Thomas Lindblad, författare
Sigvard Bernadotte var under senare hälften av 1900-talet en centralgestalt inom skandinavisk konstindustri och industridesign som inspirerade och vägledde en ny generation formgivare. Han var också en Bernadotte med civilt yrke som förlorade arvsrätten till kronan genom sitt giftermål med en ofrälse.
 |
|
Sigvard Bernadotte arbetade som formgivare med många olika material genom åren. Här visar han upp glasservisen ”Silver Line” 1979. |
|
OVE JONSSON/SYDSVENSKAN/IBL |
Som andra barnet i en syskonskara på fem föddes Sigvard Bernadotte 1907 i Stockholm. Hans mor var den brittiska prinsessan Margareta och fadern prins Gustaf Adolf, blivande kung Gustaf VI Adolf. Modern dog redan 1920, och saknaden efter henne var stor. Prins Sigvard gick på Lundsbergs internatskola och efter studentexamen 1926 studerade han vid Uppsala universitet. År 1929 tog han fil.kand.-examen och blev därmed den första Bernadotten med akademisk titel.
I Uppsala spelade han teater på fritiden och drömde om att bli skådespelare. Han gjorde också teatermodeller och scenografier. Hans mor var en skicklig amatörmålare och hans farfars bror var prins Eugen, så det fanns på båda sidor en konstnärlig ådra. När Anna och Ferdinand Boberg, som var vänner till prins Eugen, vid något tillfälle fick se prins Sigvards skisser tyckte de genast om dem och föreslog att han skulle söka till Konstakademien. Efter viss tvekan hos familjen fick han tillstånd. Åren 1929–31 studerade han dekorativ konst, väggmålningar och scenografi för Olle Hjortzberg.
Konstnärlig utbildning
Inför Stockholmsutställningen 1930 deltog eleverna vid akademin i det praktiska arbetet. De textade och målade skyltar, och många av dem, inte minst Sigvard Bernadotte, greps av stor entusiasm inför den nya arkitekturen, funktionalismen, där människan stod i centrum. Att se hur konstnärerna samarbetade med industrin gjorde också ett starkt intryck på honom. I sina memoarer Krona eller klave (1975) skriver han: ”Jag ville försöka ge människor snygga, vanliga produkter till hemmet, köket eller kontoret. Och detta är något som sedan dess varit mitt credo.” Men det skulle dröja många år innan han kunde förverkliga sina drömmar, och under tiden skulle han ägna sig åt andra områden än industridesign.
När NK:s chef Ragnar Sachs en dag kom upp på Konstakademien för att söka unga formgivare för silverarbeten nappade Sigvard Bernadotte på erbjudandet. Han gjorde en mängd skisser till föremål, som tillverkades av silversmeden Jörgen Jensen i Stockholm. Det var enkla, geometriska former som byggde på cirkeln, kvadraten och triangeln. Allt var avskalat, diskret, med minimal dekor och mycket modernt. Genom en bekant i Stockholm presenterades nu Bernadotte för den kända silversmeden Georg Jensen i Köpenhamn, vilket ledde till ett kontrakt med en årslön på 9 000 kronor och royalty. Det blev ett långvarigt samarbete: under drygt två decennier skulle Bernadotte rita runt 150 objekt förutom matsilver för Georg Jensen.
Efter Konstakademien studerade Bernadotte scenografi vid Staatsschule für angewandte Kunst i München. Hans lärare där var Emil Preetorius, en av Tysklands mest betydande scenografer. Tillbaka i Stockholm fick han en del uppdrag som scenograf. Parallellt fortsatte han att rita silver för Georg Jensen. I samband med en förälskelse, som hovet satte stopp för, flyttade han 1932 till Berlin. Här arbetade han som regiassistent vid Universum Film AG (UFA) under Erich Pommer, Tysklands stora filmproducent.
På egna ben i Tyskland, USA och Danmark
I Berlin lärde Sigvard Bernadotte känna Erica Patzek, dotter till en rik affärsman. De blev förälskade och talade om äktenskap, vilket naturligtvis var omöjligt. Han stod ju närmast sin äldre bror som tronföljare. Hovet inledde en massiv övertalningskampanj, men den här gången utan framgång. De gifte sig, och därmed förlorade prins Sigvard sina titlar och sitt underhåll och fick i fortsättningen försörja sig själv.
Efter nazisternas maktövertagande 1933 stannade de nygifta kvar i Berlin en tid, men när många av deras vänner lämnade Tyskland kändes läget mer och mer motbjudande. Ett erbjudande från MGM i Hollywood om arbete som regiassistent löste problemet. Han tackade ja, och det första uppdraget var en Tarzanfilm med Johnny Weissmuller. Paret Bernadotte trivdes i USA. Nya vänner, ett omväxlande arbete och angenämt klimat gjorde att de ville bosätta sig där för gott. År 1936 återvände de till Berlin för att lösa upp våningen och hämta möblerna. Samtidigt pågick olympiska spelen, där Sigvards bror kronprins Gustaf Adolf deltog i hästtävlingarna. De träffades dock inte. Förhållandet mellan hovet och Sigvard Bernadotte var kyligt.
