Leif Wivatt
Det här var året då skivförsäljningen sjönk på de flesta av världens marknader. Den kanske största orsaken kan utskrivas i tre små tecken: ett M, ett P och siffran 3. MP3 är tekniken som gör det möjligt att ladda hem musik med CD-kvalitet via Internet.
Till detta kom ungdomars ändrade köpvanor rent allmänt, med all distraktion från dataspel, mobiltelefoni etc. Målgruppen blev nu i stället allt oftare över 35, och i brist på intäkter från nya skivor blev återvinning räddningsplankan för skivbolagen. Med påkostad TV-reklamlansering nåddes ofta höga placeringar på den officiella svenska försäljningslistan, vilken emellanåt kom att se ut som en kopia av den för 20 år sedan.
Samlingsalbumshysteri präglade utgivningen, och under året kom i de flesta fall relativt storsäljande kopplingar med artister som Pink Floyd, Creedence Clearwater Revival, Toto, Billy Joel, Bee Gees, Bellamy Brothers, Ted Gärdestad, Electric Light Orchestra, Tracy Chapman samt rader av andra akter ur bolagens äldre kataloger.
Ny musik med rötter i 1970-talet
Detta föga kreativa och trots allt kostsamma sätt att nå ut med sin äldre katalog kom att betyda att en allt mindre del av skivbolagens budget vigdes till att försöka få fram nya talanger. När dessutom reklamradion i stort sett helt vägrade spela annat än säkra kort tedde det sig svårare än på länge för nya artister att slå igenom.
Men några stjärnskott lyste förstås upp året. Främsta fyndet var den unga amerikanska sångerskan, pianisten och låtskriverskan Alicia Keys, en exceptionell talang inom rhythm & blues-baserad pop som med sin mångsidighet förde tankarna inte bara till Stevie Wonder utan också till den klassiska singer/songwritertraditionen. En stark melodikänsla och närvaro präglade hennes debutalbum Songs in A Minor, vilket såldes i 4 miljoner exemplar enbart i USA, där singeln ”Fallin’ ” blev en av årets stora hits.
Gitarrocken återtog mark med New York-bandet The Strokes i spetsen. Gruppen hade en klassisk rocksättning och spelade energisk och intelligent rock där paralleller kunde dras till bl.a. legendariska Velvet Underground.
I år kom också det internationella genombrottet för den mångkulturelle sångaren och låtskrivaren Manu Chao, tidigare ledare för den franska gruppen Mano Negra, verksam mestadels i Spanien och Frankrike men också i Sydamerika. Med succéalbumet Proxima Estacion... Esperanza framstod han som något av världsmusikens nya fixstjärna.
Britten Ed Harcourt fick en otippad storsäljare med debutalbumet Here Be Monsters, ett typiskt singer/songwriteralbum med ekon från kultfavoriter som Nick Drake och Tom Waits.
Australiska sångerskan Nelly Furtado fick ett världsgenombrott med albumet Whoa, Nelly! och hitsingeln ”I’m Like a Bird”. Brittiska Dido gav tämligen obemärkt ut albumet No Angels under 1999 men fick se sitt debutalbum bli en av det här årets största säljare sedan Eminem använt delar av hennes låt ”Thank You” i sin hit ”Stan”. Brittiska banden Starsailor, med ett sprödare popsound influerat av Tim Buckley, och Coldplay, ett band med drag av Radiohead, fick också sina genombrott under året.
I norska Bergen växte en musikscen upp som nådde ut långt över landets gränser. Gruppen Röyksopp, med det melankoliska instrumentala housemusik-albumet Melody A.M., och Simon & Garfunkel-influerade duon Kings of Convenience blev favoriter även i Sverige.
Svenska stjärnor med internationell potential
Årets svenska nya skivakt var A Camp – egentigen ett soloprojekt från Nina Persson i Cardigans – vars singel ”I Can Buy You” blev en stor hit. För en lite yngre publik tillkom tjejduon Shebang, som fick en långliggande listetta med rocklåten ”Romeo”, och den för TV-serien Popstars skapade tjejgruppen Excellence. Ett mer moget popsound stod duon Standfast för, med bl.a. låten ”Carcrashes”, och norrländska Lisa Miskovsky debuterade med ett självbetitlat album och framstod som en ny, bra rocksångerska med internationell potential.
