Martin Borg, frilansjournalist och NE-medarbetare
Den svenska skolan har kommit in i en återvändsgränd. I alla fall om man får tro de åtta lärare och forskare som samlat sina erfarenheter i en nyutkommen bok. De tycker att för mycket tid spills på tveksamma pedagogiska projekt och att den oroliga skolmiljön i många fall är rent skadlig för eleverna. Tvärtemot den gängse kritiken menar de att det inte är pengar som saknas i skolan.
Budskapet från boken Skolan – ett svenskt högriskprojekt (redaktör Inger Enkvist) är entydigt: skolans problem är i första hand organisatoriska. Mycket skulle vara vunnet med en bättre och mer genomtänkt struktur som ger eleverna förutsägbara arbetsvillkor och en lugnare skolmiljö. Den fysiska miljön pekas ut som en av de främsta orsakerna till de problem som finns i dagens skola. Skulden till sakernas tillstånd lägger författarna framför allt på de skolpolitiska beslut som fattas på olika nivåer.
 |
|
Hur kul är den här arbetsmiljön på en skala? |
|
RALF BERGMAN/SCANPIX |
Skolan lovligt byte
Alla har en alldeles egen erfarenhet av hur det är att gå i skolan. Minnena må vara bleka, lustfyllda, förvrängda eller helt försvunna men erfarenheten ger åtminstone ett alibi för att som självutnämnd expert kritisera hur det fungerar i skolan i dag. Men den skola som föräldrarna till dagens elever en gång upplevde finns inte längre: villkoren har förändrats i grunden.
I dag har Sverige som en av få nationer i Europa en ung generation som är sämre utbildad än sina föräldrar och – färre elever än tidigare fullföljer i dag mer kvalificerade utbildningar. I dagens skola manifesteras också samhällets snabba förändringar direkt i klassrummet på ett ibland obarmhärtigt vis. Stora omställningar i samhället under de senaste decennierna spelar utan tvekan en avgörande roll för skolans verklighet. Till den bekymmersamma situationen ska läggas krympande resurser, tveksamma skolpolitiska beslut, en skolmiljö som i många fall är förödande för ett kreativt klimat och en fortsatt låg status för läraryrket.
Miljöbov
I boken beskriver tre läkare skolmiljöns fysiska effekter på eleverna. Peter Währborg menar att ingen pedagogik kan lyckas om den försöker gå emot elevernas behov som biologiska varelser. Fysisk inaktivitet, dåliga matvanor, för lite sömn, en högljudd och rörig situation i skolsalarna, press från hotfulla kamrater samt för höga, för låga eller oklara inlärningskrav medför oroväckande hälsoproblem.
Främst är det stress som tar sig uttryck i irritation och aggression men som med tiden också kan ge fysiska skador: blodkärl utsätts för överaktivitet och hjärnan blir mer känslig för smärtimpulser. På sikt innebär det förutom personligt lidande också stora kostnader för samhället. De skokartongsliknande 1970-talsbyggen som åtskilliga svenska skolor är inhysta i och där halva ytan är upptagen av korridorer och rasthallar bidrar knappast till att förbättra förutsättningarna för elever och lärare.
Tveksamma arbetsformer
Jonas Frykman menar att den svenska skolan för mycket präglas av en ”otydlighetens pedagogik” som bara antyder vilka kraven ska vara, medan eleverna själva får formulera dem. Att i undervisningen uteslutande utgå från elevens erfarenheter innebär att man går miste om många utmaningar och chanser att upptäcka sina styrkor.
En arbetsform som blivit vanlig i dagens svenska skola är olika former av eget arbete. Hand i hand med Internets intåg tillbringas allt mer tid vid datorn, där eleverna letar reda på sin information själva. Kritiken har inte låtit vänta på sig: arbetsnivån är ofta ojämn, produktiviteten låg, innehållet intellektuellt torftigt och ofta skrivs källor av i stället för att värderas. Metodiken sägs av förespråkarna inte innebära något tak för hur långt man kan komma. Men det finns inte heller något golv…
Ingen elev sitter dagarna i ända och sköter sig själv framför en dator, men tiden kunde användas betydligt bättre. För pressade lärarlag är det också lockande att lägga in sjok med eget arbete som komplement till annan undervisning då det samtidigt frigör resurser. Redan duktiga elever klarar den här typen av arbetsuppgifter betydligt bättre än svaga elever, vilket riskerar att ytterligare öka kunskapsklyftorna mellan olika elevgrupper.
Att vända skutan rätt
Den svenska skolan lider ingen brist på till intet förpliktigande vällovliga dokument och handlingsplaner. Inger Enkvist ger i boken åtskilliga exempel på både oklara formuleringar och brist på verkliga visioner. Det talas om gemensamma värdegrunder, positivt klimat, trygghet, goda relationer, kontinuerligt lärande, öppenhet, delaktighet och samverkan. Det är saker som i andra sammanhang ses som självklarheter, men här upphöjs de till mål och visioner. Problemet är kanske inte vad som står i dokumenten utan vad som saknas: konkreta och handfasta råd för hur en skola kan drivas och hur centrala frågor kan tacklas.
Det finns många goda exempel på hur det går att göra skolan både lustfylld och kreativ. Bokens författare menar att betydelsen av lärarens arbete och yrkesskicklighet fortfarande inte framhålls tillräckligt. Här finns en av nycklarna till förbättring.
Enligt Skolan – ett svenskt högriskprojekt är vägen till mening och sammanhang i skolan genomtänkta kursplaner, kompetenta lärare och belöning för uppnådda mål. Det behövs en lärarutbildning med mer fackämneskunskap och nya tankegångar när man väljer skolledare. Det är inte heller pengar som saknas för att den svenska skolan ska nå ett bra resultat. Det handlar om att organisera den på ett bättre sätt. I annat fall, menar författarna, riskerar en redan dyrbar skola att bli ännu mer kostnadsineffektiv och till och med direkt skadlig för eleverna.
(Artikeln publicerad 2004-04-15)
Skolan: Ett högriskprojekt
http://www.ne.se/rep/skolan-ett-högriskprojekt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
