Leif Wivatt
Skivindustrin fick 2003 globalt allt större lönsamhetsproblem, och på de svenska skivbolagens kontor i stort sett halverades personalstyrkan. Den stora orsaken tros vara den alltmer omfattande nedladdningen av musik från Internet.
Musikkonsumenten skapar allt oftare sin egen radiostation i datorn, och en klar effekt är att det kan vara svårare än tidigare att bygga upp långsiktiga artistkarriärer. Det är enskilda låtar och inte album som står i centrum för intresset, och nya generationer är inte längre lika trogna enskilda artister eller grupper. För skivbolagen blir det därmed allt viktigare att ge ett mervärde på en skiva, inte bara erbjuda tio låtar i en plastbit utan att också komma med påkostade omslag och gärna med bonusmaterial i form av exempelvis tillgång till en hemsida, fanclub eller liknande.
Samtidigt fanns en ljusning för branschen i form av DVD-utgivningen, och då företrädesvis av konsertfilmer. Dessa lanserades på bred front under året och kompenserade delvis den vikande skivförsäljningen.
Konserter och festivaler
Det var på många sätt nostalgiska upplevelser som präglade konserterna i Sverige 2003. Största succén med över 100 000 åskådare sammanlagt var Per Gessles sommarturné, som förutom låtarna från årets mest sålda skiva, Mazarin, innehöll många inslag ur Gyllene Tiders repertoar. Carola firade 20-årsjubileum med ett samlingsalbum följt av välbesökta sommarkonserter, medan Robert Wells ”Best of Rhapsody in Rock” var den enskilda konsert som drog mest av de svenska med 43 000 i publiken på Ullevi.
Ulf Lundell genomförde som brukligt det senaste decenniet en sommarturné där han med sedvanligt starkt engagemang gjorde runt tre timmar långa spelningar.
Rockåret 2003 blev annars främst minnesvärt för de ovanligt många utländska konsertbesöken från rockmusikens giganter. Främsta avtrycket gjorde Rolling Stones, som mitt i juli valde Stockholm som en av de få platser där de gjorde tre spelningar på en knapp vecka, enligt konceptet en på största möjliga utearena (Stockholms stadion inför 29 600 personer) en i största inomhushallen (Globen inför 16 000) och en i intim klubbmiljö (Cirkus inför 1 800).
Mest publikdragande under året var annars Bruce Springsteen, som med sitt återförenade E. Street Band spelade inför två utsålda Ullevi i Göteborg under midsommarhelgen. Före sommaren hade Stockholm och Globen besök av Paul McCartney, och Neil Young kom för en solokonsert på Cirkus. Under hösten kom även Bob Dylan till Stockholm, Göteborg och faktiskt även Karlstad. Santana, Tom Jones, David Bowie, Mariah Carey, Christina Aguilera och Elton John var några andra besökare.
Andra uppmärksammade konsertbesök gjordes av The White Stripes, Bonnie Raitt, The Jayhawks, Steve Earle, Lucinda Williams, Jackson Browne, Dixie Chicks, Maria McKee, Bryan Ferry, Van Morrison, King Crimson, John Hiatt, Elvis Costello, Erykah Badu, Annie Lennox och Dexy’s Midnight Runners.
Stockholms stadion hade utöver Stonesbesöket tre konserter med storpublik. Drygt 30 000 åskådare kom för Robbie Williams respektive Iron Maiden.
Kent hade också förlagt sitt enda liveframträdande under året till denna gamla olympiastadion. Gruppen hade uppmanat sin publik att klä sig i vitt, vilket blev till en mäktig syn när flertalet av de 33 000 i publiken också faktiskt gjort detta. Kent dominerade Grammisgalan i februari med hela sju priser, och till meriterna under året hörde också två Rockbjörnar samt P3 Guld-priset.
Hultsfredsfestivalen bjöd på stor bredd utan att lyckas få med de för året riktigt heta akterna och presenterade bl.a. Radiohead, Stereophonics, Counting Crows, The Hives, Moneybrother, The Ark och det tillfälligt återförenade Göteborgsbandet Union Carbide Productions.
