Ellen Albertsdóttir, frilansjournalist och NE-medarbetare
När en retorikexpert talar, då lyssnar man. När Barbro Fällman gästar ett seminarium visar hon klart och tydligt hur man som talare kan kombinera förnuft och känsla med sin egen karaktär. Resultat? Retorik i praktiken.
Barbro Fällman, grundare av Retorikcentrum i Sverige och tidigare metodiklektor, är en talare som bedöms hårdare än andra. På seminariet finns det inte några annars så vanliga PowerPoint-presentationer närvarande. Allt Barbro Fällman har till sin hjälp är ett blädderblock och det använder hon sparsamt. Hon har heller inget manus. Det imponerar, särskilt då hon talar rakt upp och ned i över en timme. Förberedelse, menar hon, är A och O när man ska tala.
![]() |
|
Barbro Fällman |
|
CECILIA ANDERSSON/RETORIKCENTRUM |
Sanningsenligt kroppsspråk
Barbro Fällman inleder med en retorisk fråga: ”Vad betyder retorik?” Denna fråga ger hon själv ett svar på genom att citera vad en åhörare en gång svarade henne: ”Det betyder att be någon dra åt helvete så att han längtar efter resan.”
Hon låter även publiken gissa kring vem hon är utifrån hur hon framstår. Många fördomar väcks till liv, som att Barbro Fällman ser ut som en fransklärare med två barn. Givetvis stämmer detta, hon är lärare i grunden och hon har två barn.
– Varifrån fick ni nu all denna information ifrån? Från språket som aldrig ljuger: kroppsspråket, menar hon.
Det första intrycket är viktigt, och man får aldrig en andra chans.
– För att inte störa det första intrycket är det viktigt att vara sig själv, menar Barbro.
Könlös pondus
Aristoteles ansåg att retoriken var ”konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”. För att övertyga skulle talaren enligt den antika traditionen använda tre medel: logiska argument och exempel (logos), åhörarens känslor (pathos) samt talarens karaktär (ethos).
Det är viktigt att vara trovärdig. Barbro Fällman säger att detta handlar om pondus, som kommer från det grekiska ordet för en stor, stark man. Pondus får man genom att kombinera logos, pathos och ethos. Att även kvinnor kan ha pondus, trots ordets historiska arv, visar Barbro Fällman med all önskvärd tydlighet.
– Trovärdig blir jag när jag är mig själv och är kunnig och påläst, säger hon.
En viktig punkt för varje talare är att göra en målgruppsanalys och i den kartlägga förväntningar, attityder, motivation och nytta bland publiken. Vad har publiken för förväntningar och attityder? Och vad har den för motivation och nytta av att lyssna till dig som åhörare?
Retorik på tillbakagång
Retoriken skapades under antiken och levde kvar i väst under två tusen år. I Sverige var retorik ett skolämne fram till 1842, då det togs bort i samband med folkskolans införande. Retorik sågs då som ett elitämne.
– Man tog bort det farliga ämnet retorik då man trodde att det betydde konsten att manipulera. Det var farligt om vanligt folk lärde sig det, säger Barbro Fällman.
Retorik är fortfarande ett vanligt skolämne i många länder. Fällman tror att det kommer att komma tillbaka även i Sverige. Att det blivit alltmer populärt ser man på att alla större politiska tal kommenteras i medierna, ofta av retorikexperter, till form, framförande och innehåll.
För många förknippas föredrag i skolan dock med mycket nervositet. Fällman säger att även hon blir nervös, och att det är svårt att komma ifrån.
– Man har missat i skolan att berätta hur man gör för att hålla en bra presentation, och det är därför så många tycker det är trist och jobbigt, tror hon.
Clintons retoriska fint
Barbro Fällmans egna retorikfavoriter är Winston Churchill, Hillary Clinton och Martin Luther King.
– Churchill var väldigt nervös när han skulle hålla sina tal. Men ju mer han drack, desto briljantare tal höll han. Det är inte något jag brukar rekommendera.
Churchill tilldelades nobelpriset i litteratur 1953. Hans vältalighet nämndes i motiveringen från Svenska Akademien: ”För hans mästerliga beskrivningar av historia och biografier liksom för sin briljanta retorik för att försvara upphöjda mänskliga värderingar.”
Hillary Clinton skrev många av maken Bill Clintons tal, vilket är okänt för många. Hon skrev till och med det tal där han förklarar sig för det amerikanska folket efter sin otrohet med Vita huset-praktikanten Monica Lewinsky i slutet av 1990-talet.
Det var ett tal som dessutom mer eller mindre återställde president Clintons popularitet. ”Nu drar vi ett streck över detta”, sade Bill Clinton, och flyttade på så vis fokus från sitt eget ansvar.
Martin Luther King är en favorit bland många för det berömda tal han höll vid Lincolnmuseet i Washington 1963: ”I have a dream”. Enligt manuskriptet skulle han säga ”I have a dream” tre gånger. Men i stället sade han det sex gånger till, helt i strid med retorikens regler. Detta då han kände publikens gensvar.
– Briljant. Det talet har gått till världshistorien, säger Barbro Fällman.
Djupröstad pondus
Kvinnor har generellt en ljusare röst än män. Djupa röster kan framstå som mer förtroendeingivande, medan ljusa, gälla röster kan framstå som stressande. Storbritanniens Margaret Thatcher skickades till exempel till USA för logopedhjälp.
Fällman nämner också Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, som på senare tid tycks ha gjort sin röst djupare. Risken med att göra som Sahlin är att rösten lätt blir svår att variera och därmed alltför entonig.
– Så snart vi upplever att någon gör sig till får vi svårt att ta till oss budskapet, säger Barbro Fällman.
Orättvist, kan man tycka. Barbro Fällman har inte särskilt många tips till kvinnor med gälla röster, men ett råd kan hon ge: gäspa. Då mjukas käken upp. Avslappning är nämligen ett sätt att undvika den skarpa, gälla rösten.
Återigen: för trovärdighet är det viktigt att vara sig själv. Barbro Fällman talar själv väldigt snabbt, men hon tycker inte att snabbtalare ska sakta ned på tempot. I stället ska man tänka på att lägga in konstpauser.
– Man måste få ha det tempo man har för det beror ju på att man har ett visst temperament, menar hon.
Snygg avrundning
Barbro Fällman har fler handfasta tips. Man bör till exempel inte bemöta en invändning genom att gå i försvar. Då är det i stället bättre att komma med konstruktiva motfrågor.
En annan metod är: ”position, problem, possibilities, proposal”. Det handlar om att beskriva hur något ser ut, redogöra för problemet, beskriva möjligheter att lösa problemet och sedan avsluta med en lösning.
Ytterligare en annan metod utgår från en ingång, en disposition och en avslutning.
– Följer man detta så når man alltid fram.
Säger Barbro och avrundar något senare genom att anknyta till helvetesjämförelsen i inledningen – ”Nu hoppas jag att ni inte tycker att jag har bett er dra åt helvete” – och knyter med det ihop säcken.
Retorik i praktiken
http://www.ne.se/rep/retorik-i-praktiken
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse











