Själavård: Medeltida själamässor

Jan Brunius, docent och förste arkivarie vid Riksarkivet

I den medeltida kyrkan var antalet gudstjänster och mässor synnerligen stort. Särskild omsorg ägnades åt avlidna församlingsmedlemmar och allehanda donatorer. Det kan man utläsa av de blad ur liturgiska böcker som finns i Riksarkivet.

Tidegärden, serien av dagliga bönestunder från matutinen på natten till completoriet på kvällen, sjöngs dagligen i koret och mässor firades varje dag vid högaltaret och olika sidoaltaren. I sockenkyrkan var mässan den centrala gudstjänsten. Den firades varje söndag, alla stora högtidsdagar och vid många andra tillfällen. I domkyrkor och kloster var gudstjänsterna fler och den liturgiska ramen rikare. Ibland anbefallde stiftsledningen votivmässor för särskilda syften, exempelvis för freden, stiftets skyddshelgon eller jungfru Maria. På det lokala planet tillkom hela tiden nya gudstjänster. På kyrkans invigningsdag firades kyrkmässan och till ära för kyrkans skyddshelgon hölls patronatsmässan. Under senmedeltiden ökade mässorna i omfattning med den utbredda helgonkulten och de många nya Mariafesterna.

Medeltida själavård

Den medeltida kyrkan ägnade särskild omsorg åt avlidna församlingsmedlemmar och donatorer. De bortgångna ihågkoms med requiemmässor och vigilia (nattvaka) både vid dödsfallet och senare. Stiftets prästerskap uppmanades genom statuter att inte försumma själamässsor över dem som testamenterat egendom till kyrkan. Speciella mässor fanns för kyrkans välgörare (pro benefactoribus). Gillen samlades till mässor flera gånger om året samt till begravningar för bortgångna medlemmar.

I klostren och konventen ägnades en stor del av gudstjänstverksamheten åt själamässorna. Det svenska diplommaterialet (medeltidsurkunder) innehåller en rad testamenten med själagåvor. I breven fanns bestämmelser om mässor och förböner av mycket olika slag. Många donatorer begärde gravplats på klostrets kyrkogård jämte begravning, ibland kompletterat med bestämmelser om begravningsaktens liturgiska utformning.

Själamässorna varierade mycket i antal och utformning. Oftast var de fixerade till en bestämd veckodag eller till vissa dagar i månaden eller under året. Ett testamente till Riseberga cistercienskloster 1467 föreskrev en årlig mässa dagen efter Marie himmelsfärd vid Mariaaltaret i klosterkyrkan. Ett annat testamente till samma kloster 1420 stadgade en sjungen mässa med vigilia och vaxljus i Petruskoret. Ett testamente till Julita kloster 1340 föreskrev att tre mässor skulle läsas varje månad – en mariamässa, en andreasmässa och en själamässa. En särskild form av själamässor var anniversarier, dvs. seden att på en speciell dag varje år högtidlighålla minnet av avlidna medlemmar eller välgörare för en kyrka eller ett kloster. Till Sverige kom dessa årsmässor med klostren och de blev synnerligen vanliga under senmedeltiden.

Medeltida logistik

Samordningen av alla olika gudstjänsttillfällen krävde en stor organisationsförmåga. I klostret var detta ofta kantorns uppgift. Man kan anta att denne tillfrågades angående den liturgiska ramen innan klosterledningen godtog ett testamente. För att undvika kollisioner med kyrkoårets reguljära mässor föreskrevs att själamässor och votivmässor inte skulle firas på stora festdagar.

Genom tillägg till testamenten kunde ytterligare någon person infogas i anniversariet, liksom att dagen kunde ändras. Det finns också exempel på att flera själamässor av praktiska skäl sammanfördes till en enda gudstjänst. För att hålla ordning på alla mässor blev det vanligt att anteckningar infördes i gudstjänstböckerna, särskilt mässans huvudbok (missalet).

