Arne Järtelius, NE-redaktör
Danmark går i bröllopsyra. Det har landet gjort ända sedan kronprins Frederik förlovade sig med Mary Donaldson och nedräkningen inleddes till bröllopet i Köpenhamn 14 maj 2004.
I Sverige är den kungliga yran för närvarande inte riktigt lika yster. Kung Carl XVI Gustafs fataliteter i samband med besöket i Brunei och hans uppmärksammade fortkörning i slutet av april var väl inte riktigt av den kalibern att de stärker hans folkliga eller konstitutionella aktier. Den svenska monarkins framtidshopp står väl till kronprinsessan Victoria och de sätt på vilka hon skulle kunna revitalisera kungahuset.
Decimerad skara
Av världens totalt närmare 200 länder är 26 ärftliga monarkier. Till dem kan läggas omkring ett halvdussin icke-ärftliga monarkier. Bland de senare återfinns bl.a. Vatikanstaten.
För snart 200 år sedan, efter Wienkongressen 1815, fanns det i Europa mer än 50 kungahus som styrde över var sitt suveränt land. I dag återstår totalt 32 kungliga familjer, och av dem har endast tio ett självständigt land att styra över.
Bland de förra kungahusen hittar vi den albanska, den grekiska, den italienska, den serbiska och den österrikisk-ungerska. Det grekiska kungahuset var det som senast inte fann nåd inför folket. Militärjuntan i Grekland avskaffade kungahuset 1973 ; i en folkomröstning efter juntans fall året därpå röstade drygt 69 procent av grekerna nej till att återinföra kungadömet. Närmast före Grekland att upphöra som monarkier var ett antal östeuropeiska länder (Albanien, Bulgarien, Rumänien och Jugoslavien) samt Irland, Italien och Island (med den danske konungen som regent. Det skedde i samband med andra världskrigets slut.
Bland de i dag aktiva monarkierna i Europa återfinns hela tre i Norden, tre är prins- eller hertigdömen och de övriga finns i Belgien, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Av dem ser de tre nordiska sig som de äldsta, och räknar sina anor ett millennium tillbaka i tiden. Det yngsta är det spanska kungahuset. Det fråntogs makten under Francotiden, för att återfå sin gamla roll 1969 då general Franco insåg att hans tid var räknad. Kung Juan Carlos tillträdde 1975 och i samband med försöket till statskupp 1981 kom han att spela en positiv roll för demokratin i landet. I furstendömet Liechtenstein hölls i mars 2003 en folkomröstning för att ändra landets författning från 1921. Av landets befolkning röstade 64 procent för den nya författningen som bland annat gör det möjligt för folket att avsätta både fursten och att helt avskaffa monarkin.
Säkrad tronföljd
Tre av dagens tio monarkier styrs av en kvinna (Danmark, Nederländerna och Storbritannien). De har samtliga uppnått den ålder där deras jämngamla undersåtar gått i pension, men själva verkar de vilja fortsätta som regenter ett tag till. Av de övriga monarkerna är ärkehertig Henri av Luxemburg den yngste och även den som innehaft sin position kortast tid (sedan oktober 2000). Äldst av dem alla är prins Rainier III. Han fyller snart (31 maj) 81 år och har varit regent i Monaco sedan 1949.
Av tronföljarna i de tio monarkierna är som det ser ut i dag endast en kvinna, nämligen svenska Victoria. Vid sin födsel i juni 1977 hade Sverige inte infört könsneutral primogenitur, dvs. att den förstfödda i landets arvskungasläkt oavsett kön blir kronprins alternativt kronprinsessa. Det gjorde Sverige som första land i Europa 1 januari 1980 (en lag i den andan antogs av riksdagen i april 1978 men för att kunna förändra den svenska successionsordningen krävdes ett riksdagsval och att den nya riksdagen antog förändringen). Sedan dess har Nederländerna (1983), Norge (1990) och Belgien (1991) antagit motsvarande lagar, och det lär inte dröja förrän Danmark gör något motsvarande.
Att Danmark, Nederländerna och Storbritannien i dag har kvinnliga regenter beror således inte på någon könsneutral tronföljd; i stället var det på det viset att monarkerna i dessa länder endast hade döttrar (drottning Elisabeth II var äldst av två systrar; drottning Beatrix – som efterträdde sin mamma drottning Juliana – är äldst av fyra systrar; drottning Margrethe har två yngre systrar).
Tjejmaffia
En fördel med de ärftliga monarkierna i Europa, i alla fall för den som vill försöka bilda sig en uppfattning om den framtida tronföljden, är att man redan i dag kan se hur det någon gång efter mitten av det här århundradet kommer att se ut på tronen där.
Det gör att vi redan nu vet att det då kommer att vara en kvinna på tronen i Belgien, Nederländerna och Norge och att de kommer att heta Elisabeth (född 2001), Catharina-Amalia (född 2003) respektive Ingrid Alexandra (född 2004).
Att Liechtenstein, Luxemburg, Monaco eller Storbritannien kommer att ändra sin tronföljd i en könsjämlik riktning låter för dagen mindre sannolikt. I Danmark är det i stället mycket troligt att det blir så och i Spanien har den nytillträdda (s)-regeringen Zapatero aviserat att ett lagförslag i en sådan riktning är att vänta.
Det gör att den som redan nu vill se 50 år in i Europas kungliga framtid kommer att hitta minst tre drottningar med möjlighet till några till (vad den då 77-åriga svenska Victoria gör återstår att se). I Liechtenstein, Luxemburg och Monaco står det redan nu klart att det då är manliga tronföljare. Om kronprins Charles äldste son prins William bara skulle få döttrar bleve den äldsta av dem brittisk drottning. Nästa kronprinsbröllop står i Spanien 22 maj när kronprinsen – prinsen av Asturien – får sin doña Letizia Ortiz Rocasolano. Blir deras förstfödda en flicka kan hon, med de spanska socialisternas hjälp bli spansk drottning en dag.
Monarkierna i Europa rustar för en mer jämlik framtid bland sina tronföljare.
Extern länk: Henri van Oenes hemsida med länkar till Europas kungahus
(Artikeln publicerad 2004-05-27)
Rojalistisk yra: Jämlikare kunglig framtid
http://www.ne.se/rep/rojalistisk-yra-jämlikare-kunglig-framtid
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
