Rösträtt: När USA väljer att stanna hemma

Arne Järtelius, NE-redaktör

Allt färre amerikaner väljer en allt mäktigare president. Det låga intresset inom USA:s befolkning för det förestående presidentvalet 2004 är typiskt för många länder i västvärldens demokratier. Situationen är möjligen tydligare i USA, men det ska framför allt ses som en varningssignal till många andra länder; Sverige inkluderat, i alla fall om man ser till EU-parlamentsvalet.

Amerikanska presidentval – med vidhängande val till USA:s kongress – kännetecknas av att det är hela tiden allt färre röstande som har att rösta på kandidater som selekterats fram av alltmer centralt styrda partier. Dessa partier (demokrater respektive republikaner) går till val på frågor som den allmänna valvinden blåst fram, och de försöker sedan på alla tänkbara sätt styra vad som sägs och inte sägs om deras kandidater i massmedierna. Därtill tenderar amerikanska valkampanjer att pågå under en allt längre och för den breda allmänheten tålamodskvävande lång tid. Till det ska läggas att presidentvalskampanjerna i USA kostar alltmer för varje val, samtidigt som kongressen försöker bromsa penningrullningen genom att – än så länge förgäves – anta allt hårdare regler och riktlinjer för kampanjbidragen.

En kort historik över rösträttens utveckling i USA kan inledningsvis kanske vara på sin plats. 1870 upphävdes hindret för ”svarta” att rösta, 1920 infördes lika rösträtt oavsett kön och 18-årsgränsen (tidigare var den 21) infördes 1971 som ett tillägg (amendment) till konstitutionen. De som i dag saknar rösträtt i USA är utländska medborgare, intagna på fängelser och tidigare grova brottslingar. Totalt uppgår den här från rösträtt exkluderade gruppen till tio procent av USA:s befolkning (motsvarande siffra för exempelvis Storbritannien är två procent).

Krympande väljare

Det har med åren blivit allt lättare att rösta i USA. Förvisso ska alla över 18 år som får rösta registrera sig, men sedan 1995 då en ny National Registration Voter Act trädde i kraft – ”motor voter”-lagen kallad eftersom man kunde registrera sig för att rösta i samband med att man tog sitt körkort – är det ett förhållandevis lågt hinder att ta sig över. Motor Voter Law gjorde att det vid presidentvalet 1996 fanns närmare 150 miljoner röstregistrerade amerikaner mot 134 miljoner vid valet 1992. Det innebar att strax över 76 procent av samtliga amerikaner över 18 år då fick rätt att rösta.

Men att röstregistrera sig är en sak, att på valdagen – som i presidentval är den första tisdagen efter den första måndagen i november vart fjärde år – verkligen göra det en helt annan. Vid valet 1960 röstade 63 procent av befolkningen över 21 år, tolv år senare röstade endast 55 procent (trots att rösträttsåldern sänkts), tolv år därefter var siffran nere i 53 procent, ytterligare tolv år senare var den för första gången under 50 procent (49), för att vid det senaste presidentvalet uppgå till 51 procent (om man i stället räknar dem som var legalt sett röstberättigade låg siffran 2000 mellan 53 och 56 procent).

Om, som i presidentvalet 2000, endast omkring 50 procent av valmanskåren röstar betyder det i praktiken att George W. Bush, som då vann, valdes av 25 procent av det amerikanska folket. I boken Choosing the President 2004 står om valet 2000: ”När bara var fjärde amerikan är med och beslutar vem som ska bli president är det svårt att lita på (be confident) att den som väljs motsvarar den amerikanska allmänhetens vilja eller prioriteter.”

Omräkningsfaktorer

Presidentvalet 2000 var på många sätt exceptionellt. Dels vann inte den kandidat som fått flest röster på riksnivå, och en vinnare kunde utses först sedan USA:s högsta domstol trätt emellan; detta i ett land som annars så gärna hyllar delstaternas förmåga att själva skipa rättvisa. Så dags var valdagen hela 36 dagar avlägsen och talet om USA som en ”bananrepublik” kändes för många kommentatorer inte helt fel. Dels var valet 2000 första gången någonsin som intresset i USA för ett presidentval var högre efter än före valet (80 procent efter mot 46 procent före), men de olika brister i valproceduren som uppdagades var ingen direkt vacker syn att skåda och den lär inte ha ökat allmänhetens intresse att aktivt delta i den politiska processen i USA.

I början av 2001 var viljan på många håll stor att komma åt bristerna i USA:s valsystem, men tiden gick och när det nu åter är dags att välja president visar det sig att i praktiken inte speciellt mycket hade hänt. Förvisso kommer vid årets presidentval omkring en tredjedel av landets röstande att rösta elektroniskt genom att på en pekskärm (touch screen) markera vilken kandidat de föredrar, men säkerheten hos dessa skärmar har ifrågasatts. Vad som också lett till missnöje är att inte samtliga dessa dataskärmar lämnar någon verifikation på papper att ens röst registrerats. Det låter i så fall nästan som om vad som 2000 kallades ”the wonderful Florida recount” vid detta val bara kommer att kunna bli underbar eftersom någon omräkning utan pappersverifikation inte ens blir möjlig att göra.