I ett testamente till Sko kloster 1298 nämns att alla namn på donatorer skulle införas i Mariaaltarets mässbok. I kalendariet som inledde missalet kunde man skriva in donatorernas namn på den aktuella dagen. Anteckningar av detta slag gjordes också i sockenkyrkornas missalen. I ett 1300-talsmissale för Ekeby kyrka i Östergötland noterades ett avlatsbrev samt två själamässogåvor av jord till kyrkan. I missalet för Alunda kyrka i Uppland antecknades att en årlig själamässa skulle hållas en viss dag för en donator till kyrkan.De två notiserna ovan är tagna från den omfattande samlingen i Riksarkivet (RA) av medeltida bokfragment, som haft turen, får man väl säga, att bevaras i form av pärmar till Vasatidens räkenskaper. Av de drygt 20 000 bokfragment som nu katalogiseras inom det s.k. MPO-projektet (Medeltida Pergamentomslag) är omkring 75 procent blad ur olika liturgiska böcker. Totalt omfattar detta fragmentmaterial blad ur minst 6 000 olika handskrifter. Endast för ett fåtal av dem har ursprunget (proveniensen) kunnat identifieras genom anteckningar.

Konventionellt

Franciskanerna eller gråbröderna, som de allmänt kallades i Sverige, grundade konvent i en rad svenska städer på 1200-talet. Först ut var Söderköping 1235 och därefter grundades konvent i Skara 1242, Uppsala 1247, Enköping 1250 och i Stockholm 1268. Det viktigaste franciskankonventet låg på Gråmunkeholmen (nuv. Riddarholmen) i Stockholm.

Många gråbröder studerade i franciskanernas skola i Paris och de medförde böcker till Sverige därifrån, vilket bidrog till att konventsbiblioteken här i landet kom att präglas av fransk teologi. Av Stockholmskonventets bibliotek finns alltjämt 27 volymer kvar i dag, flertalet av dem förvärvade i slutet av 1400-talet. Fragment av franciskanska handskrifter finns också i Riksarkivet. Hittills har där samlats blad ur 27 olika böcker som troligen tillhört orden.

Konventet i Uppsala, eller Östra Aros som staden då ännu kallades, grundlades som franciskanernas tredje svenska konvent och det var också länge landets nordligaste kloster. Konventets kyrka och byggnader stod färdiga omkring 1300. Bröderna fick sina första gods redan på 1260-talet, och godsdonationerna fortsatte ända in på 1510-talet att döma av bevarade gåvobrev. Den svenska reformationens inledning med Västerås riksdag 1527, innebar att bröderna i Uppsala liksom inom andra tiggarordnar i landet fick lämna sina konvent. År 1529 levererade konventet i Uppsala tillsammans med dominikanerna i Västerås sitt kyrksilver till kronan och i april samma år överlämnade kungen klostrets byggnader till staden Uppsala. En tid var Uppsalas helgeandshus inhyst där. Efter en stor brand i Uppsala 1543 började konventet liksom flera kyrkor att rivas för att lämna byggnadsmaterial till kungens befästningar på andra sidan Fyrisån.

Nyligen påträffade MPO-projektet en serie anteckningar på ett handskriftsfragment där vi med säkerhet kan knyta handskriften till en bestämd ägare, nämligen franciskankonventet i Uppsala. På ett blad ur ett s.k. lectionarium officii, en bok med lästexter för tidegärden, som daterats till 1200-talet, fanns nämligen en senare tillagd längd över själamässor som skulle läsas varje år på vissa dagar för sådana personer som donerat egendom till konventet. Både personnamn och namn på gårdarna visar att det måste röra sig om just franciskankonventet i Uppsala.

Tidegärdstexter

Inga handskrifter har tidigare varit kända från Uppsalafranciskanernas bibliotek. Det nu funna lectionariet är därför ett viktigt fynd. Lectionariet, skrivet på 1200-talet, kan ha varit länge i konventets ägo då anteckningarna om själamässsor infördes på 1400-talet. Boken var alltså i bruk drygt tvåhundra år. Det var inte ovanligt, som flera andra exempel i fragmentmaterialet visar. Böda kyrka på Öland införde så sent som 1525 en notis i sitt missale från 1300-talets början. Arnäs kyrka i Ångermanland tillade 1492 en anteckning i sitt 1200-talsmissale.

