USA:s presidenter och deras arkiv
av Olle Nordquistarkivarie vid Malmö stadsarkiv
När president George W. Bush den 20 januari 2009 lämnar över Vita huset till sin efterträdare kommer han att vara 62 år gammal, men förmodligen fjärran från allt vad förtidspensionering heter.
Om inte annat förväntas han ägna en del av sin nya tillvaro åt uppförandet av ett större kombinerat arkiv, bibliotek och museum i den forna hemstaden Dallas, i delstaten Texas. Anläggningen kommer att bära hans namn med något i stil med The George W. Bush Presidential Library.
ArkivskapelserI detta bushska presidentarkiv är det tänkt att handlingar, böcker och föremål från hans åtta år i Vita huset ska förvaras och ställas ut. Enbart arkivet beräknas komma att omfatta omkring 70 miljoner dokument samt ett par miljoner bilder. Därtill kan arkivets framtida utställningsavdelning se fram emot ett urval på mellan 50 000 och 60 000 olika föremål att visa upp, främst i form av gåvor som skänkts till presidentfamiljen. Arkivbygget finansieras helt genom privata medel. Det betyder att det för George W. Bush gäller att försöka samla in motsvarande lite drygt en miljard kronor för att arkivplanerna slutligen ska kunna gå i lås. 
alex wong/scanpix Clinton Presidential Library i Little Rock, Arkansas.
Nu finns det förvisso redan ett George Bush Presidential Library and Museum i östra Texas, som möjligen kan tjäna som en familjär inspirationskälla för president Bush. Upphovsmannen är givetvis den sittande presidentens far, som i den lilla universitetsstaden College Station söder om Dallas låtit uppföra ett presidentarkiv med handlingar från den regering han ledde åren 1989–93.
För ytterligare impulser har president Bush dessutom Lyndon B. Johnsons iögonfallande presidentarkiv i Texas huvudstad Austin. Själva byggnaden är en futuristisk, tio våningar hög skapelse med klassicistisk marmorfasad, färdigställd 1971. Kanhända lika paradoxal i sin arkitektoniska utformning som president Johnsons kamp för social rättvisa på hemmaplan, samtidigt som han förde ett hårdhjärtat krig i Sydöstasien.
FaktabaseratFrågan om USA-presidenternas eftermäle och ställning i historien har givit upphov till livliga diskussioner ända sedan George Washington drog sig tillbaka från den verkställande makten 1797. Det har naturligtvis att göra med den centrala roll som presidenten spelar i det amerikanska politiska systemet.
Genom att varje president numera själv är med och utformar sitt arkiv menar kritiker att det finns risk för bristande objektivitet inom den här för eftervärldsbilden så viktiga inrättningen. Presidentarkiven som institution riskerar att bli ett politiskt kampanjredskap i stället för vårdare av historiska källor. Förespråkarna håller visserligen med om att de utställningar som visas i presidentarkiven ofta lider av en del betydande faktaluckor med avsikt att försköna den historiska verkligheten, men i gengäld hänvisar man till kärnverksamheten: arkiven och arkivhandlingarna som sådana, vilkas genuinitet i slutänden garanteras av det amerikanska riksarkivet, National Archives and Records Administration.
Exempelvis framhålls flera fall då material från presidentarkivens hyllor utgjort faktabas till ambitiösa presidentbiografier som kunnat presentera nya, annorlunda porträtt i kontrast till etablerade, vedertagna uppfattningar. Dock måste det tilläggas att de nya uppgifterna ibland kastat ett oväntat positivt sken över den omskrivne presidenten. Ett faktum som också tycks överraska det ibland på gränsen till paranoida politiska etablissemanget i Washington D.C.
