Anders Hansson, NE-medarbetare och frilansjournalist
Den 22 april går Sydafrika till val för fjärde gången sedan apartheidsystemet avskaffades. Allt talar för att den kontroversielle, korruptionsanklagade och skandalomsusade Jacob Zuma blir president i Afrikas kanske viktigaste land. Men stämmer egentligen den bild av honom som ofta förmedlas? I Jeremy Gordins biografi Zuma (2008) blir den såväl bekräftad som nyanserad och ifrågasatt.
Visserligen har ANC splittrats och det nya partiet COPE kan möjligen sno åt sig en del röster från moderpartiet. Men något annat scenario än att ANC kommer att vinna ytterligare en förkrossande valseger bedöms som uteslutet. Eftersom presidenten väljs indirekt av nationalförsamlingen innebär detta med all säkerhet att Jacob Zuma blir Sydafrikas nye president, den fjärde sedan övergången till majoritetsstyre 1994. Men vem är egentligen denne omstridde man?
 |
|
Jacob Zuma skakar loss inför valet. |
|
RAJESH JANTILAL/AP/SCANPIX |
Kameleontisk kappvändare
Till skillnad från Nelson Mandela och Thabo Mbeki kommer Jacob Zuma från ytterst enkla förhållanden. Han växte upp på landet i provinsen KwaZulu/Natal och saknar formell utbildning. Under de tio år (1963–73) han satt fängslad på Robben Island fick han chansen att förkovra sig, precis som så många av sina medfångar. Han blev även inskolad på allvar i ANC, det parti som han i december 2007 valdes till ledare för efter en bitter maktkamp med sin forne vapenbroder Thabo Mbeki.
Enligt Jeremy Gordin är Jacob Gedleyihlekisa Zuma svår att få grepp om. Han har beskrivits som den ultimata kameleonten, en politisk kappvändare. Gordin skriver att hela Zumas liv har handlat om "politik", alltså inte om statsvetenskap utan om att slåss om positioner, att stå på rätt persons sida. Under väldigt många år var rätt person för Zuma just Thabo Mbeki. De bägge "satt ihop vid höften" som det engelska talesättet lyder.
Utdragen korruptionsskandal
För några år sedan såg det dock ut som om Jacob Zumas politiska karriär skulle vara över. I juni 2005 fick han sparken som landets vicepresident av just Mbeki. I slutändan visade sig detta innebära inte Zumas fall utan Mbekis. Bakgrunden till att Zuma avskedades var den rättegång där affärsmannen Shabir Shaik dömdes till 15 års fängelse, bland annat för att ha stått i ett korrupt förhållande till Jacob Zuma. Rätten ansåg det bevisat att Shaik betalat ut cirka 1,2 miljoner rand (ungefär detsamma i svenska kronor) till Zuma eller för dennes räkning, men enligt senare uppgifter förefaller det ha handlat om långt högre belopp. Dessutom hade Shaik förhandlat fram en muta i miljonklassen från ett franskt bolag för att Zuma skulle skydda företagets intressen i den ökända vapenaffären i slutet av 1990-talet.
Zuma stod själv inte åtalad, ett faktum som en domare fem år senare beskrev som minst sagt bisarrt, eftersom bestickning uppenbarligen är ett brott som involverar mer än en person. Sedan dess har den sydafrikanska åklagarmyndigheten arbetat på att få Zuma ställd inför rätta. Efter att ha fått sparken beklagade Zuma att han inte hade fått möjligheten att i ett lämpligt sammanhang försvara sig mot anklagelserna. Trots det har han gjort allt han har kunnat för att undvika en rättslig prövning.
Fallet har varit en utdragen historia. Det senaste (sista?) budet i affären kom i början av april i år då chefsåklagaren Mokotedi Mpshe meddelade att undersökningen av Zuma lades ned. Mpshe hänvisade till ett inspelat telefonsamtal mellan dåvarande chefen för den statliga åklagarmyndigheten, Bulelani Ngcuka, och Leonard McCarthy, som ledde den numera upplösta antikorroptionsenheten, känd som Scorpions. Samtalet visade enligt Mpshe att utredningen haft politiska förtecken. Själva kärnpunkten, det vill säga huruvida Zuma gjort sig skyldig till mutbrott, har aldrig blivit prövad, något som oppositionen i landet nogsamt påpekat. Zuma själv har helat tiden hävdat att han varit utsatt för en politisk konspiration.
