Arne Järtelius, NE-redaktör
Mordet på Gustav III i mars 1792 jämfördes i samtiden med Brutus och de sammansvurnas mord på Julius Caesar i Rom år 44 f.Kr. och med François Ravaillacs mord på Henrik IV av Frankrike 1610.
När vi i nutiden letar historiska jämförelser till mordet på Olof Palme i februari 1986 är det ofta paralleller till just mordet på Gustav III som brukar anföras. Det brukar då handla om sådant som polisutredningen och vilka konsekvenser den fick vid de båda statsmannamorden.
Levande opera
Om opera kan man tycka. Det sjungs vackert och i vackra kreationer, det spelas väl och utspelar sig för det mesta i en tid som känns betryggande avlägsen från dagsaktuella kivigheter och oenigheter.
Men inte alltid. När Giuseppe Verdi 1857 skrev sin opera Gustav III eller Maskeradbalen med en dialog av fransmannen Eugène Scribe och ett libretto av Antonio Somma blev det fel. Censurmyndigheten i Neapel tyckte nämligen att både plats och tid för operan var allt annat än väl valda. Vatten på sin kvarn fick den napolitanska censuren då italienaren Felice Orsini i Paris gjorde ett attentat mot Napoleon III. Efter diverse turer förläggs operan till 1600-talets Boston med en engelsk guvernör som huvudperson. Det skulle dröja ända till 1935 innan Verdis opera skulle ha Gustav III som huvudperson.
När så Maskeradbalen i nådens år 2006 – den 11 februari för att vara exakt – sätts upp på Malmö Opera och Musikteater har regissören Peter Oskarson och hans dramaturg Jan Mark dristat sig till att byta ut Gustav III mot Olof Palme. Stor sensation. Carl XVI Gustaf och drottning Silvia som skulle ha närvarat vid premiären ställer med ganska kort varsel in sin medverkan. Och efter föreställningen är kommentarer och kritik delade i två läger. Bu, säger exempelvis Sydsvenskans kritiker Carlhåkan Larsén: ”Verdi skummade på sin tid av vrede, och det skulle han säkerligen ha gjort om han upplevt Malmöoperans version.” Han får medhåll av kommunfullmäktigeordföranden Ilmar Reepalu: ”Det är alldeles för nära i tiden. Familjen Palme lever ju. Det är smaklöst.” Bä, säger kritikern Lars-Erik Larsson i konkurrentbladet Skånska Dagbladet: ”Förmodligen kommer upprördheten av att Peter Oskarsons version trampat på några av Rörelsens ömma tår, okända för oss utomstående.” Han får medhåll av Malmömoderaternas ledare Thorbjörn Lindhqvist: ”Visst balanserar föreställningen på en slak lina och jag förstår om den uppfattas som stötande av aktivt troende socialdemokrater. Men jag tycker att den klarar balansen.”
När rönte en operaförställning senast ett sådant politiskt intresse?
Levande historia
När det i dag skrivs om mordet på Olof Palme dröjer det sällan länge innan jämförelser görs med mordet på Gustav III. Dit hör, för att ta en av de senaste böckerna i ämnet, statsvetaren Erik Åsards Det dunkelt tänkta (2006). Han har dels ett femsidigt avsnitt i sin bok om mordet på Gustav III, dels säger han avslutningsvis: ”I likhet med andra berömda svenskar som dött under dramatiska omständigheter – Erik XIV, Gustav III, Karl XII, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld – inrymmer attentatet mot Palme alltför många obesvarade frågor för att det ska gå att sätta punkt.”
Även journalisten Lars Borgnäs nyutkomna En iskall vind drog genom Sverige (2006) har referenser till Gustav III. Borgnäs missar förvisso i dateringen av mordet på Gustav III med ett antal veckor, men när det gäller polisarbetet efter mordet under ledning av den dåvarande polismästaren i Stockholm Henric Liljensparre är han välinsatt. Borgnäs tillåter sig följande lätt infama jämförelse: ”Kanske kan man säga att polisarbetet fungerade sämre 1986 än 1792.”
Omvända paralleller gäller också. I sin nyligen utgivna Mordet på Gustav III (2005) skriver Lars Ericson: ”Traumat med det olösta statsministermordet har en hel del likheter med mordet på Gustav.” Det gällde inte avslöjandet och gripandet av Gustav III:s mördare som kunde hämtas efter några timmar. Däremot finns paralleller mellan morden vad gäller den fortsatta polisutredningen och misstankarna om en konspiration.
Visst kan man väl lära av historien?
Stockholmshistoria
Lars Ericsons Mordet på Gustav III är en av planerade tio böcker som ska behandla olika aspekter av Stockholms historia. Hittills utgivna är Ulf Sundbergs Stockholms blodbad och Magnus Jacobsons Slottet brinner!. Samtliga dessa volymer har det gemensamt att de representerar populärhistoria när den är som bäst: välskrivet, kortfattat, rakt på sak och välillustrerat.
Mordet på Gustav III är koncentrerad kring kungens sätt att styra sitt land och hur det styret, i synnerhet från 1789, väckte en både stor och bred opposition. Forskningsmässigt framkommer endast marginellt som är nytt – det gäller främst polismästarens arbete – men författaren lyckas med sin djupa kännedom om ämnet på rakast möjliga sätt ta oss fram till kärnan i både själva händelseförloppet och dess olika bakgrunder.
Författaren tar oss även med på några efterspel till mordet. Det gäller vad som hände såväl med de sammansvurna och deras barn som med efterträdaren Reuterholm och ända fram till resandet av Johan Tobias Sergels staty av Gustav III på Skeppsbron i Stockholm. Den har enligt författaren sannolikt betytt mycket för eftervärldens bild av Gustav III som med Sergels ord i samband med avtäckandet av statyn var ”en stråle av det eviga ljuset”.
Visst lever väl historien?
(Artikeln publicerad 2006-03-01)
Politiska mord: Maskeradbalen
http://www.ne.se/rep/politiska-mord-maskeradbalen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