Tillbaka i USA hyrde de ett hus i Santa Monica och återupptog sina sociala kontakter, men med arbete hade det blivit svårare. Några mindre uppdrag räckte inte till för att försörja dem. Pengarna tröt och till slut gav de upp, lämnade USA och återvände till Europa, där de bosatte sig i Köpenhamn.
Silver och andra material
Drömmarna om teater och film hade inte förverkligats. I stället satsade Sigvard Bernadotte på silver, och från 1937 till en bit in på 1950-talet arbetade han som mest intensivt för Georg Jensen. Stilen var fortfarande stram men fick mjukare former. Hans arbeten visades på utställningar, bl.a. 1939 i USA, där han reste runt och fick stor uppskattning inte minst för sitt matbestick. I USA passade han också på att besöka industridesigner. Impulsen från Stockholmsutställningen 1930 levde fortfarande.
Äktenskapet med Erica Patzek upplöstes under krigsåren. Sigvard Bernadotte gifte om sig med danskan Sonja Robbert och fick med henne sonen Michael. I slutet av kriget bodde de i Stockholm men flyttade efter freden tillbaka till Köpenhamn.
På 1940-talet breddade Sigvard Bernadotte sin verksamhet. Han såg det som en utmaning att ta sig an nya material och anlitades av Illums Bolighus i Köpenhamn, där han designade mönster för mattor, tyger och tapeter. Han ritade också glas och bokband samt även möbler. År 1946 inledde han ett samarbete med mattfirman Nessim. Bernadotte ritade mönster till ett femtiotal mattor, som vävdes i företagets egen ateljé. Nils Nessim och Bernadotte gjorde 1950 en turné i USA, där mattorna visades och lovordades av kritikerna. Ett annat område där Sigvard Bernadotte hade framgångar var porslin. Han ritade serviser för danska Bing & Grøndahl och tyska Rosenthal.
Från konstindustri till industri design
Sigvard Bernadotte befann sig mitt i livet. Han hade erfarenheter av formgivning i olika material och tekniker. Det som han kände som sin stora uppgift, industridesign, hade han ännu inte tagit sig an, men strax före resan till USA träffade han på en bjudning arkitekten Acton Bjørn. De kom i samtal om industridesign och fann varandra direkt. Bernadotte hade besökt de stora designkontoren i USA och sett hur de arbetade: Raymond Loewy, Walter Dorwin Teague, Donald Deskey och Henry Dreyfuss. Acton Bjørn hade varit verksam inom flygindustrin i USA och imponerats av den omsorg som lades ned på varenda liten detalj. Allt skulle vara enkelt och funktionellt. Bjørn var dessutom en skicklig affärsman. De beslöt omgående att starta en firma för industridesign efter amerikanskt mönster, och 1950 grundades Sigvard Bernadotte & Acton Bjørn, Industridesign, Merkantil grafik.
Verksamheten kom i gång långsamt med några få anställda, en teknisk ritare och en sekreterare. Bernadotte och Bjørn gick på utställningar och mässor, skrev brev till företag och erbjöd sig att förbättra deras produkter. Ibland blev de inbjudna att presentera sina idéer. I bästa fall fick de ett uppdrag, och ungefär 10 procent av uppdragen resulterade i en produkt. Motståndet inom industrin var stort. De hade ju redan en stab av medarbetare: ingenjörer, verktygsmakare, ritare. Vad skulle en utomstående kunna bidra med? Det gällde att bryta ned motståndet och övertyga motparten. Man hade ju lyckats i USA några decennier tidigare. Uppdragen blev fler och antalet medarbetare också. I början hade de själva ritat produkterna, men snart hann de inte med det. År 1952 anställdes den 26-årige Jacob Jensen, som gått ut Konsthantverkarskolan i Köpenhamn, och han blev snart den som ledde ateljéns verksamhet när cheferna var på kundbesök, vilket snarare var regel än undantag.
Kontorets genombrott: Original-Odhner
Kontorets första riktigt stora arbete, vilket också innebar deras genombrott var arbetet med Original-Odhners räknesnurra. Det var en manuell, mekanisk räknemaskin bestående av 1 000 delar, som 1874 hade konstruerats av svensken Willgodt Odhner. I början av 1950-talet hade maskinen sett likadan ut i 25 år, och Bernadotte & Bjørn fick uppdraget att rita en ny modell.
Mekaniken var densamma, rent tekniskt fungerade den fortfarande utmärkt, men kåpa, vevar och knappar fick ny form. Även färgen ändrades. För Bernadotte & Bjørn var ergonomi ett centralt begrepp, och Sigvard Bernadotte betonade alltid att funktionen var överordnad det estetiska. Förändringarna utgick från funktionen. Exteriören gjordes nu slät, hade färre utskjutande delar så att den var lättare att hålla ren, lättare att läsa av. En större kåpa gjorde att den kunde isoleras invändigt och alltså bli tystare. En vev har vinklats så att man inte ska slå i knogarna. Bättre fötter gör att den står stadigare. Den är lättare att hålla i och hantera och maskinen har fått en ny färg, mindre tröttsam för ögonen. Den nya modellen kom 1954 och väckte berättigat uppseende. Detta var industridesign, ergonomiskt genomtänkt, och nya kunder strömmade till.
 |
|
Den klassiska kaffepannan för Moderna Kök av rostfritt stål med knopp och handtag av bakelit kom 1955. Formen bygger på cylindern och konen. Det var den första i sitt slag och imiterades av flera fabriker. |
|
ANNA LANTZ/THOMAS LINDBLAD |
Plantskola för formgivare
I Skandinavien fanns det ingen utbildning inom industridesign, och till Bernadotte & Bjørns kontor sökte sig unga designer för att praktisera och helst få en anställning. Ungefär ett hundratal var verksamma på kontoret i Köpenhamn under drygt tio års tid. Stämningen var positiv, och man gav utrymme för den enskilde att i lugn och ro fördjupa sig i sin uppgift. Sigvard Bernadotte och Acton Bjørn följde uppmärksamt arbetet men hade själva allt mindre tid för egen design. Bernadotte med sin breda erfarenhet av formgivning var den som starkast påverkade stilen. Han tittade på ritningarna, kommenterade dem och förslog ändringar. I sina memoarer säger han att Jacob Jensen och han tillsammans utvecklade kontorets stil. I början fanns inget att ta avstamp från, inga förebilder. Av ekonomiska skäl prenumererade de inte heller på internationella designtidskrifter. Hur skulle en köksfläkt eller skrivmaskin se ut? Jacob Jensen betonar därför betydelsen av samarbetet med Åtvidabergskoncernen (Odhner och Facit). Det gav dem möjlighet att under en lång tid utveckla stilen, få den att mogna.
 |
|
Enliters tillbringare med lock av styrenplast, ritad för Husqvarna Borstfabrik 1963. Den var lätt att hantera, även för barn, och fick plats i kylskåpsdörren. |
|
ANNA LANTZ/THOMAS LINDBLAD |
Företaget delas upp
För att bättre ta hand om svenska kunder startades 1958 en filial i Stockholm. Sigvard Bernadotte bodde kvar i Köpenhamn men tvingades resa mellan städerna, vilket i längden tog på krafterna. Han hade skilt sig från sin andra fru, träffat Marianne Lindberg och de flyttade 1959 till Stockholm. Redan före flytten till Stockholm hade Bernadotte funderingar på att dela upp företaget, att själv leda kontoret i Stockholm och låta Bjørn ta över Köpenhamnskontoret, som nu hade 18 anställda. År 1964 upplöstes kompanjonskapet och då grundades Bernadotte Design. Till kunderna hörde flera svenska exportföretag: Facit, AGA, Bahco/Primus, Archimedes. Stockholmskontoret hade också en avdelning för inredning av offentlig miljö, kontor, hotell, fartyg. Ett prestigefyllt projekt gjordes för världsutställningen i New York 1964. Bernadotte var chefsdesigner för den svenska paviljongen.
År 1969 slogs Bernadotte Design ihop med ett brittiskt företag, Allied International Designers. Bernadotte skötte industridesignen och britterna grafisk form och förpackningar, men i samband med oljekrisen blev uppdragen färre och plötsligt upphörde de nästan helt. Tiderna hade förändrats och det stora designkontoret var inte längre lönsamt. Medarbetarna skingrades och verkade hädanefter i mindre grupper eller i egen regi. Detta gällde även Sigvard Bernadotte själv, som var verksam som designer långt in på 1990-talet. Han avled 2002.
Motto: hållbar design
Under två decennier var Sigvard Bernadotte en centralgestalt inom skandinavisk industridesign och hans företag blev en informell designskola. Genom sin uppmuntrande attityd fick han människorna att växa, och under åren blev han mentor för flera av Skandinaviens blivande industridesigner. Han skapade produkter med genomarbetad funktion och form. Stilen var modern men aldrig överdriven eller modebetonad. Den berömda koniska kaffepannan tillverkades i 15 år och Margrethe- skålen med den mjuka linjen har tillverkats i över 50 år.
Sigvard Bernadotte – pionjär inom modern skandinavisk design
http://www.ne.se/rep/sigvard-bernadotte-pionjär-inom-modern-skandinavisk-design
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
