Arne Järtelius, NE-redaktör
Som den genom alla tider främste brittiske författaren är William Shakespeare givetvis ständigt aktuell, men i år mer än någonsin. Verkar det.
Då ska samtliga hans pjäser, sonetter och dikter framföras. Då ska ännu fler böcker om honom ges ut. Shakespeareprylar i massor produceras och ännu en spelfilm ha premiär om denne briljante brittiske bard.
 |
|
Chandosporträttet – The Real Man. |
|
NATIONAL PORTRAIT GALLERY/AFP/SCANPIX |
Shakespearebilden
Om det är William Shakespeare som skrivit alla – eller ens några av – Shakespeareverken är som bekant omtvistat. Namn som förts fram i stället är earlen av Oxford, Edward de Vere, och dramatikern Christopher Marlowe, men oavsett vem som är upphovsmannen påverkar det på intet sätt storheten i verkens innehåll.
Omtvistat från allra första början efter Shakespeares död 1616 och in i allra senaste tid har också varit hur den egentlige, den riktige och den verklige Will Shakespeare såg ut. Nu verkar det stå klart. I alla fall nästan.
Den som lyckats med den bedriften är Tanya Cooper, curator vid National Portrait Gallery i London (det är det där museet som ligger vid Trafalgar Square). För fyra år sedan lånade hon till sitt museum in de vid den tiden sex mest troliga porträtten av Shakespeare. Genom allehanda metoder – röntgen, ultraviolett strålning och diverse kemiska analyser – kunde fyra av de sex porträtten av olika skäl avfärdas som inte varande Shakespeare.
Det för dagen troligaste Shakespeareporträttet är det av John Taylor målade så kallade Chandosporträttet. Pigmentet i det örhänge han bär på bilden kunde härledas exakt till Shakespeares levnadsår. Vidare är klädseln som mannen på porträttet bär identisk med den som bars under Shakespeares tid, och dagböcker från 1700-talet visar att just detta porträtt ursprungligen hittades hos någon i kretsen kring William Shakespeare.
Men, som så ofta när det gäller Shakespeares tid och verk, gardera – i alla fall tills vidare – med det så kallade Sandersporträttet.
 |
|
Sandersporträttet – en möjlig äkta Shakespeare. |
|
BETTMANN/CORBIS/SCANPIX |
Shakespeareindustrin
Shakespeare Incorporated har högsäsong. Med början 23 april och ett år framåt ska den största och – förhoppningsvis – djärvaste Shakespearesatsningen någonsin äga rum. Under en årslång festival med födelsestaden Stratford-upon-Avon som främsta spelplats ska William Shakespeares samtliga 37 dramer och allt annat han skrivit framföras på en festival med det passande namnet ”Complete Works”.
Festivalen tjuvstartade i början av april med att Romeo och Julia sattes upp på The Royal Shakespeare Theatre under ledning av The Royal Shakespeare Company. Det sällskapet står för majoriteten av uppsättningarna, men medverkar gör även ett antal andra brittiska teatrar och hela 17 utländska teatergrupper. Bland de senare märks exempelvis en Bollywood-inspirerad uppsättning av En midsommarnattsdröm, en helmanlig rysk gestaltning av Trettondagsafton och en polsk avantgardistisk iscensättning av Macbeth (som nu för övrigt firar 400 år). Finalen om ett år blir med King Lear med den i dag förmodligen störste brittiske Shakespearetolkaren, Ian McKellen.
Genom åren har inte mindre än 600 filmer gjorts baserade på Shakespeares liv och dikt. I år kommer Kenneth Branagh med sin sjätte film med Shakespeare som förlaga. Denna gång sätter han upp Som ni behagar med 1800-talets Japan som fond. Av hans tidigare filmuppsättningar är kanske den behagfulla och i Italien inspelade Mycket väsen för ingenting (1993) som nått den största publiken.
 |
|
Graftonporträttet – förvisso målat under Shakespeares tid, men klädstilen är för rik för att ha kunnat vara den verklige Shakespeare. |
|
BETTMANN/CORBIS/SCANPIX |
Shakespeareengelskan
Shakespeares inflytande på det engelska språket har varit enorm. ”När vi närmar oss 1600-talet blir engelskans aptit på utländska ord närmast omättlig”, skriver Melvyn Bragg i sin bok The Adventure of English (2003). Det lånades friskt, inte bara från klassiska språk som latin och grekiska utan från drygt femtio olika språk, men engelskan växte även genom nybildningar. Själva kulmen på den utvecklingen sammanföll tidsmässigt med William Shakespeares författarskap. Denne ordkonstnär verkade alltså i en tid då ordförrådet vidgades som aldrig förr, och det anses allmänt att gott och väl två tusen engelska ord gör debut i något av hans skådespel – därmed inte sagt att han myntade dem alla.
 |
|
Flowerporträttet – länge ansett som Shakespeare, men nu visar det sig att det målades på 1800-talet. |
|
BETTMANN/CORBIS/SCANPIX |
”Shakespeare förutan all ända”, suckade den tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832), som förmodligen kunde få nog av de ständiga hänvisningarna till den store engelske barden. Men i sitt hemland var William Shakespeare länge i onåd hos det litterära etablissemanget, som tyckte att han tog sig för stora friheter med språket. Engelskan från senare delen av 1600-talet präglas nämligen av måtta och sans och gör ett påfallande modernt intryck; grammatiken och stavningen är i stort sett desamma som i dag.
 |
|
Janssenporträttet – påstås vara målat 1610, men visar sig nu vara daterat i efterhand. |
|
BETTMANN/CORBIS/SCANPIX |
Shakespeares i dag både främste och mest platskrävande talesman är amerikanen Harold Bloom. Det gör han inte minst i sin (från många håll häftigt kritiserade) tegelsten Den västerländska kanon (2000), och i centrum för denna kanon à la Bloom står Shakespeare helt ensam och ohotad: ”Shakespeare överträffar alla andra när det gäller att ge belägg för ett slags obeständighetens psykologi. Det ingår som en del i den shakespeareska rikedomen; han inte bara överglänser alla sina medtävlare utan är också den förste att beskriva jagets förvandlingar på basis av dess avlyssnande av sig självt.”
 |
|
Soestporträttet – målat 50 år efter Shakespeares död med en porträttlik person som förebild. |
|
BETTMANN/CORBIS/SCANPIX |
Shakespearesaltomortal
Att Shakespeare föddes och dog samma dag – 23 april – skulle denne språksnillrike ordkonstnär säkert ha gjort någon ekvilibrittisk verbal saltomortal av. Här nöjer vi oss avslutningsvis och med resväskan packad för en tripp till teaterfestivalen i Stratford-upon-Avon för att exempelvis lyssna till uppläsningen av hans sonett med den allerstädes närvarande Dark Lady. Där finner man följande slutord i vad som skulle kunna tjäna som ett epitafium över hans odödlighet:
Sök näring åt ditt inre, var inte längre rik i ditt yttre: så skall du leva på döden som lever på människor,och när döden en gång är död, finns inte mer något döende.(And death once dead, ther´s no more dying then.)
Extern länk
(Artikeln publicerad 2006-04-20)
Shakespeare: Den totala shakespeariencen
http://www.ne.se/rep/shakespeare-den-totala-shakespeariencen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