Det bevarade lectionariefragmentet består av ett dubbelblad. Det första bladet innehåller texter för helgonen Petronilla (festdag 31 maj), Marcellinus och Petrus (2 juni) samt Erasmus (3 juni). Det andra bladet innehåller läsetexterna för helgonet Antonius (13 juni) och till dem har man lagt till listan över anniversarier. Texten inleds med rubriken ”Ista sunt anniversaria”, dvs. ’dessa är anniversarierna’. De därpå följande notiserna är uppdelade på olika dagar för själamässorna med korta uppgifter om donator och gods.

På ”feria secunda de angelis” (på måndagen) skulle munkarna fira en änglamässa, för den frälseman som skänkt konventet gods i ”lydingöö”. Detta gods kan identifieras med Lydinge i Tuna socken i östra Uppland, som frälsemannen Lars Olofsson (stjärna) skänkte konventet 1477. Enligt donationsbrevet lovade bröderna att ”hålda eena sungen mässo huar veku hvar måndagh de Angelis, till eqigh tidh” för Lars, hans hustru och deras föräldrar.
På ”feria secunda post valburgis”, dvs. måndagen efter Valborg, skulle en själamässa hållas för en Lars Karlsson (”laurencio karson”) och likaså på måndagen efter Sankt Franciscus dag (festdag 4 oktober), ”feria secunda post sancti francisci similiter”. Lars Karlsson är identisk med frälsemannen Lars Karlsson (Björnlår) som år 1470 donerade några åkrar norr om Uppsala till konventet. I det bevarade donationsbrevet lovade konventet att hålla två årliga ”begängelser” – den fornsvenska termen för själamässor – ”första begaengilse mandagen näst aepter S:ta Valburga dagh, then andra mandagen näst aepter S:ti Francisci dagh om hösten”, för Lars, hans avlidna hustru Ingeborg, hans föräldrar och efterkommande.
På ”feria sexta post michaelis”, dvs. fredagen efter Sankt Mikaels dag (29 september), skulle en själamässa hållas för ”gregorio benktsson” och ”thowabroo”. I donationsbrevet från 1461 skänkte riddaren Gregers Bengtsson (Folkungaättens oäkta gren) en ödejord norr om Tova bro i Vaksala socken öster om Uppsala. Konventet lovade enligt brevet att hålla ”eth begaengelse ewaerdeligh till domen, huilket begaengelse skal hållas fredagen aepter Sancti Michels dagh, för mig och mina föreldra, och mina eptherkommande, och för alla christna Siaela”.
På ”feria quarta ante michaelis”, dvs. onsdagen före Mikael, skulle en själamässa hållas för en viss ”olaff niclisson” och ”helena i finstha”. År 1474 skänkte frälsekvinnan Elin (”helena”) Andersdotter – som hade gården Finsta (”finstha”) i Skederids socken i Uppland som sin sätesgård – en tomt i Uppsala till konventet. Enligt gåvobrevet skulle bröderna hålla ”eena begängelse huarth år, odensdagen näst for Sancte Michels dag till domen”.

Av de övriga notiserna i det här behandlade handskriftsfragmentet kan endast den näst sista återfinnas i brevmaterial. År 1453 lovade bröderna i konventet att hålla ”eena aerligha messa om fredagen i huario weeko” för riddaren Gotskalk Bengtsson (Ulv), hans bröder, hans hustru, barn och barnbarn och alla deras efterkommande för den gård i Flottsund som han donerat till konventet. Tidpunkten för den mässan överensstämmer med ”feria sexta” i notisen, och gården Flottsund, belägen i Alsike socken söder om Uppsala, är med säkerhet identisk med notisens ”flothesundh”.

Lectionariets uppgifter om själamässor blev inaktuella efter reformationen, eftersom just själamässor var bland de första gudstjänstseder som den nya lärans företrädare utmönstrade. Själva handskriften fördes troligen till Stockholm. De bevarade bladen användes nämligen 1579 som pärmar till en räkenskap för kronans skeppsgård i Stockholm med en lista över flottans olika skepp. Samma öde gick troligen många andra klosterhandskrifter till mötes.