Presidenternas första damer

av Olle Nordquist, arkivarie och USA-kännare

När familjen Obama - pappa Barack, mamma Michelle och döttrarna Malia 10 år och Sasha 7 år - nu flyttar från Chicago till Washington D.C. är det ett ärevördigt gammalt hus de tar i besittning. Vita huset stod ursprungligen färdigt för inflyttning i november år 1800. Sedan dess har residenset på Pennsylvania Avenue tjänat som presidentfamiljernas hemvist. Här har genom åren stora officiella arrangemang varvats med familjehögtider och vardagsliv.

I väntan på att USA väljer sin första kvinnliga president, eller kanhända en statschef helt utan sedvanlig familjekonstellation, är det hustrun i presidentfamiljen som traditionellt agerat värdinna och förväntats ansvara över husliga bestyr i presidentpalatset. I övrigt har presidentgemålen använt sin ställning och sitt eventuella inflytande i Vita huset på ett högst varierat sätt genom åren.

IBL & SCANPIX (Dolley Madison)
Fyra First Ladies: Martha Washington, Eleanor Roosevelt, Dolley Madison och Lou Henry Hoover.

Jailbird på sommarlov
Martha Dandridge Custis gifte sig 1759 med USA:s blivande första president George Washington. Under 1700-talets sista decennium residerade presidentparet först i New York och sedan i Philadelphia. Detta i väntan på att den unga nationens nya huvudstad skulle läggas ut över några ensligt belägna ängar invid Potomacfloden. Martha Washington såg sin tillvaro vid presidentens sida som i första hand en patriotisk plikt. Mycket tyder på att hon personligen led av det strikta protokoll och den isolering som omgav det ännu outvecklade presidentämbetet. Vid ett tillfälle jämförde hon sin situation med den för en "fånge i ett fängelse".

Efter åtta år på presidentposten valde George Washington 1797 att dra sig tillbaka från offentlighetens ljus. Det innebar att George och Martha Washington som enda presidentpar heller aldrig kom att residera i Vita huset. Presidentens beslut att inte ställa upp för ytterligare omval kom som en lättnad för Martha Washington. Vid uppbrottet från de officiella plikterna uttryckte hon känslorna i ett brev: "Generalen och jag känner oss som skolbarn just utsläppta på sommarlov."

Martha Washington vande sig dessutom aldrig vid det faktum att minsta lilla angelägenhet - från besök i ett varuhus till utflykt med barnbarnen - noterades, återgavs och kommenterades av en vaksam presskår. Den företeelse som numera kallas kändisskap var oundvikligen något som med tiden kom att anses höra till en presidenthustrus självklara åligganden, åtminstone i passiv bemärkelse. Det betraktades dock fortfarande långt in på 1900-talet som olämpligt för den kvinna som var gift med presidenten att medvetet söka publicitet, och därtill torgföra åsikter.

Ickes handarbete
Traditionalister i Washington D.C. hade svårt att acceptera Eleanor Roosevelt som under 1930- och 40-talen oavbrutet och likt ingen tidigare presidenthustru luftade sina uppfattningar om allt från socialvård till utrikespolitik. Eleanor Roosevelt utnyttjade modern teknik för att nå ut med sina idéer, och hon ledde under några år ett eget radioprogram. Sändningarna riktade sig främst till en kvinnlig publik. I den mansdominerade radiobranschen var en kvinnlig nyhetskommentator i sig något ovanligt. Eleanor Roosevelt utvecklade efter hand en programutformning med återkommande inslag.

Men på kvällen den 7 december 1941 kände de lyssnare som slagit på radion inte riktigt igen sig. I sista minuten bestämde sig Eleanor Roosevelt nämligen för att ställa in de i förväg planerade programpunkterna och lägga manuskriptet åt sidan. På morgonen den här söndagen hade Japan attackerat Pearl Harbor, och Elenor Roosevelt tog i stället tillfället i akt att som första offentliga person i USA kommentera angreppet och uppmana till mod och nationell samling.

Det var dock inte bara politiska motståndare som retade sig på Eleanor Roosevelts frispråkighet. President Franklin D. Roosevelts egen inrikesminister Harold Ickes klagade vid ett tillfälle irriterat på Mrs. Roosevelt som han ansåg "borde hålla sig till handarbete och inte lägga sig i politiken". Kort tid efter det uttalandet avgick Ickes från sin post.

Första ladyn
Inte ens de presidentfruar som tonat ned egna ståndpunkter och ägnat sig åt familj, hem och värdinneskap har lyckats undgå kritik. Dolley Madison var gift med USA:s fjärde president James Madison och residerade i Vita huset under åren 1809-17. James Madisons hade dessförinnan varit utrikesminister under president Thomas Jefferson. Eftersom Jefferson var änkling hade utrikesministerns hustru fått rycka in och fungera som värdinna vid mottagningarna i Vita huset. Det var således en rutinerad Dolley Madison som utvecklat en aning djärvare personlig stil och image än företrädarna. Det dröjde heller inte länge förrän hennes rougeprydda kinder och djupa dekolletage förlöjligades och hennes val av bordsdekorationer och buffétillbehör ifrågasattes.