”Pengar är politikens modersmjölk”, sade en gång den kaliforniske politikern Jess Unruh. Vid valet 2000 lyckades (inklusive federala bidrag) Bushsidan mjölka 193,1 miljoner dollar från sina sympatisörer och Goresidan 132,8 miljoner dollar från sina. Till de pengarna ska läggas vad respektive kandidats parti lade ut på framför allt TV-reklam och vad så kallade PACs (Political Action Committees) spenderade. I vad organisationen League of Women Voters kallar en kvalificerad gissning (”an educated guess”) spenderades i samband med presidentvalet 2000 så mycket som 1,5 miljarder dollar (10 miljarder svenska kronor), och av den summan lades cirka en tredjedel på TV-reklam.

För att i någon mån stävja både penningrullningen allmänt sett och i synnerhet möjligheten att på olika smygvägar smöra för den ena eller andra kandidaten introducerade USA:s kongress Bipartisan Campaign Reform Act of 2002. Vad den lagen framför allt ville komma åt var de ”mjuka pengar” (soft money), främst från privata givare, som var i omlopp samtidigt som man satte åt tumskruvarna kring de sedan tidigare bättre kontrollerade ”hårda pengarna” (hard money), framför allt federala pengar. Hur man lyckas med det återstår att se, men det är illavarslande att den federala valkommissionen (Federal Election Commission) i slutet av september i år av en federal domare fick i uppdrag att med utgångspunkt från ett 157 sidor omfattande beslut agera för att begränsa olika mindre lämpliga sätt på vilket miljontals dollar spenderas på presidentvalskampanjen.

Väljarrörelser

Amerikanska presidentvalskampanjer är i det närmaste organiserade som fälttåg. Slumpen är där definitivt bannlyst. Det handlar i stället om att på alla tänkbara och några tidigare otänkta sätt få maximal utdelning i uppmärksamhet och, valdagen, få flest antal röster för den egna kandidaten. Självklart anses då alla medel vara tillåtna.

Inom amerikansk politik brukar man skilja mellan vad man kallar basval (base election) och svingval (swing election). I det första fallet gäller det att till valurnorna få ut så många som möjligt av sina basväljare, som är väljare man vet att man kan lita på. I det andra fallet är man ute på litet osäkrare mark. Där gäller det att på bästa sätt appellera till obestämda eller osäkra väljare. Om dessa väljare därtill är nyregistrerade är de en om möjligt ännu osäkrare grupp att kunna räkna in i den egna fållan. Lägg till detta ett för en valstrateg mardrömslika scenario att gruppen obestämda (undecided) bor i någon av de stater där det väger jämnt mellan de båda kandidaterna, så kan det vara svårt att sova om natten.

Typiskt för en obestämd eller osäker väljare är att det är en vit gift kvinna bosatt i någon förort, att hon inte går speciellt ofta i kyrkan, inte följer valet särskilt ingående via medierna och inte är någon utpräglad vapenentusiast. Hela gruppen undecided uppgår i USA till närmare 15 procent av väljarkåren. Tilläggas kan att majoriteten i den här gruppen historiskt sett föredrar the new guy framför den sittande kandidaten (the incumbent candidate).

Internet & Gud

Förutom gängse sätt att nå ut till väljarna har i det nu aktuella presidentvalet Internet dykt upp som ett nytt och av båda kandidaterna mycket använt medium. Opinionsundersökningsföretaget Pew Research Center har kommit fram till att 20 procent av amerikanerna använt sig av Internet för att informera sig om valet. Josh Rosh, John Kerrys chef för Internetstrategi, sade till tidningen The Boston Globe i juni: ”Internet är ett extremt verksamt medium. Med hjälp av det kan man involvera folk i den politiska processen som aldrig tidigare varit involverade, och som kan bli det with a couple of clicks.”

Till Internet ska ytterligare en viktig faktor, i synnerhet för Bushsidan, i valet läggas: katolska kyrkan. Till den räknar sig omkring 64 miljoner amerikaner, och de frågor kyrkan nu framför allt vill att politikerna ska agera kring gäller aborter, homoäktenskap och stamcellforskning.

Representanter för katolska kyrkan har varit mycket aktiva under hela valrörelsen. I sina predikningar har de rakt på sak låtit sina församlingar få veta hur de ”som goda katoliker” bäst ska rösta, och katolska kyrkan har i sina församlingar över hela USA deltagit i upprop och skrivit petitioner för sin kandidat. Senast att höra av sig i frågan var ärkebiskop Charles J. Chaput, den högst rankade katoliken i Colorado, enligt vilken det för en äkta katolik bara finns ett val 2 november: president George W. Bush eftersom han är emot aborter, något som likaledes katolske John Kerry kan acceptera (New York Times 2004-10-12).

Litteratur: Patterson, Thomas E., The Vanishing Voter (2003)

(Artikeln publicerad 2004-10-20)

Rösträtt: När USA väljer att stanna hemma
http://www.ne.se/rep/rösträtt-när-usa-väljer-att-stanna-hemma
Nationalencyklopedin, 2014-07-24 Kopiera källangivelse

Senast visade | Mest populära

Visste du att ...

den tyske astronomen och meteorologen Alfred Wegener kom på att jordens kontinenter rör sig redan 1912? Hans kontinentaldriftsteori fick få anhängare och slog inte igenom förrän på 1960-talet, då man kunde visa att han hade rätt.
» Wegener, Alfred

Tipsa och dela

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin

Kontakt