Potterfeber: Vem är Harry Potter?

Martina Unnerståle, litteraturvetare och frilansskribent

Harry Potter är numera en världskänd figur. Inte bara Harry själv utan alla lärare och elever på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom har tagits emot med öppna armar av barn och vuxna världen över. Snart har över 300 miljoner böcker sålts på 63 olika språk, med hindi som den senast iförda språkdräkten.

Men att bli emottagen på samma sätt i trollkarlsvärlden är inte lika lätt eftersom Harry Potter är både älskad och avskydd för någonting han inte ens kommer ihåg. Nämligen den gången då han bara som ett litet barn besegrade Lord Voldemort och samtidigt förlorade båda sina föräldrar.

Daniel Radcliffe i rollen som Harry Potter tar regi av Mike Newell under inspelningen av ”Harry Potter och den flammande bägaren”.

LILO/SIPA/SCANPIX

Vuxenproblem

Alla tre filmer som hittills visats på bio – film fyra har premiär 18 november – ger samma magiska känsla som den J.K. Rowling målat upp i böckerna. I de första böckerna har berättelsen mestadels utspelat sig på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom men även på Privet Drive hos Harrys mugglarsläktingar och fosterfamilj Dursley bestående av moster Petunia, morbror Vernon och den jämnåriga kusinen Dudley (en mugglare är, som alla Potterfans vet, en icke trolldomskunnig person).

I de första böckerna utforskar Harry och hans båda bästisar Ron och Hermione skolbyggnaden, och äventyren utspelar sig mestadels i slottets skrymslen och vrår eller i områdena kring skolan. Senare i serien förflyttar sig äventyret ifrån Hogwarts salar och blir något som inte bara rör Harry och hans vänner utan eskalerar till ett äventyr på liv och död. Detta skakar hela trollkarlsvärlden, men även mugglarvärlden berörs.

I de senare böckerna visas Harrys funderingar kring vad som är gott och ont upp och resulterar bland annat i mer detaljerade tankar angående livet och döden. Även hans döda föräldrar visas ur ett vidare perspektiv och skildras inte längre som mer felfria än någon annans föräldrar. Harry har svårt att hantera förhållandet till sina föräldrar eftersom han aldrig ens fick en chans att lära känna dem medan de var i livet. I stället har han målat upp en drömbild över hur han önskar att de skulle ha varit. Harry har över huvud taget ett problematiskt förhållande till känslor som rör familjen och huruvida han ens ska våga lita på någon vuxen. Han har svårt att känna sig hemma någonstans, men får ändå något slags förtroende för sin bästa vän Rons föräldrar Arthur och Molly Weasley. Men Harry känner sig ändå i någon mån utanför trots att de tagit emot honom med öppna armar och har behandlat honom som sin egen son.

Tonårsproblem

Harry har ett problematiskt förhållande till sin moster och morbror som verkade avsky hans riktiga föräldrar mer än någonting annat. Eftersom han inte får något stöd från paret Dursley identifierar han sig med andra vuxna, främst då sin gudfar Sirius Black som dyker upp i den tredje boken i serien, Harry Potter och fången från Azkaban (1999). Black blir en viktig förebild för Harry även i framtiden. Sirius Black var därtill en god vän till Harrys föräldrar, vilket ger Harry fler anledningar till identifikation. Den person som brytt sig mest om Harry efter det att han förlorade sina föräldrar är Hogwarts rektor Albus Dumbledore. Även om det skett på ett visst avstånd så har Dumbledore alltid sett till att Harry är i säkert förvar. Hade man frågat Harry själv så tror jag inte att han alltid förstår rektorns metoder. Om Dumbledore enbart menat väl skulle han då inte själv ha tagit hand om Harry på sommarlovet i stället för att låta honom bo hos sina hemska släktingar?

Böckerna har fått kritik för att utgå från att allt är antingen svart eller vitt. Men dessa inslag kan även ses som uttryck för det goda och det onda i berättelsen. I första boken befinner sig Harry i förpuberteten och allteftersom åren går blir han allt vuxnare. Men faktum kvarstår att han i grund och botten är en helt vanlig (nåja…) tonårskille, och böckerna är skrivna ur hans synvinkel. Tonårsperioden är känd för att vara en period då känslorna svallar och allt går i antingen svart eller vitt.