Trots klander och kritik blev Dolley Madison en av USA:s mest kända och beundrade kvinnor. Under mer än ett sekel stod hon som förebild och modell för efterföljande presidentfruar. Dolley Madison prisades för sitt osjälviska sätt att representera USA, sin förmåga att konversera med alla och sitt engagemang i välgörenhetssammanhang. När hon 1849 avled 81 år gammal lovordade president Zachary Taylor henne som hela USA:s First Lady - nationens första dam. Sedan dess har uttrycket First Lady fungerat som något av en hederstitel för hustrun till den amerikanska presidenten.

Under Dolley Madisons tid i Vita huset utkämpades ett krig mellan USA och Storbritannien 1812¿15. Det gick så långt att en liten grupp brittiska soldater i augusti 1814 lyckades ta sig in i Washington D.C. och tillfälligt ockupera Vita huset. Personal samt viktiga handlingar och föremål hade redan evakuerats. Dolley Madison valde emellertid - delvis för att rädda en oljemålning föreställande George Washington - att stanna kvar tills faran var så överhängande att fienden bokstavligt talat stod utanför dörren. Då flydde också hon, tillsammans med den räddade målningen. Till sin överraskning fann de brittiska soldaterna en fullständigt uppdukad festmåltid för 40 personer inne i matsalen. Britterna åt upp maten och satte sedan eld på Vita huset. Efter attentatet höjdes röster för att återbörda huvudstadens funktioner till Philadelphia. Dolley Madison lär ha hört till dem som lyckades övertala presidenten och kongressen att behålla Washington D.C. som huvudstad.

Odödliggjord
För jämnt hundra år sedan 1909 lämnade president Theodore Roosevelt Vita huset efter åtta år. Medan han skötte politiken hade det mesta i övrigt skötts av hustru Edith Roosevelt. Hon önskade att de sex barnen skulle leva ett så ordinärt liv som möjligt. Det innebar att familjens många sällskapsdjur också flyttade in i Vita huset. Fattades bara annat när pappa presidenten var upphovsman till fem olika nationalparker. Kollektionen av levande djur bestod av bl.a. en gris, en grävling, en råtta, ett flertal marsvin, en höna, en enbent tupp samt en papegoja, en ponny och två hundar.

Edith Roosevelt lät utföra omfattande renoveringar och nymöbleringar i Vita huset som bättre skulle passa en barnfamilj på 1900-talet. Hon var också först med att anställa en egen sekreterare och lade därmed grunden till en särskild stab för presidentgemålen. Den finns kvar än i dag och med växande befogenheter. Kanske har dock Edith Roosevelt framför allt gjort sig odödlig genom att vara den som slutgiltigt upphörde att kalla presidentresidenset för The Executive Mansion och införde namnet The White House som officiell benämning.

Teparty
En del andra till synes oförargliga aktiviteter som hört till en presidenthustrus åtaganden genom åren har ibland visat sig vara politiskt sprängstoff. På försommaren 1929 rapporterades från Vita huset företeelser som att president Herbert Hoover och hans hustru Lou sett en ljudfilm samt att parets båda hundar Whoppie och Eaglehurst Gilette fått var sin silverpläterad namnbricka. Vidare hade riktlinjer utarbetats för hur många händer presidentparet skulle behöva skaka vid offentliga tillställningar.

Vid ett tillfälle inviterade Lou Hoover fruarna till ledamöterna i representanthuset på te. Det var bara det att en viss Jessie DePriest fanns bland de inbjudna. Jessie DePriest var svart och gift med Oscar DePriest från Chicago, den förste afroamerikanen utanför Sydstaterna som valts in i representanthuset. Aldrig tidigare hade en svart kvinna mottagits av hustrun till en amerikansk president i Vita huset. Det var ett faktum som väckte upprörda känslor i det segregerade södra USA. Sydstatstidningar som Houston Cronicle, Memphis Commercial Appeal och Mobile Press publicerade upprörda ledare som fördömde Mrs. Hoovers agerande. Det hävdades att hon "arrogant hade förolämpat Södern och hela nationen" samt "allvarligt skadat president Hoovers auktoritet". Delstatskongressen i Texas röstade igenom ett fördömande av Lou Hoovers tebjudning.

Antagligen kunde de folkvalda i Texas inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig att en svart kvinna skulle flytta in i Vita huset 80 år senare.

Länk till NE.se: Michelle Obama

(Artikeln publicerad 2009-01-19)

Presidenternas första damer
http://www.ne.se/rep/presidenternas-första-damer
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin