Moomsteaterns bortbytingar
av Ellen AlbertsdóttirNE-medarbetare
Det doftar fruktstund i Moomsteaterns foajé innan genrepet. Här vimlar det av barn i den yngre skolåldern. Så är också Bortbytingen en föreställning för barn, baserad som den är på Selma Lagerlöfs berättelse med samma namn från 1915.
En bortbyting är ett troll som lämnats i utbyte mot ett människobarn. "Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen", som trollet säger i föreställningens början. I Bortbytingen är Anna (Gunilla Ericsson) och August (Ronnie Larsson) ute i skogen med sin son Anton (Lotten Roos) när sonen plötsligt byts ut mot ett troll (Niclas Lendemar). Det är när hästarna skenar, den ena spelad mycket övertygande av Lotten Roos i sparkdräkt och svans, som trollet tar sin chans. Fadern vill lämna trollungen att dö i skogen, men modern lyssnar till sitt hjärta och tar trots hans protester med sig bortbytingen hem.
Bortbytingar vanställdaI nordiska folksagor har bortbytingar funnits sedan 1200-talet, och de förekom ända in på 1700-talet i svenska rättegångsprotokoll. Berättelserna om bortbytingar uppstod som en förklaring till att vissa barn föddes vanställda. Sagorna om bortbytingar går ofta ut på att berätta hur man ska gå tillväga för att få tillbaka sitt eget bortrövade barn. Ett sätt ansågs ibland vara att skada trollungen, men i Bortbytingen är sensmoralen den motsatta. 
moomsteatern Moomsteatern i Malmö visar en bejublad föreställning av Selma Lagerlöfs Bortbytingen.
August vill visserligen, för att förmå trollet att hämta tillbaka trollungen, kasta honom utför en avgrund. Han vill också piska bortbytingen men Anna skyddar pojken med sin egen kropp. Det råder nästan lynchstämning när pigan får syn på trollbarnet och utbrister: "Doppa honom i kokande lut, det lär honom veta hut." Flera av händelserna speglas mot att människobarnet, som en direkt följd av att trollungen blir påhoppad, utsätts för liknande trauman.
Krossar fördomarAlla olyckor som drabbar familjen anser August vara bortbytingens fel. Men trollungens enda "fel" är att han är en trollunge. Föreställningens sensmoral går snabbt att ta till sig, men så är den också ämnad för barn. Moomsteatern har lättfattligt tagit sig an den viktiga frågan om att vara annorlunda och inte minst att tillåtas vara det. "Var finns det någon som jag", undrar trollungen. "Jag vill hem", ropar pojken Anton. Att anses vara en normal person handlar trots allt bara om att uppfattas som en del av majoriteten. Inte konstigt att människobarnet i trollskogen längtar hem. Trots detta önskar jag ändå att trollungen inte hade sprungit hem i föreställningens slut, utan att han hade funnit sig tillrätta. För vad gör den som inte har en skog att springa hem till?
Snart glömmer man det som man först trodde var poängen med föreställningen: att de flesta av skådespelarna är utvecklingsstörda. På teaterns hemsida betonas det att det inte handlar om de utvecklingsstörda utan om publiken. Detta är ingen terapi, detta är teater. Moomsteaterns skådespelare krossar fördomar. Synd då att Bortbytingen traskar på i samma gamla spår med moderskärlek och fadershårdhet. Pappa bestämmer. Mamma är mjäkig. Hon står visserligen upp för sin trollunge men det är med ett ursäktande "jag vill bara väl". När maken går är det hon som gråter över att hon ingenting har kvar. Man ska kanske skylla på Selma Lagerlöf – men ibland kan det kanske krävas att gamla sagor uppdateras innan de sätts upp.
Jubel i publikenTrots detta ger Moomsteatern med sin uppsättning av Bortbytingen oss ren underhållning och glädjen i publiken är uppenbar. Inget av barnen verkar tycka att det är något annorlunda med just den här föreställningen. Helt rätt. Då ett par av dem får konfetti slängd över sig måste deras lärare hyscha deras ivriga uppspelthet. Barnen tittar förvirrat åt alla håll när skådespelarna springer av scenen, för att snart dyka upp igen bakom eller bredvid oss. Förtjusningen är också stor när en varg busar med publiken och då trollet säger "bolibompa" till människobarnet. Allt tonsätts på ett passande sätt av två musiker, Robert Pettersson och Anders Frostin, som är med på scen. När föreställningen sedan är slut finns det ingen hejd på barnens jubel. Det är glittrande ögon och sprudlande leenden.
– Jag trodde att det brann på riktigt, säger en flicka på vägen ut, anspelandes på en väldigt trovärdig eldsvåda.
Kramglada utvecklingsstördaBortbytingen hade premiär den 1 februari och spelas på Moomsteaterns scen i Folkets hus i Malmö. Regissör är teaterns chef Kjell Stjernholm. Om drygt en månad anordnar Moomsteatern också soloshow med skådespelaren Pierre Björkman. Regissörerna Pelle Öhlund och Nina Jemth kallar Featuring Pierre Björkman: Solo on stage för en "humoristisk och allvarlig betraktelse över människan och hennes drömmar". I ett stånd på Folkets hus återfinns även teaterns tidning "Att vara eller inte vara: strukturell diskriminering i serieform". Missa inte den. Serietecknaren Liv Strömqvist har fått fria händer av Moomsteatern och även här blir stereotyper krossade: "Till exempel ska intellektuellt funktionshindrade vara snälla och glada, tycka om att kramas, och så ska de gilla dansbandsmusik, för det kan vi le åt."
Det påminner om en succé att kanske le åt: TV4:s "I en annan del av Köping". För visst gillar många av oss skildringar som framställer intellektuellt funktionshindrade som lättsamma och härliga. Samtidigt har denna TV-serie också fått både beröm och priser. Dels för att den lyfter fram personligheterna snarare än problemen, men också för att den fungerar som en motbild till andra mer negativa medieskildringar om funktionshindrade.
Men den stora stötestenen för dessa personer är att det intellektuella funktionshindret tillåts att överskugga alla deras andra möjliga identiteter. Personerna på scenen uppfattas sällan som enbart skådespelare i sin egen rätt, de uppfattas i stället som u-t-v-e-c-k-l-i-n-g-s-s-t-ö-r-d-a skådespelare. Den som fått det hela om bakfoten kan missledas att tro att teatern handlar om välgörenhet. Men på Moomsteatern verkar stereotyperna sedan länge vara utkastade genom fönstret.
(Artikeln publicerad 2008-02-01)
Selma Lagerlöf: Moomsteaterns bortbytingar
http://www.ne.se/rep/selma-lagerlöf-moomsteaterns-bortbytingar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
