Jörgen Malmquist, docent i internmedicin och NE-medarbetare
Under den senaste månaden har massmedierna lärt oss ett nytt sjukdomsnamn: svår akut luftvägsinfektion (SAL). Benämningen svår akut lunginfektion (eller lunginflammation) förekommer också. Det internationella namnet är severe acute respiratory syndrome (SARS).
Den 12 mars sände Världshälsoorganisationen WHO för första gången på flera år ut ett världslarm (global alert): en atypisk, dvs. tidigare okänd form av, akut lunginflammation hade upptäckts i främst Hongkong, provinsen Guangdong i sydöstra Kina samt Vietnam. De drabbade hade insjuknat hastigt med en influensaliknande sjukdomsbild: torrhosta, muskelvärk, huvudvärk, halsont. Några hade blivit svårt sjuka i dubbelsidig lunginflammation och behövt respiratorvård. Det noterades att Kinas regering i mitten av februari hade rapporterat drygt 300 fall av atypisk lunginflammation, med fem dödsfall, i Guangdongprovinsen. Smittspridningen i Hongkong och Hanoi föreföll ske främst vid sjukhusen, bl.a. hade ett antal av de anställda insjuknat.
 |
|
En polisman iklädd skyddskläder vaktar ingången till ett hyreshus i Hongkong. Myndigheterna satte 31 mars 2003 de över 200 boende i karantän sedan mer än 100 fall av SAL hade diagnostiserats i byggnaden. |
|
KIN CHEUNG/REUTERS/SCANPIX |
Epidemiläget
WHO och ett antal nationella smittskyddsmyndigheter har därefter arbetat för högtryck med att följa epidemin, identifiera den orsakande organismen och sprida information till läkare, sjukhus och massmedier. Dagsläget är följande.
Epidemin i Guangdongprovinsen, som började i november 2002, misstänks vara ursprunget. Lokal smittspridning har skett framför allt i Sydöstasien och har i flera fall kunnat följas i detalj. Spridningen utanför Guangdong anses ha skett genom en 64-årig läkare som börjat få symtom omkring 16 februari i sin hemstad Guangzhou (f.d. Kanton; Guangdongprovinsens huvudstad), anlände till Hongkong c21 februari, smittade sina besökare och andra gäster på hotellet, blev inlagd på sjukhus 22 februari och avled 4 mars. På sjukhuset smittades medpatienter, personal och besökare.
Spridningen från Sydöstasien till andra länder har skett med infekterade flygresenärer. Tio fall av SAL i Canada har rapporterats i detalj. Av dessa personer hade fyra besökt Sydöstasien; av dem hade tre bott på samma hotell i Hongkong som den ovannämnde läkaren. Två av dessa smittade efter hemkomsten dels anhöriga, dels medpatienter på sjukhus, så att det i denna grupp inträffade sammanlagt åtta SAL-fall, varav tre med dödlig utgång.
Omkring 2 000 sjukdomsfall är f.n. kända jorden runt samt ett 60-tal dödsfall. Till de avlidna hör WHO-läkaren Carlo Urbani, som dog 29 mars, smittad när han undersökte en SAL-patient i Hanoi. Statistiken domineras av Kina med cirka 1 200 fall och 43 dödsfall samt Hongkong med omkring 700 fall och ett 20-tal dödsfall. I Canada är siffrorna cirka 150 respektive 6. Från USA har inga dödsfall rapporterats. ”Misstänkta” eller ”sannolika” fall har rapporterats från ett flertal europeiska länder, dock utan dödsfall. I Sverige har hittills tio misstänkta fall rapporterats till Smittskyddsinstitutet. Rapporteringen följer vida definitioner som har angivits av WHO, vilket medför att alla länders siffror över misstänkta fall inkluderar patienter som sedan befinns ha annan form av luftvägsinfektion, influensa m.m.
Smittskyddsinstitutet avråder från resor som inte är nödvändiga (t.ex. semesterresor) till Hongkong och Guangdong.
Epidemin har skapat stor oro i framför allt Hongkong. Myndigheterna har förklarat ett helt bostadshöghus i karantän efter att över 100 sjukdomsfall diagnostiserats bland de boende. Flera skolor har stängts, liksom en del arbetsplatser. Pressbilder visar att en stor del av dem som rör sig utomhus bär munskydd.
Smittsamhet och smittämne
Sjukdomen anses smitta genom droppinfektion, dvs. med de små droppar av saliv och sekret som sprids i luften vid hosta och nysningar. Smitta via händerna bidrar också. Det tycks enbart vara personer som är i den sjukes omedelbara närhet som blir smittade. SAL har därmed inte samma förutsättningar som influensa att smitta i stor skala och framkalla en väldig världsomfattande epidemi (pandemi). Inkubationstiden är 2-7 dagar.
Givetvis har man gjort stora ansträngningar för att identifiera sjukdomens orsak. Att det rör sig om ett virus anses stå utom tvivel. Det mesta pekar nu på att sjukdomen framkallas av ett coronavirus. Den virusgruppen är känd sedan länge som orsak till förkylningar, men kan ibland också ge djupare luftvägsinfektioner och lunginflammation. Coronavirus har stor förmåga till genetisk variation, och den nu aktuella virusstammen kan förmodas ha fått sina delvis nya egenskaper på det sättet. Något virushämmande läkemedel med effekt på coronavirus finns inte. Flera av de sjukhusvårdade SAL-patienterna har fått medlet ribavirin, som är avsett för lunginflammation orsakad av RS-virus (som inte hör till coronavirus) hos små barn. Huruvida ribavirin haft någon effekt på förloppet av SAL kan f.n. inte bedömas.
Många experter uttrycker en viss optimism. De framhåller den relativt låga smittsamheten och att dödligheten begränsar sig till 3-5 procent. Den lokala smittspridningen utanför Hongkong och Guangdong anses vara under kontroll. Det återstår att se om epidemin totalt sett har nått sin vändpunkt.
Läs även om den senare händelseutvecklingen i artikeln SAL blev sars: Nytt om den svåra lungsjukdomen
(Artikeln publicerad 2003-04-03)
SAL (sars): Epidemi från Asien skrämmer världen
http://www.ne.se/rep/sal-sars-epidemi-från-asien-skrämmer-världen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
