Rovdjur: Pandaprisvinnarna

Ragnhild Möller, NE-medarbetare

Rovdjuren ökar stadigt i antal. Det sker till mångas glädje men också till förtret för kanske ännu fler. Man kan undra om det finns några andra djur som kan väcka lika många olika känslor till liv som rovdjur.

Rovdjur är titeln på ett påkostat bokverk i storformat (Bokförlaget Max Ström) som förra året belönades med Världsnaturfondens utmärkelse Årets pandabok. Det är ett pris som sedan mer än 30 år årligen delats ut till bästa naturskildring i ord och bild.

Människan ett rovdjur

Bakom Rovdjur står tre hängivna naturskildrare. Det är fotograferna och författarna Magnus Elander och Staffan Widstrand samt jaktjournalisten Johan Lewenhaupt. De senaste fem åren har de på heltid studerat de fem stora rovdjuren i Norden: vargen, björnen, lodjuret, järven och – människan. Rovdjur ingår som en del i projektet ”De 5 stora”, som initierades av författarna för att de själva ville skapa sig en bättre bild av våra rovdjur.

Vem är rädder för vargen?

STAFFAN WIDSTRAND

Fokus i boken är förhållandet mellan människan och de övriga fyra rovdjuren. Det är genom att försöka få oss att inse att vi människor faktiskt också är rovdjur som författarna hoppas att det ska gå lättare att förstå de konflikter som finns mellan människan och andra rovdjur.

Författarna lägger lika stor vikt vid att inhämta kunskap om djuren och deras beteenden som vid att bilda sig en uppfattning om vad människor som lever nära inpå rovdjuren egentligen tycker om dem. Deras förhoppning är både att kunna bidra med en mer nyanserad analys av rovdjuren och att få gehör för andra, mer kreativa lösningar på rovdjursproblematiken än de två ytterligheterna allmän jakt och fredning.

Skräck och fascination

Vargen är fortfarande det rovdjur som har sämst rykte. Det är också det rovdjur som flest människor är rädda för och ibland direkt hatiskt inställda till.

För att få lite perspektiv på vargens farlighet får man i boken veta:

att 13 500 personer varje år blir bitna av sina husdjur (främst hundar) och måste söka läkarvård
att senast en människa i Sverige dödades av en varg var 1821
att den svenska vargen varje år tar ca 1 000–1 500 älgar; människan skjuter årligen 100 000 älgar genom jakt och 5 000 älgar dör i trafiken.

Vargrädslan är därför för det mesta obefogad, och det har visat sig att de som är mest rädda för varg också är de som har minst kunskap om djuren. Men att vargen är ett rovdjur som konkurrerar med människan om bytesdjur, därom råder det inget tvivel.

Jaktminnen

I Rovdjur får vi bl.a. möta älgjägaren Lennart Arvidsson, som från början var mycket skeptisk till att ha vargen i ”sina” skogar. Efter ett par vargmöten har han blivit en hängiven och entusiastisk vargspanare. ”Jag vet inte hur många tusen mil vi kört på skogsvägarna här eller hur många tusen timmar vi suttit och spanat från bilen. Så har vi också fått se varg minst ett sextiotal gånger, och hört dem yla långt mer än hundra. När jag ser dem blir jag fortfarande alldeles uppjagad.”

Gunnar Johanson är en annan jägare som också är positivt inställd till vargen. Han jämför dagens vargproblematik med hur det var på 1960-talet, då bävern vandrade in i Värmland. ”Då var det många som var skeptiska och direkt negativa. Den skulle förstöra skog för miljoner, hette det. Där var ingen ände på eländet. Men sedan den väl blivit så pass vanlig att den fick börja jagas, har man knappt hört ett knyst om några bäverproblem. Nu är bävern en del av naturen och en del av jakten i Värmland. Jag tror att det kan bli en liknande utveckling med vargen, så snart vi får börja jaga den.”

En tredje jägare, Claes-Göran Lindberg, har en helt annan inställning till vargen. ”Varför ska vi ha varg? Vad har vi för nytta av den? Den är faktiskt bara till besvär. Det vore inte så farligt, om vargen bara tog älgar och rådjur, men det är ju det att den tar tamboskap och hundar också.” Han anser att vargens intåg har förändrat hans jakt från att vara ett nöje till att bli som rysk roulette med jakthunden som insats.

Rovdjursföda

En grupp som författarna har förstått att det lär bli svårt, för att inte säga omöjligt, att få vargen accepterad hos är renskötarna. ”Att äga renar är som att ha bankboken springande på fjället eller i skogen”, säger en renägare i boken. ”Vargföryngring i renskötselområdena blir rena kalabaliken. Det har vi faktiskt många hundra års bitter erfarenhet av. Man vill inte gärna att renen ska möta vargen och skingras över fjället som löv i vinden.”

Årligen blir ca 20 000 renar föda åt rovdjuren, i första hand lodjur och järv. De flesta renägare anser att den ekonomiska kompensationen inte på långa vägar uppväger förlusterna.

Kanske är det så att en lösning på rovdjursproblematiken är att få en så pass livskraftig stam att den klarar av ett visst jakttryck?

Ekonomi med ekoturism

Rovdjuren ställer dock inte bara till problem. De är också en stor källa till glädje för många. Och visst finns det andra sätt att tjäna pengar på rovdjuren på än att jaga och skjuta dem? Björnen, som är många storviltjägares högsta önskan att få skjuta, har börjat få ett ekonomiskt värde även som levande varelse.

I Finland kan man sedan 25 år tillbaka åka på en annorlunda form av björnjakt – nämligen björnsafari. Det enda vapen man får ha med sig är sin kamera. Idén med att göra de levande nallarna till en turistattraktion har så smått börjat komma även till Sverige. Pionjären på området heter Filip Hedberg och han arrangerar björnsafari som är kvalitetskontrollerad genom ekoturismmärket ”Naturens bästa”. Internationellt sett finns det många projekt av detta slag som har haft stor framgång och där man lyckats kombinera djur- och naturskydd med god ekonomi.

Kanske naturen i framtiden kan försvara sig ekonomiskt (och levande) mot det farligaste rovdjuret av dem alla – människan. Och vem skulle inte vilja se en varg eller en björn i levande livet när allt kommer omkring? Eller kanske åtminstone vår ”nordiska tiger”, dvs. lodjuret, eller varför inte vår skygga ”hyena” – järven?

Börja gärna tillvänjningen lite försiktigt med att bläddra i den fina boken!