Dusch mot HIV
Men det har inte bara varit korruptionsanklagelserna som Jacob Zuma varit tvungen att försvara sig emot under de senaste åren. I november 2005 anklagades han för att ha våldtagit den HIV-positiva dottern till en gammal vän från motståndsrörelsen. I rättegången året efter friades visserligen Zuma, men fallet har ändå fläckat hans rykte. Inte minst på grund av att han erkände att han hade haft oskyddat sex med kvinnan trots att han visste att hon var smittad. Hans uttalande att han skyddat sig genom att direkt efter samlaget ha tagit en dusch väckte nog mest löje.
Det är dock lätt att befara att HIV/aids-problematiken fortsatt är något som det gamla gardet har svårt att förhålla sig till. Thabo Mbeki gjorde ju sig ökänd för sitt förödande förnekande av sambandet mellan smittan och sjukdomen och för sitt försvar för "Dr Rödbeta", det vill säga den tidigare hälsoministern Manto Tshabalala-Msimang, som förespråkade vitlök och rödbetor i stället för bromsmediciner.
Under våldtäktsrättegången blev det tydligt vilket starkt stöd Jacob Zuma har i stora delar av rörelsen, liksom vilka våldsamma uttryck detta stöd kan ta sig. (Senare har till exempel Julius Malema, ordförande i ANC:s ungdomsförbund, sagt sig vara redo att döda för Zuma.) Det var även under denna period som den gamla kampsången Awuleth' umshini wami ('Ge mig mitt maskingevär') blev Zumas signaturlåt.
Folkets man
Bland de andra sidorna av Zumas personlighet som stöter många människor, främst vita, kan nämnas hans polygami. Fruarna och de många barnen, minst 17 stycken, och de stora utgifter för familjeförsörjaren som de innebär, bidrog med all säkerhet till att han lät Shabir Shaik stå för många av notorna.
Zumas fäbless för att vid tillfälle klä sig i traditionella zulukläder, det vill säga leopardskinn, är en annan sak som sticker många i ögonen. Han framställs på vissa håll i medierna som en härjande zulukrigare från gångna tider, en obildad bakåtsträvare, en inbiten kvinnotjusare och en amoralisk populist.
Ändå närmast krossade Zuma Thabo Mbeki i kampen om posten som ANC:s högste ledare. Vad gör honom så populär? En viktig orsak är att Zuma är, och har förblivit, en man av folket. Genom att ge Zuma sitt stöd talar de breda massorna om att de tycker att förbättringarna för Sydafrikas många fattiga går för långsamt. Det kan till och med vara så att Zumas desperata behov av pengar, klammeri med rättvisan och hans "omoraliska" leverne gör honom lättare att känna sympati för och samhörighet med för människor med liknande upplevelser.
Framgångsrik förhandlare
Samtidigt var väldigt många trötta på Thabo Mbeki, som kan framstå som föraktfull och reserverad. Att Mbeki ersattes som partiledare var visserligen ganska naturligt eftersom konstitutionen inte tillåter en tredje mandatperiod som landets president. Men att ANC skulle peta honom från presidentposten i förtid kom ändå som en överraskning för många. Kanske hade Mbeki tillåtits sitta kvar om han hade agerat annorlunda när han gav Zuma sparken som vicepresident 2005. Inte nog med att Mbeki gav Zuma kicken. Det som, enligt Jeremy Gordin, var värst för Zuma var att Mbeki inte kom och talade med honom personligen utan skickade någon annan för att försöka övertala Zuma att frivilligt avgå.
Samtal mellan fyra ögon är nämligen det sätt på vilket Zuma helst kommunicerar och han är bra på att nå samförstånd. (I sitt nummer inför valet skrev tidskriften The Economist att: "Zuma kan charma fåglar ned ur träden.") Han bidrog starkt till att få slut på de blodiga striderna mellan ANC och Inkatha i KwaZulu/Natal på 1990-talet och han spelade en viktig roll i fredsförhandlingarna i Burundi i början 2000-talet.
Gordin påpekar i sin bok också att Zuma, trots den negativa bild som ofta ges av honom i medierna, i historiska redogörelser nästan alltid beskrivs som intelligent, modig, engagerad och exceptionellt trevlig. De rättsliga problemen, skriver Gordin, utgör bara en liten del av allt som Zuma har gjort och åstadkommit under sitt liv.
Det är bara att hoppas att framtida tillbakablickare ska kunna se på Jacob Zumas tid som Sydafrikas president som framgångsrik.
(Artikeln publicerad 2009-04-20)
Skandalomsusad kameleont president
http://www.ne.se/rep/skandalomsusad-kameleont-president
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