Lagstadgat arkivAtt systemet med särskilda presidentarkiv över huvud taget existerar är ett arv efter president Franklin D. Roosevelt. I slutet på 1930-talet lanserade han tanken på att låta uppföra ett samlat arkiv med handlingar och föremål från den egna regeringen. Traditionellt hade Vita husets arkivhandlingar under 140 år med självklarhet ansetts tillhöra presidenten personligen. När en president lämnade Vita huset tog han också arkivet med sig. Följaktligen hade handlingarna genom åren skingrats, inom och utom släkter, eller ibland till och med förstörts, medvetet eller omedvetet. Delar hade dock räddats och sammanställts vid olika universitet och bibliotek. Genom president Roosevelts initiativ togs till sist ett ordnat helhetsgrepp i frågan. Hans lösning kan väl också betraktas som typiskt amerikansk: Varje president skulle helt enkelt bygga ett eget arkiv, finansierat via den personliga förmögenheten eller via insamlade medel. Därefter donerades såväl arkivhandlingar som arkivbyggnad till de federala myndigheterna, som också tog över drift och skötsel.
För en lagstiftande församling ter det sig naturligtvis särskilt lockande med en konstruktion som innebär att samhället tar över funktioner som någon annan bekostat. Kongressen upphöjde således år 1955 Roosevelts förfarande med ett donerat presidentarkiv till lag, the Presidential Libraries Act. Lagens innebörd vilade dock på frivillighet och det faktum att arkiven tillhörde presidenten personligen fram till dess att en formell uppgörelse om överföring till myndigheterna träffats. Modellen kom så småningom att omfatta samtliga presidenter från Herbert Hoover, Roosevelts företrädare, och framåt.
RooseveltmuseetInvigningen av Franklin D. Roosevelts arkiv ägde rum i juni 1941, medan han ännu satt i Vita huset. Trots att anläggningen minst av allt var ett bibliotek, utan främst ett arkiv med handlingar som rörde presidenten och hela staben kring honom samt ett historiskt museum, valde Roosevelt att kalla det för library 'bibliotek'. Det har sedan blivit den vedertagna benämningen på samtliga tolv presidentarkiv som finns runtom i USA i dag.
Nu var det inte precis ett gammalt hederligt svenskt folkbibliotek, eller ett amerikanskt Public Library, som den i ett privilegierat hem uppväxte Franklin D. Roosevelt närmast hade i tankarna. I president Roosevelt begreppsvärld var bibliotek i stället ett läsrum hemma i en exklusivt inredd bostad. Hit drog sig företrädesvis män tillbaka för att tänka och studera. Förutom böcker, förvarades i biblioteket också viktigare privata handlingar och inte sällan dyrbara samlingar av föremål som innehavaren uppskattade att omge sig med.
President Roosevelt själv var en notorisk samlare av bland annat frimärken, fartygsmodeller och uppstoppade djur. Mot den bakgrunden förde han nu samman allt i sin ägo, inklusive arkivhandlingar, till den lilla staden Hyde Park, knappt två timmars bilresa norr om New York. Där hade familjen Roosevelt sedan gammalt en egendom, vackert belägen intill Hudsonflodens mjukt böjda vattenfåra, och här uppfördes the Franklin D. Roosevelt Library and Museum.
Arkiven över Kennedy, Nixon och ReaganGissningsvis är det väldigt få amerikaner eller USA-besökare som utformar sin resväg efter presidentarkivens geografiska placering. Orter som Abilene i Kansas eller West Bransch i Iowa, där Dwight D. Eisenhowers respektive Herbert Hoovers presidentarkiv återfinns, hör inte till de stora turistmagneterna. Den resenär som däremot väljer att ställa färden till Boston, en av USA:s äldsta och mer välkända städer, kan dock med fördel lägga in ett besök vid John F. Kennedy Presidential Library & Museum på programmet.
Bland presidentarkiven är det endast detta som föremålet för uppmärksamheten själv aldrig fick se förverkligat. President Kennedy mördades som bekant den 22 november 1963. Han var president i ungefär 1 000 dagar, och den myt som ändå hann skapas kring honom och hans familj fick ett namn, the Camelot. Presidentens belevade uppträdande, hans eleganta unga hustru och hela släkten Kennedys engagemang gjorde att paralleller drogs till legenden om kung Arturs slott och hov.
I dag fungerar arkivinstitutionen i Boston faktiskt som något av en samlingsplats för medlemmar ur olika Kennedygenerationer. De efterlevande familjemedlemmarna har därtill ordnat så att John F. Kennedys arkiv med tillhörande museum är ett av de mer förnyande när det gäller att spegla och föra ut amerikansk samtidshistoria via utställningar, kontakt med skolor och publika arrangemang.