På hiphopfronten fick stockholmska Fattaru sitt genombrott med albumet Fatta eld, och från Malmö kom Lilleman med albumet Tonårstankar.
Ovanligt många av de nya namnen under året hade Göteborg som hemort. Daniel Lemma kom med en sorts retrosoul på egna låten ”If I Used to Love You”, vilken lanserades på soundtracket till filmkomedin Jalla Jalla. Singeln blev en av årets mest minnesvärda hits och gav god hjälp till succén för debutalbumet Morning Train.
Bosson, artistnamn för göteborgaren Staffan Olsson, var ett nytt namn i den lättare popgenren; han slog till med hitsinglarna ”One in a Million” och ”I Believe”. Rockbanden Bad Cash Quartet, Silverbullit och The Plan nådde i år ut relativt brett till hela landet. Det senare var ett sidoband för Broder Daniel-medlemmen Theodor Jensen.
Göteborg blev också följdriktigt utsett till Årets Popstad 2001, en med åren allt viktigare utmärkelse lanserad av Sveriges Radios P3-kanal.
Sommarens festivaler
Sommarens kung i parkerna och på festivalerna var Tomas Ledin. Med det dubbla samlingsalbumet Festen har börjat: 1972–2001 i ryggen (årets mest sålda skiva med över 200 000 sålda exemplar) drog Ledin hela 248 000 åskådare på sina 24 spelningar. Mikael Wiehe samlade också ihop sitt bästa material genom åren till albumet Sånger i tiden: låtar från 1971–2001 och genomförde en turné i november–december. Av andra samlingar var de mest framgångsrika Tommy Nilssons En samling 1981–2001 och Olle Ljungströms Bäst.
Nationalteatern med Ulf Dageby åkte ut på turné och drog på vissa platser storpublik. Gruppens gamle sångare Totta Näslund fick ett hitalbum med Totta 4: Duetterna, där han sjöng i par med åtta olika svenska sångerskor. Titiyo fick till en av årets verkliga landsplågor med den av Joakim Berg (Kent) och Peter Svensson (Cardigans) komponerade ”Come Along” och turnerade flitigt under sommaren. Ulf Lundell fanns som alltid ute på en längre sommarturné och drog mycket folk, liksom bob hund, vars album under året hette Stenåldern kan börja.
Hultsfredsfestivalen drog rekordmånga besökare. Bland artisterna fanns i år Limp Bizkit, Manic Street Preachers, Outkast, Weezer, Aimee Mann, Ed Harcourt, Ash, Starsailor, Ulf Lundell, Håkan Hellström, The Ark, Kent, The Hives, Soundtrack of Our Lives, Chris Bailey och Chip Taylor.
Roskilde satsade på en mogen rockpublik för att inte riskera något liknade den publikträngsel med dödsfall som förmörkade året innan. Bob Dylan, Neil Young, Patti Smith, Manu Chao med 10-mannaband och Robbie Williams var de mest publikdragande.
Färre dansband på Svensktoppen
Den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen vanns av Friends med ”Lyssna till ditt hjärta”. I finalen i Köpenhamn slutade den Abbainfluerade kvintetten femma, Göteborgsduon Antique tävlade för Grekland med låten ”(I Would) Die for You” och kom på tredje plats. Det vinnande bidraget kom den här gången överraskande från Estland med souldiscolåten ”Everybody” framförd av duon Tanel Padar & Dave Benton.
Svensktoppen dominerades i år inte av dansbanden som brukligt. Topplaceringarna tillhörde i stället dels Benny Anderssons Orkester med sångerskan Helen Sjöholm, som fick en hit med schlagern ”Vår sista dans”, dels Åsa Jinders och Cajsa Stina Åkerströms folkvisa ”Av längtan till dig”, den senare utbruten som en singel ur Jinders album Folkmusik på svenska. När dessa båda melodiers dominans till slut bröts i november var det av veteranen Alf Robertson med ”I mina skor” tagen från dennes uppmärksammade dubbelalbum Soldaten och kortleken.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2001
Pop & rock 2001: Många återutgivningar men få stjärnskott
http://www.ne.se/rep/pop-rock-2001-många-återutgivningar-men-få-stjärnskott
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