Att Harry dag och natt tampas med konflikten om familjens tragiska bortgång förenklar inte situationen för honom. När han får höra rykten om sin far som elak och översittare och inte den där hyllade barmhärtige samariten som han fantiserat om i hela sitt liv svarar Harry med taggarna utåt och försvarar sin far, men får sig samtidigt en riktig tankeställare om faderns och moderns sanna identiteter. Han verkar känna ett ansvar för sina föräldrar och deras öde. Kanske känner sig Harry skyldig till deras död och förbannar sig själv för att han inte lyckades förgöra Voldemort innan denne mördade föräldrarna? Detta moment gör att intrigen blir mer komplicerad.

Andra bevis på att Harry och hans vänner kommit in i tonåren är att kärleken sprudlar på Hogwarts. Både Harry och bästisarna Ron och Hermione får känna på kärlekens mörka och ljusa sidor. Att det råder varma känslor mellan Ron och Hermione råder det inga tvivel om, men för vem bultar Harrys hjärta?

Gestaltningsproblem

I Harry Potter-filmerna har det varit viktigt att ta med vissa detaljer som kommer att visa sig vara betydande i kommande filmer. En speciell blick eller en biroll kan spela en stor roll i framtiden. Eftersom de flesta karaktärerna är kapabla till att vara både onda och goda är det viktigt att det tas med sådana ögonblick i filmerna för att knyta ihop handlingen. Det tycker jag att filmerna har lyckats med.

Filmernas personbeskrivningar är böckerna trogna. Har man därtill läst böckerna kan man utan problem identifiera alla karaktärer utifrån speciella drag utan att varje karaktär ska få en speciell presentation i filmen. Filmerna fungerar även att se utan att man ska ha läst förlagorna. Det som filmåskådaren missar är ändå den där känslan av att bli helt indragen i ett äventyr som är så medryckande att det är nästintill omöjligt att sluta läsa. Därför är det så svårt att lägga ifrån sig en Harry Potter-bok. De är så spännande att man helt enkelt måste få reda på vad som händer härnäst. När man tittar på film är det något som blir serverat i vilket fall som helst.

Den största skillnaden mellan filmerna och böckerna är Harrys roll i berättelsen. Böckerna är skrivna i tredje person, men som läsare kommer man inte in i de andra karaktärerna och deras tankar och får på så vis aldrig riktigt veta mer än vad Harry får reda på om de andras känslor. Det som filmerna verkar koncentrera sig på i första hand är det visuella intrycket, och givetvis måste då vissa delar ur böckerna sållas ut och förkortas eftersom vissa uttryck bör gestaltas i bilder och inte i en dialog. Det är just den visuella beskrivningen av den magiska världen som filmerna har lyckats mycket bra med.

Ett aningen tröttsamt inslag i Potter-filmerna är quidditchmatcherna (quidditch är ett slags magikercricket). I böckerna får man som läsare uppleva dem inifrån Harrys tankar. Det försvinner till stor del i filmerna då tittaren blir lämnad utanför som en åskådare i stället för att få vara i Harrys huvud och där ta del av hans personliga känslor. Det känns tråkigt och ointressant väldigt fort.

Framtida problem

Det går att spekulera i hur äventyret kommer att sluta för Harry Potter och hans vänner. Efter den i år utgivna Harry Potter och Halvblodsprinsen återstår bara en bok i Potterserien (hur filmerna fortsättningsvis ska förhålla sig till en publik som redan vet slutet ska bli spännande att följa).

Blir Harry Potter den nya hänsynslösa härskaren i trollkarlsvärlden? Eller måste han offra sitt liv för det goda och på så vis rentvå sina föräldrars namn? Eller lyckas Harry och hans vänner besegra de onda trollkarlarna och skapa fred och förståelse inom trollkarlsvärlden och samtidigt förbättra relationerna till mugglarvärlden?

Det är otroligt spännande för oss fans att både kunna läsa om äventyret och sedan gå och se dem på film. Bokäventyret är snart slut och vad som kan komma att hända härnäst känns mer hårresande än någonsin. Men närmast är det filmen Harry Potter och den flammande bägaren som gäller på bio. När den sista boken i serien kommer ut står än så länge endast skrivet i J.K. Rowlings fantasi.