Huvudparten av presidentarkiven finns i östra och centrala USA, på platser där respektive president föddes eller växte upp. Det är egentligen endast två presidenter som har ansett sig höra hemma på västkusten.
Ronald Reagan föddes visserligen i Illinois 1911, men flyttade till Hollywood i slutet av 1930-talet för en inte helt obekant skådespelarkarriär. Allt sedan dess räknade han sig som hemmahörande i Kalifornien. Reaganarkivet ligger i Simi Valley, nordväst om Los Angeles, och här är också president Reagan gravsatt.
Richard Nixon föddes 1913 i Yorba Linda, väster om Los Angeles. Nixonarkivet är byggt i nära anslutning till hans barndomshem. Invigningen ägde ursprungligen rum 1990, men det är först i år som anläggningen fullt ut blir ett officiellt presidentarkiv. Det i sin tur beror på Watergateskandalen och Nixons påföljande avgång från presidentposten 1974. Av rädsla för att Nixonregeringen skulle låta förstöra avgörande dokument inför väntande rättsprocesser lät kongressen beslagta samtliga handlingar i Vita huset. Nixons arkivhandlingar har fram till i dag alltså förvarats i Washington D.C.
Möjliga samordningsfördelarEfter Nixonårens turbulens tillsattes en speciell utredning för att se över hanteringen av presidentarkiven. Resultatet blev 1978 års Presidential Records Act. Den nya lagen fastslog att de arkiv som förvarades i Vita huset inte längre skulle betraktas som presidentens personliga egendom, utan definieras som statliga handlingar.
Så sent som 2001 utsatte emellertid president George W. Bush lagen för inskränkningar genom ett särskilt verkställande beslut. Innebörden blev att presidenten i praktiken får befogenhet att hemlighålla arkivhandlingar på obestämd tid. Likaså tvingas den person som ber att få ta del av handlingar från ett presidentarkiv att specificera ändamålet för sin begäran, innan ett beslut om utlämnande fattas. Framför allt historiker och journalister har protesterat och menar att president Bush i ett svep har omkullkastat lagarna av 1955 och 1978. Från Vita huset nöjer man sig med att konstatera att tidigare presidenter offentliggjort övervägande delar av sina arkiv, och de menar att president Bushs beslut inte kommer att bryta den traditionen.
Det färskaste presidentarkivet, och även det största och dyraste, uppfördes av Bill Clinton med invigning i november 2004. Det är en elegant konstruktion i glas och stål som ligger i Little Rock, delstaten Arkansas huvudstad. Här var Clinton guvernör under sammanlagt 12 år innan han blev president 1993. Intressant nog innehåller det arkivet betydande mängder material som rör First Lady Hillary Rodham Clinton. Traditionen bjuder nämligen att presidentarkiven även innefattar handlingar rörande presidentgemålens gärningar. Föga överraskande visar det sig att Hillary Clinton var en mycket aktiv presidenthustru som ledde utredningar, satt som medlem i olika kommissioner och genomförde utlandsresor på egen hand. I Clintonarkivets cafeteria kan den som vill smaka på den numera presidentkandiderande Hillarys berömda chokladkakor.
Med tolv befintliga presidentarkiv och ett trettonde på god väg rustar sig det amerikanska presidentarkivväsendet för framtiden. Tidsmässigt krävs det som regel flera decennier för ett presidentarkiv att sorteras och förtecknas, och under de senaste 30 åren har USA haft fem presidenter. Någon sysselsättningsbrist råder därmed inte. Ett problem i sammanhanget är snarare den begränsade tillgången på kompetent personal. Från professionell synpunkt ser antagligen personalen helst att den president som väljs 2008 erhåller förnyat förtroende 2012, så att det åtminstone dröjer åtta år innan nästa arkiv blir en verklighet. Kanske en del arkivarier går så långt att de hoppas lite extra på Hillary Clinton för att i framtiden uppnå positiva samordningsfördelar med ett visst befintligt arkiv i Little Rock, Arkansas.
(Artikeln publicerad 2007-04-11)
Externt: Länkar till samtliga presidentarkiv
Presidentpapper: USA:s presidenter och deras arkiv
http://www.ne.se/rep/presidentpapper-usas-presidenter-och-deras-arkiv
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
