under dessa skrala förutsättningar till en saklig journalistik finns det, menar vissa, ett behov av att granska kriget i spelfilmer.
Nick Broomfield, som regisserat Battle for Haditha (2007) som handlar om en massaker på irakiska civila, säger så här till filmtidningen Sight & Sound (2008:02):
– Filmen vill visa det amerikanska folket vad som verkligen sker i Irak.
Battle for Haditha visades på Göteborgs filmfestival i januari, men om den får svensk distribution återstår att se.
David mot GoliatIn the Valley of Elah (2007) är ytterligare en film med fokus på Irak, och kretsar kring en familj i krigets skugga. Hank Deerfield, spelad av Tommy Lee Jones som även Oscarsnominerats för rollen, letar efter sin son som försvunnit på väg hem från Irak. Filmen har fått sitt namn efter den bibliska berättelsen om David och Goliat, och Elah är platsen i Bibeln där David och Goliat möts. I svenska biblar har området Elah däremot översatts till Terebintdalen.
Filmens budskap kan mycket kort sammanfattas på detta sätt: unga amerikaner åker till Irak och tror sig vara David, men visar sig vara Goliat. Paul Haggis fick idén till att göra filmen när han fann obehagliga klipp på videosajten YouTube. Klippen visade amerikanska soldater som poserade med kroppsdelar, och Paul Haggis började fundera över vad som hänt med dagens unga amerikaner. Susan Sarandon, som varit en av kriget mot terrorismens mest högljudda kritiker, spelar Hank Deerfields maka Joan. In the Valley of Elah har svensk premiär den 22 februari.
Oscarsnominerade dokumentärer som tar sig an Irak är No End in Sight (2007) och Operation Homecoming: Writing the Wartime Experience (2007). Andra dokumentärfilmer om situationen i Irak från tidigare år är Gunner Palace (2004), Iraq in Fragments (2006) och, om övergreppen i Bagdadfängelset Abu Ghurayb, Standing Operating Procedure (2008). Den senare var den första dokumentär att tävla på filmfestivalen i Berlin någonsin, och regissören Errol Morris har kallat filmen för en icke-fiktiv skräckfilm.
Det är svårt att finna filmer positiva till Irakkriget och dess följder, liksom det är svårt att hitta filmer som hyllar insatsen i Vietnam. Paul Haggis menar att sådana filmer ofta inte handlar om kriget i sig, utan om teman som hämnd, våld och storslagna krig. Man går gärna tillbaka i tiden, till en tid då krig var ärorikt och glamouröst: som krigsromantiserande 300 (2006) – om spartanerna som besegrade Xerxes krigararmé. Eller så väljer man ett övernaturligt tema, som i den Oscarsnominerade Transformers (2007), som handlar om slaget mellan goda och onda robotar. Här står amerikansk militär inför utmaningar att döda alla av denna "alien race". På engelska står "alien" som bekant både för "utlänning" och "utomjording".
Inga lyckliga slutKrig, terrorism och tortyr är alla brännande aktuella ämnen. Medan Vietnamkrigets filmer berättade en historia och erbjöd oss en avslutning och Oscarsnominerade Hotell Rwanda (2004) gav oss hopp om bättring och försoning, finns det ingen tydlig avslutning på filmer om Irakkriget, Darfurkonflikten eller kriget mot terrorismen. Det går inte ens att komma i närheten av något lyckligt slut. För hur kan berättelsen få sin avslutning när de politiska ledarna fortfarande skriver på sina manus?
Det finns trots detta ett värde i att under händelsernas gång stanna upp och fördjupa diskussionen. Men Sight & Sound skriver att krigets aktualitet kan vara en orsak till att filmer som In the Valley of Elah och dess motsvarigheter inte har blivit några kassasuccéer på biograferna. Då räcker det inte ens med George Clooney, som i fallet Darfur. Det enda filmerna kan visa, skriver reportern Ali Jafaar, är att "war is hell". Krig är ett helvete, som den amerikanske generalen Sherman myntade redan 1879.
Men olika försök att skildra krig som något annat än ett rent helvete lämnar alltid efter sig en bitter eftersmak. Det visar inte minst Charlie Wilson's war (2007) i vilken den amerikanske kongressmannen Charlie Wilson framstår som en hjälte för att ha räddat Afghanistan från Sovjetockupationen. Detta genom att se till att motståndsrörelsen fick vapen. Massor med vapen. Hjältesagans orimlighet, och att vapen inte räcker, inser förvisso till slut även Charles Wilson.
Krig och popcorn är ingen vinnande kombination. Underhållande för vissa, men det blir uppenbart helt fel för de flesta när filmerna tonsätts med kritik snarare än med smattrande patriotism. När eftertexterna rullar är det ingen som har vunnit. Regissören Paul Haggis sammanfattar:
– Vi är ett land med stora kval. Vi vet inte längre vilka vi är.
Med filmerna söks svaren som inte finns. Det enda som återstår verkar vara detta: Krig är ett helvete. (Artikeln publicerad 2008-02-18)
Oscarstrender: Chock, krig och popcorn
http://www.ne.se/rep/oscarstrender-chock-krig-och-popcorn
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
