Lennart Hultqvist , NE-redaktionen
Den sjätte sessionen av FN:s konferens om klimatförändring 13—25 november 2000 i Haag slutade utan att man kommit överens om minskade utsläpp av växthusgaser. Nästa år fortsätter dock förhandlingarna i Bonn och Marocko.
Däremot gjorde man framsteg när det gäller att bistå u-länderna med pengar och teknisk hjälp för att hålla utsläppen av växthusgaserna i schack.
Det blir varmare
I omfångsrika Svensk uppslagsbok från 1950-talet finns en lång artikel om växthus. Däremot saknas växthuseffekten som uppslagsord. I NE har vi i stället en kort artikel om växthus och en lång artikel om växthuseffekten.
Omsvängningen speglar den viktiga roll som frågan om det framtida klimatet har fått. Men så står också mycket på spel. Följdverkningarna är mestadels av negativ art. Några graders världsvid temperaturhöjning på grund av växthuseffekten hotar vattenresurser, höjer havsnivån, påverkar växtlighet och nederbörd, ökar spridningen av tropiska sjukdomar och ändrar förutsättningarna för jordbruk. Dessutom kan växthuseffekten komma att påverka atmosfärens storskaliga cirkulation och Golfströmmen.
Hoten kommer i första hand från förbränningen av kol, olja och naturgas för transporter, uppvärmning och industri. Då bildas koldioxid. Vi skickar upp i atmosfären över fem miljarder ton per år (mätt i mängd kol).
Under 1900-talet har jordens medeltemperatur ökat med mellan 0,3 och 0,6 grader, med en tydlig uppgång de senaste trettio åren. Tidigare var det inte helt klarlagt om temperaturhöjningen berodde på växthuseffekten. Sedan några år tillbaka är forskarna säkrare. Växthuseffekten kommer att leda till varmare klimat i framtiden, och enligt FN:s klimatpanel (IPCC) går det att urskilja människans påverkan på det globala klimatet. IPCC samlar ett stort antal forskare från olika vetenskapsgrenar.
Vad gör politikerna?
Under 1990-talet har politikerna arbetat fram internationella överenskommelser för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Det första stora steget var den ramkonvention om klimatförändringar som antogs i Rio de Janeiro 1992. Flera konferenser har sedan hållits fram till den nu aktuella i Haag. Målet är att utsläppen av växthusgaser ska stabiliseras på en nivå som inte allvarligt skadar klimatet. I-länderna ska bindas juridiskt till åtaganden om minskade utsläpp, medan u-länderna inte påläggs nya åtaganden.
Förutom koldioxid ska utsläppen av följande växthusgaser regleras i avtalen: metan, dikväveoxid, fluorkolväten, perfluorkolväten och svavelhexafluorid. Exempelvis ska EU-länderna gemensamt minska utsläppen med åtta procent.
En av stötestenarna i Haag var de så kallade sänkorna, dvs. att växande skog tar upp koldioxid från atmosfären. Ska länder med stor skogstillväxt få kvitta sänkorna mot utsläpp av växthusgaser? EU-länderna och USA kunde inte komma överens om denna punkt.
Även förhandlingarna om handeln med utsläppsrättigheter strandade. Handeln innebär att ett land som minskar sina utsläpp mer än överenskommet kan sälja sin outnyttjade kvot till ett annat land som har svårt att klara fördraget.
Draghjälp från ny teknik
Jämsides med minskade utsläpp finns andra sätt att dämpa växthuseffekten. På en gasutvinningsstation utanför Norges kust tar man upp naturgas och sänder tillbaka den koldioxid gasen innehåller till ett lager av sandsten beläget en kilometer under havsbottnen. Där är koldioxiden avväpnad, precis som den var före gasutvinningen. En annan metod är att skicka ned koldioxiden till havets djup, där stora mängder koldioxid finns naturligt lagrad. Bl.a. i Japan pågår försök av detta slag.
Även förbränningstekniken kan utvecklas. I framtiden kan energin i kol komma att överföras till vätgas utan utsläpp av koldioxid. Vätgasen kan i sin tur utnyttjas i bränsleceller. Dock återstår mycket teknikutveckling.
(Artikeln publicerad 2000-11-27)
Extern länk
Resultatlös FN-konferens om ödesfråga
http://www.ne.se/rep/resultatlös-fn-konferens-om-ödesfråga
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
