Charlina Erliksson, NE-medarbetare
Fantomen, ondskans nemesis, mannen som i över 400 år bekämpat sjöröveri, grymhet och orättvisor, firar i år 70 år som seriefigur.
Vilken seriehjälte har en mer imponerande släkthistoria än Fantomen? Den rymmer tjugoen brottsbekämpare från 1536 och fram till i dag. Vem har ett mäktigare epitet? ”Den vandrande vålnaden” och ”Mannen som inte kan dö” är svårslagna till och med i seriernas värld. Brottslingar världen över fasar över de talesätt som vuxit fram kring denne mystiske man: ”Fantomen har tio tigrars styrka”, ”då Fantomen rör sig står blixten stilla” och ”den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död”.
 |
|
Den vandrande vålnaden rider igen. |
|
© KFS/BULLS |
En annorlunda hjälte
Mannen bakom Fantomen är amerikanen Lee Falk, född Leon Harrison Gross (1911–99). Med inspiration från bland annat berättelserna om riddarna kring runda bordet, vikingarna, Robin Hood, Tarzan och Kiplings Djungelboken (1894) skapade han hjälten som skulle ta hela världen med storm. Detta var under 1930-talet, före TV-åldern, i en tid då serierna hade en oerhört lukrativ period. I USA var det inte ovanligt med söndagsbilagor som innehöll 36 sidor serier i färg. Depressionen var över och i Europa började Hitler, Mussolini och Franco ta för sig allt mer. Serierna blev ett starkt propagandaverktyg och flödade över av krigsteman och patriotism.
Mot denna bakgrund tillkom Fantomen, eller ”The Grey Ghost”, som han först kallades, och denne annorlunda hjälte blev en omedelbar succé. Berättelserna höll ofta högre kvalitet än den rådande standarden, och till skillnad från andra seriehjältar, till exempel Stålmannen, var Fantomens enda vapen list och styrka. Dessutom uppskattade både läsare och redaktörer att han inte tog till överdrivet våld – han använde främst sina pistoler för att skjuta vapnen ur händerna på skurkarna. ”Fantomen är hård mot de hårda” (gammalt djungelordspråk).
Det första Fantomenäventyret, ”The Singh Brotherhood”, började publiceras 17 februari 1936 i dagstripform i tidningen The New York Journal American. Till en början var huvudpersonen tänkt att vara en rik playboy vid namn Jimmy Wells som levde ett dubbelliv som brottsbekämpare. Lee Falk insåg dock att namnet Fantomen, ”The Phantom”, krävde mer mystik än så. ”The Singh Brotherhood” pågick i hela tio månader innan man fick berättelsen om Fantomens härkomst. Lee Falk hade under denna tid funderat ut en både dramatisk och exotisk historia åt sin hjälte.
Ondskans nemesis
År 1525 angrips den unge engelske ädlingen Christopher Standish av pirater när han tillsammans med sin far seglar i Bengalibukten. Hans far blir mördad, skeppet går under och Christopher spolas i land på en fjärran strand där han tas om hand av vänligt sinnade pygméer. Då liket efter faderns mördare flyter i land svär Christopher en ed vid mördarens skalle: att bekämpa piratdåd, girighet och grymhet samt att hans söner ska följa honom. Denna historia berättas i ”The Singh Brotherhood” av den nuvarande Fantomen, den 21:a i ordningen, för Diana, hans blivande hustru.
Med åren ändrade Falk i berättelsen. Fantomen blev amerikan i stället för engelsman och hans hemland Bengali flyttades till östra Afrika och bytte namn till Bangalla. Årtalet för piratöverfallet ändrades till 1536, exakt 400 år innan serien började publiceras. Från att ha varit djungelfolkens härskare blev Fantomen i stället deras hjälpare, och hans namn ändrades till Walker, från ”The Ghost Who Walks” (’Den vandrande vålnaden’). Detta överensstämmer inte i detalj med den version som vi i Sverige anser vara ”rätt” – serien genomgick nämligen en omfattande bearbetning innan den publicerades här.
Färgen på Fantomens dräkt är ett ämne för sig. Ursprungligen hade Lee Falk tänkt sig en grå sådan, som det tidiga namnet ”The Grey Ghost” antyder. När den första söndagssidan skulle publiceras i färg 1939 gav dock en färgläggare (anonym) vår hjälte lila trikåer. I andra länder, till exempel Italien, var man tidigare med färgläggning och fick därför välja fritt. Valet föll på rött, varför detta är Fantomens färg i flera av medelhavsländerna och i Sydamerika. När turen kom till Sverige att trycka Fantomen i färg var det knepigt att få fram rätt lila ton, vilket gjorde att han i stället gjordes blå. Detta spred sig sedan till de övriga nordiska länderna.
Fantomen kommer till Sverige
Fantomens popularitet i Sverige är något helt annat än den relativt svaga framgång han rönt i sitt hemland USA. Serien började publiceras 1940 i Vecko-Revyn och 1942 i Svenska Dagbladet under namnet Dragos. År 1950 köpte Lukas Bonnier de skandinaviska rättigheterna och började att ge ut tidningen Fantomen. Det blev dock det nystartade Serieförlaget som fick stå som utgivare.
