Roy Jacobsen:
Frost
av Immi Lundin
NE-medarbetare
Roy Jacobsens roman Frost är en historisk roman som både vilar i den tid som skildras och rör sig fritt i förhållande till den. Den är en av två norska böcker som nominerats till Nordiska rådets litteraturpris.
Den som är intresserad av vikingatiden, av dess äventyrliga färder och våldsamma maktkamper kan läsa boken på det sättet. Den som är intresserad av människors vägval och värderingar i tider av stark förändring har minst lika mycket att hämta i denna skildring av den inbrytande kristendomens 1000-tal. Den tiden är inte alldeles olik vår egen tid fylld av tydliga kulturkrockar och pågående, mindre märkbara assimilationsprocesser.
Den som snarare tycker om att läsa för att föras in i starkt skildrade miljöer och stämningar kan njuta av Roy Jacobsens förmåga att levandegöra både konkret och metaforiskt. Att närma sig England mitt i en flotta av gungande båtar och finna att den flacka kusten ter sig som en sliten bordskant i diset bortom skeppsmasterna är bara en av de många upplevelser av överraskning och skarp sinnlig exakthet som romantexten erbjuder läsaren.
I skildringens mitt finns Gest, den närmast dvärgvuxne Torgest Torhallason och runt honom myllrar det av fascinerande gestalter, mer eller mindre ingående beskrivna, men nästan alla så skildrade att de kan hävda sina individuella öden och egna namn i läsarens minne. Vid Gests födsel på Island 993 e.Kr. överraskar hans far sig själv med att fråga sin nyfödde son vem han är. Den frågan blir hängande kvar genom den nästan 500 sidor långa skildringen. Gests växlingsrika liv på Island, i Norge och sedan också i det splittrade rike vi nu kallar Storbritannien beskrivs överflödande detaljerat, och ändå är det faderns fråga i upptakten som blir kvar hos läsaren när det långa äventyret är över.
Roy Jacobsen arrangerar sitt stoff med självklar pondus. Det är skickligt gjort. Det utrymme huvudpersonen tar i skildringen är också ett utrymme för undran, ett slags tomt centrum som på ett märkligt sätt fyller romanen med energi och gör det svårt att sluta tänka på den.
Och så titeln. Syftar den på det kylan bokstavligen, på utsattheten som mera uppenbart tillhörde livsvillkoren i den tid som skildras? Eller är det den förfrusenhet som drabbar dem som inte hör länge hemma någonstans, dem som inte har någon väg tillbaka? Gör det någon skillnad? Båda frågorna väcks av den dubbla berättarkraften i Roy Jacobsens roman, den som gör dåtid och nutid till ett enda närvarande nu.
(Artikeln publicerad 2004-02-24)
Roy Jacobsen: Frost
http://www.ne.se/rep/roy-jacobsen-frost
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
