Björn Stenholm, astronom och NE-medarbetare
Asteroider , småplaneter och stenbumlingar som är grannar till oss i solsystemet och som ibland kommer nära jorden – kan de vara farliga?
Under senare tid har vi konfronterats med två nyheter som har behandlat detta delikata ämne.
Rymdrisker
Det började med asteroiden 2002 NT7, som upptäcktes 7 juli 2002. På amerikanska rymdflygstyrelsen NASA gjorde man en bestämning av dess bana och kom fram till att det fanns en liten sannolikhet att den skulle kunna krocka med jorden 2019. Europeiska astronomer, som använde en något annorlunda analysmetod, kom faktiskt fram till en något större sannolikhet för en krock det året. Men ändå var denna sannolikhet försvinnande liten.
När det gäller sådana här nyupptäckta kroppar är det så att ju längre tid man får på sig, desto bättre kan en banbestämning göras. Efter ytterligare en kort tid kunde man således följaktligen avfärda kollisionsrisken helt för 2019. I stället fanns det en liten risk för kollision 2060. Nu är även den avfärdad. Vi klarar oss alltså, åtminstone från just denna asteroid under överskådlig tid.
När detta konstaterats upptäcktes ytterligare en småplanet. Den fick beteckningen 2002 NT40. En snabb banbestämning gav att den skulle passera ”nära” jorden 18 augusti. Den skulle då kunna bli synlig i en kikare, men ej för blotta ögat. Uppskattningar av ljusstyrkan pekade på att kroppen var ungefär 500 m tvärsöver. Kortaste avstånd mellan jorden och småplaneten beräknades till 527 000 km. Det är avsevärt längre bort än månen, så kollisionsrisken var obefintlig även för denna småplanet.
Sannolikhetskalkyl
Massmedierna rapporterar gärna om jordens förestående undergång så snart något pekar mot detta. Kollisioner mellan himlakroppar och jorden hör definitivt till denna kategori av nyheter.
När det gällde 2002 NT7 ledde sådana skriverier till gräl mellan journalister och forskare. Forskarna menade att medierna rapporterade om risker som inte alls hade kunnat styrkas, medan journalisterna å sin sida hävdade att det är deras skyldighet att rapportera sådana förestående händelser. Men kanske handlade bråket om braskande rubriker som faktiskt inte har täckning i artikeltexten.
Visst vore det förödande med ett nedslag av kroppar på jorden av ovanstående småplaneters dimensioner. En träff i en storstad skulle kunna döda miljontals människor. Ett nedslag av en än större kropp skulle kunna utplåna allt liv på jorden och t.o.m. förskjuta jorden ur dess bana. Vi vet att liknande händelser har ägt rum tidigare i jordens historia. Dinosauriernas utdöende, tillsammans med en hel del andra djur- och växtarter för ca 65 miljoner år sedan, tillskrivs numera med stor sannolikhet ett sådant nedslag. Men en sådan händelse kanske bara inträffar i genomsnitt en gång på 100 miljoner år, medan nedfall av mindre stenar och grus pågår ständigt.
Spaceguard
Det finns möjligheter att skydda oss. Ett projekt kallat Spaceguard pågår runt om i världen och syftar till att kartlägga så många småplaneter som möjligt och beräkna deras banor. På så sätt kan vi nu uppskatta risken för nedslag inom de närmaste 100 åren tämligen väl. Man har t.o.m. spekulerat i möjligheten att med en interplanetär atombomb spränga, eller åtminstone förskjuta, en kropp som hamnat i en hotande bana mot jorden. Men att verkligen göra detta kräver förberedelser och följaktligen tid. Med en god kartläggning av grannarna i solsystemet skulle denna tid kunna vinnas.
Men om en okänd kropp av tillräcklig storlek plötsligt dyker upp från yttre rymden, då är vi likt dinosaurierna illa ute. För de riktigt stora, men ytterst sällsynta, katastroferna finns inget säkert skydd. Endast fortsatt forskning kan ge ökad trygghet.
Extern länk:
(Artikeln publicerad 2002-11-14)
Rymdhot 1: Asteroidkrockar med jorden
http://www.ne.se/rep/rymdhot-1-asteroidkrockar-med-jorden
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