Det första numret av den svenska Fantomentidningen kom ut 7 oktober 1950 och bestod av 36 sidor i färg. Förutom Fantomen innehöll tidningen flera biserier, till exempel Hopalong Cassidy och Lisa och Sluggo. Enligt Postens regler för distribution av tidskrifter måste nämligen 50 procent av innehållet bestå av avslutat material. Mixen mellan Fantomenserien och biserierna slog dock väl ut hos läsarna och används än i dag.
Fantomen blev en succé som gick med vinst redan efter första numret. De sammanlagt sju nummer som utkom under 1950 hade en snittupplaga på 72 000 exemplar. Under 1950-talet kom dock serietidningsboomen av sig och försäljningssiffrorna började dala. I takt med det övergick Fantomen från det dyra färgtrycket till svartvitt.
Sverige hamnar på Fantomenkartan
Då 1960-talet kom med brist på nytt material fick den svenska Fantomenredaktionen tillstånd av King Features att starta en egen licensproduktion. Det första svenska Fantomenäventyret hette ”Skatten i Dödskallegrottan” och publicerades 1963. Under 1960- och början av 1970-talet blandade man egna äventyr med importerade sådana från Italien och USA.
1970-talet bjöd på stora förändringar för Fantomen. Den nytillträdde redaktören Ulf Granberg skapade Team Fantomen tillsammans med kreatörer som Jaime Vallvé, Norman Worker, Donne Avenell och Kari Leppänen. Den svenska Fantomenredaktionen har sedan dess fyllt tidningen med egna äventyr och dessutom exporterat manus till bland annat Australien, Brasilien, Spanien, Italien, de nordiska länderna och, efter Lee Falks död 1999, även till USA.
Under 1990-talet sjönk försäljningen av serietidningar dramatiskt, och 1991 återgick Fantomen därför till färgtryck. En rejäl omarbetning av tidningen gjordes, sidantalet utökades och berättelserna gavs en mörkare framtoning. År 1993 började man ge ut Fantomenkrönikan med repriserade, svartvita äventyr som presenterades kronologiskt från den första Fantomen.
Internationell succé
Sedan 1930-talet har ett antal försök gjorts att ge ut The Phantom i USA, men samtliga har varit kortlivade. Många av äventyren har däremot publicerats i Sverige, Fantomenslukarlandet nummer ett. Förutom i Sverige har serien varit särskilt populär i övriga Norden, medelhavsländerna, Australien, Turkiet, Brasilien och Indien. Den mest långlivade tidningen har Australien. Där startades The Phantom 1948 och ges ut än i dag. Sverige är dock god tvåa med starten 1950 och därefter kommer Norge där Fantomet (nynorska) givits ut sedan 1964.
I Italien fick L’Uomo mascherato, som han där kallas, en egen tidning redan 1937. Under andra världskriget producerade Italien egna äventyr, men först 1961 fick de lagligt tillstånd att göra detta. Flera av dessa äventyr har publicerats i den svenska Fantomen. Turkiet var också snabbt med att introducera Fantomen. Kizilmaske (’Röda masken’) har förekommit i turkiska tidningar sedan 1939. Även i Brasilien är O Fantasm populär och har utkommit i flera tidningar sedan 1930-talet. I Indien har Fantomentidningar utgivits på ett dussintal olika språk, bland andra engelska, hindi, tamil och bengali, sedan 1960-talet.
Ingen fantom på film
Fantomen hör inte till de hjältar som blivit flitigt porträtterade på filmduken. År 1946 kom matinéserien The Phantom med Tom Tyler och Jeanne Bates i huvudrollerna. Historien var uppdelad i femton 20-minutersavsnitt som alla avslutades med en ”cliffhanger” för att locka matinébesökarna tillbaka vecka efter vecka.
En ny matinéserie påbörjades 1955, men efter att det mitt under inspelningen upptäcktes att filmbolaget inte hade rättigheterna till Fantomenfiguren döptes serien efter en del justeringar om till Adventures of Captain Africa. John Hart hette huvudrollsinnehavaren, som alltså inte fick spela Fantomen. Inte heller den planerade TV-serien The Phantom blev vad man hoppades. Ett provavsnitt spelades in 1961 med Roger Creed som Fantomen, men serien sändes aldrig i TV.
När det gäller filmer ligger Turkiet i topp: 1968 kom två stycken med samma titel, Kizilmaske (’Röda masken’), och 1971 kom uppföljaren Kizilmaske’nin Intikami. Hollywood däremot väntade ända till 1996 – lagom till Fantomens 60-årsjubileum – innan man släppte The Phantom med Billy Zane och Kristy Swanson i rollerna som Fantomen och Diana. Det var en film som visserligen var väl förankrad i 1930-talets serieäventyr men som gjorde många fans besvikna.
För närvarande hoppas vi på de amerikanska produktionsbolagen Crusader Entertainment och Hyde Park Entertainment som arbetar på en ny Fantomenfilm. Filmen, med arbetsnamnet The Ghost Who Walks, planeras ha premiär 2007. Men akta er! Ni vet väl att djungelordspråket säger: ”Den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död.”
(Artikeln publicerad 2006-11-29)
Seriehjälte: Pigg vandrande vålnad jubilerar
http://www.ne.se/rep/seriehjälte-pigg-vandrande-vålnad-jubilerar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