Bättre kritik fick Accelerator, en starkt kvalitetsmedveten endagsfestival med nya namn valda med fingertoppskänsla, vilken ambulerade mellan Malmö, Göteborg och Stockholm och lockade med namn som The Thrills, Damien Rice, The Warlocks, Kings of Leon och Yo La Tengo. Arvikafestivalen har seglat upp som klar tvåa efter Hultsfred och bjöd i år på bl.a Björk, Beth Orton, Ministry och Front 242.
Nostalgiskt skivår
Nostalgin styrde i mångt och mycket skivköparna. Liksom de senaste åren gick vägen till en stor publik genom intensiv reklam i främst TV. Under hösten blev t.ex. Beatles Let It Be... Naked en guldskiva och sålde över 50 000 ex. Denna helt nya version av det klassiska i maj 1970 utgivna Beatlesalbumet lät nu som det ursprungligen var tänkt utan Phil Spectors produktionspålägg.
Guldskivor och förstaplacering på Topplistan blev det under hösten för två svenska veteraner. Peter LeMarc visade sig ha kvar en stor publik efter sex års frånvaro och kritikerrosades för det personligt utlämnande albumet Det som håller oss vid liv. Ulf Lundell kom samma period ut med En eld ikväll, hans första helt akustiska album på nio år. Lisa Miskovsky slog stort med albumet Fallingwater, som inkluderade hiten ”Lady Stardust”.
Göteborgs rockscen levde upp under året. Broder Daniel med ledaren Henrik Berggren gjorde comeback efter fem år och fick en listetta med såväl albumet Cruel Town som singeln ”When We Were Falling”, Bad Cash Quartet fick hiten ”Midnight Prayer” och 25-årige singer/songwritern José Gonzalez debuterade med albumet Veneer innehållande hiten ”Crosses”.
Ny hiphop och turkisk festivalseger
Soulmusikens nya fixstjärna, unga Alicia Keys, imponerade med sitt andra album, The Diary of Alicia Keys, medan Erykah Badu kom med det mångfasetterade soul-/hiphopalbumet Worldwide Underground. Hiphopmusiken fick ett nytt affischnamn i 50 Cent, som kom med albumet Get Rich or Die Tryin’ och även gjorde en konsert i Stockholm. Duon OutKast från Atlanta blev populära i breda kretsar efter albumet Speakerboxxx/The Love Below med bl.a. hiten ”Hey Ya”.
Pionjärerna inom svensk hiphop, Latin Kings, gjorde en storstilad återkomst med albumet Omerta och nådde en hög listplacering och skånske Timbuktu fick en framgång med sitt tredje album, The Botten is Nådd, innehållande bl.a singellåtarna ”Ett brev” och ”Dynamit”.
Under hösten släppte Kylie Minogue och Britney Spears sina album på samma dag, och bara detta faktum gjorde att de båda dansmusikdivorna fick stor publicitet för sina respektive alster Body Language och In the Zone.
Den svenska Melodifestivalen var även i år upplagd med fyra deltävlingar och fick tack vare detta maximal medieuppbackning under flera månader. Vinnare blev Fame, en duo bestående av Jessica Andersson och Magnus Bäcklund, kända från TV-tävlingen Fame Factory. I finalen i Lettlands huvudstad Riga blev Fame femma, och Turkiet tog för första gången i dessa sammanhang hem segern med etnolåten ”Every Way That I Can” framförd av rutinerade sångerskan Sertab Erener.
Sveriges Radios lista Svensktoppen genomgick från nyåret 2003 sin hittills största förändring i och med att man började tillåta även utländska texter, dock fortfarande med svenska kompositörer. När man dessutom gick över till jurygrupper blev resultatet att dansbanden i stort sett försvann och ersattes av folkkära popartister som Björn Skifs och Per Gessle.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2003
Pop & rock 2003: Tillbakablickar och nostalgi
http://www.ne.se/rep/pop-rock-2003-tillbakablickar-och-nostalgi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
