Lena Amurén, NE-redaktör för historia
Den 25 mars 2001 träder Sverige in i Schengensamarbetet. Det innebär bland annat att vi svenskar slipper uppvisa pass när vi till exempel landar på Málagas flygplats för en veckas semester på den spanska solkusten eller när vi tänker tillbringa en weekend i Paris. Det här med passfrihet låter modernt, men hur nytt är det egentligen? Är det så att passtvång är något som tillkom under 1900-talet och passfrihet hörde till det gamla bondesamhället?
Nja, inte riktigt. Passförfarandet är faktiskt äldre än man kanske tror. I äldre tid gällde ett strängt passtvång såväl vid resor in och ut ur ett land som vid resor inom landet. Ordet pass kommer från latinets passus, som betyder ’steg’, ’gång’. Ordet har kommit in i svenskan genom tyskan, som i sin tur har övertagit det från italienskans passaporto, det vill säga ’tillåtelse att passera hamnen’. Redan under romartiden uppstod särskilda kurirbrev, vilka var ett slags dokument innehållande riktlinjer för att underlätta kurirernas resor. Dessa kurirsedlar kontrollerades vid rikets gränser, och ur dem utvecklades olika typer av legitimationshandlingar.
Under 1400-talet förekommer flera olika uppgifter om passanvändning, då främst i syfte att skydda och underlätta för marknadsresande att röra sig inom ett land. De äldsta påträffade beläggen för ett svenskt passförfarande härstammar från Gustav Vasas regeringstid (1523—60). Då försågs kungens sändebud med särskilda märken med kungens vapen för att allmogen skulle veta att det var till just dessa män, och inga andra, som de skulle ställa upp med skjutshästar.
Under till exempel Dackefejden fanns från statsmaktens sida en stark oro för spridandet av upproret och spioneri, och som ett led i fogdarnas uppsyn över köpmännen krävdes vägbrev eller pass. En annan orsak till bruket av pass inom landet var de styrandes önskan att motverka kringstrykande av så kallat löst folk, det vill säga de som inte klarade av sin egen försörjning.
Franska pass på 1500-talet
Religionskrigen under 1500- och 1600-talen innebar ökade faror för resenärerna. I början av 1600-talet infördes i till exempel Frankrike passtvång för utländska kurirer, diplomater och andra resande. Med anledning av hotet från Polen rådde i Sverige vid samma tid sträng bevakning av resande såväl inom landet som vid gränserna. Under den svenska stormaktstiden var landet i stort behov av arbetskraft och all emigration var i princip förbjuden från Gustav II Adolfs regeringstid till mitten av 1800-talet. I det tysk-romerska riket fanns passtvång under större delen av 1700-talet. Särskilda sundhets- och militärpass instiftades för att stävja smittspridning respektive desertering.
1800-talet kännetecknades dock av en friare syn på individens rätt att resa. Resultatet av Wienkongressen 1814—15 innebar bland annat att möjligheterna till fri cirkulation och ett större handelsutbyte ökade. Den industriella revolutionens genombrott ställde andra krav på samhällsutvecklingen och nya politiska och ekonomiska doktriner kom i ropet. Under denna tid genomgick jordbruket en strukturomvandling samtidigt som befolkningen ökade kraftigt. Passväsendet förknippades med det hårt reglerade skråväsendet och upplevdes som hämmande samhällsutvecklingen. Resultatet blev näringsfrihet, ökad social rörlighet med nya bosättningsmönster.
Passfrihet på 1800-talet
Från 1850-talet och framåt avskaffades så passtvånget i flertalet europeiska länder, dock inte i Ryssland, Turkiet, Rumänien och Bulgarien. I Sverige hade passförfarandet diskuterats under en längre tid. Det upplevdes som otidsenligt och ett enhetligt system saknades. Förutom riksomfattande föreskrifter förekom både lokala och regionala. Passtvånget avskaffades 1860, med några undantag. Kina, Japan och USA krävde även i fortsättningen pass vid inresa i respektive land.
Första världskrigets utbrott 1914 innebar en återgång till passtvång och visumbestämmelser. I Sverige återinfördes passtvång vid gränserna, men inte inom landet. Efter andra världskrigets slut har reglerna återigen svängt till förmån för passfrihet. På 1950-landet upphörde till exempel passtvånget mellan de nordiska länderna och 1985 tillkom så det så kallade Schengenavtalet, som har inneburit en gradvis avveckling av gränskontroller för Europeiska unionens medlemmar.
I den historiska backspegeln ser vi att förekomsten av krig, fattigdom, handelsrestriktioner och sjukdomar har betydelse för om det är passtvång eller passfrihet som skall råda. Om vi bortser från oroligheterna på Balkan, det armod som finns i Europas östra delar och dagens farsoter som BSE och mul- och klövsjuka verkar således passlösheten passa ganska bra i 2000-talets Europa.
Läs även artikeln Sverige går med i Schengenland
(Artikeln publicerad 2001-03-23)
Schengensamarbetet:
Passet ur ett historiskt perspektiv
http://www.ne.se/rep/schengensamarbetet-passet-ur-ett-historiskt-perspektiv
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
