Louise Ridell, NE-medarbetare
"Att gå i Buenos Aires och spela gentleman, det är ett nöje för en ung sjöman" Så berättar Evert Taube om Fritiof Anderssons eskapader och kanske har Argentina fått ett särskilt romantiskt skimmer i den svenska fantasin genom Evert Taube. Vi samlas och sjunger om Samborombon men vad är Pampas om inte bara en enformig grässlätt? Den argentinare som hörde det, skulle nog skratta åt galenskaperna.
Buenos Aires är kanske inte en av de första städer man tänker på när det handlar om världsstäder men Bs As (som den gärna förkortas) har både storleken och attityden. Så som tyvärr också utmärker en riktig världsstad, är Buenos Aires rejält avgasförorenat, sitt namn till trots (namnet betyder goda vindar). Trafiken är intensiv på det som sägs vara världens största gata, Avenida 9 de Julio, som går rakt igenom de centrala delarna av staden. Det som blev över när man rev motsvarande ett rejält kvarters bredd för att skapa avenyn, räckte till att göra en hyfsat stor ö i floden Río de la Plata. Avenyns namn uppmärksammar självständighetsdagen nionde juli 1819.
 |
| LOUISE RIDELL |
| Avenida 9 de Julio brukar kallas världens största gata. Här ses den åttafiliga(!) trafiken i nordlig riktning, dvs. bara halva gatan. |
Turistens digra att-göra-lista
Vad ska man då göra i staden? Gå på marknad på dagen och dansa tango hela natten i San Telmo-kvarteren, se fotbollslaget Boca Júniors på deras gul-blåa hemmaarena La Bombonera i La Boca, äta ljuvligt möra biffar i gamla hamnområdet Puerto Madero, köpa det senaste argentinska modet i Palermo och spana in Evita Peróns grav på Recoleta-kyrkogården. Se där några obligatoriska moment för turisten i Buenos Aires.
Vill man lämna stadens damm för en dag, gör man med fördel en utflykt till närbelägna Tigre, norr om Buenos Aires, ett populärt utflyktsmål både för turister och för porteños, som invånarna i Bs As kallas. Staden ligger i floddeltat av Río Paraná och därifrån kan man åka båt ut på deltats kaffe-med-mjölk-färgade slingriga flodvägar för att sedan promenera bland sommarhusen.
Argentina är dock så mycket mer än sin huvudstad, så våga gärna lämna den för andra delar av landet. Det är lätt att resa i Argentina. Landet är stort men goda kommunikationer knyter samman det. Flyg kan vara alternativet om man snabbt vill ta sig från ena änden till den andra. Om tiden inte är det viktigaste är buss ett prisvärt val, då landet genomkorsas av bussrutter. Dessa trafikeras av bekväma långfärdsbussar, och väljer man den högsta komfortklassen får man så mycket man vill av den inhemska skumpan och kan sova nästan helt raklång. De flesta bussavgångarna lämnar en stad på kvällen, och resenären kan vakna någorlunda utvilad (beroende på bussens lyxnivå och huruvida resenären följt nattens vampyrfilm) i en helt annan del av landet nästa dag.
För den friluftsintresserade besökaren finns stora möjligheter i Argentina. Från de andlöst vackra vattenfallen i Iguaçú i norr vid gränsen mot Brasilien ner till mytomspunna Eldslandet (Tierra del Fuego) i söder, där nästa anhalt är Antarktis. I väster tornar den mäktiga bergkedjan Anderna upp sig och i öster stänker Atlantkusten med valar och sjölejon. Mellan dessa geografiska ytterligheter kan man rida på Pampas slätter, vandra vid glaciärerna i Patagonien eller cykla mellan vingårdarna i Mendoza.
På argentinska kartor inkluderas alltid Islas Malvinas i territoriet. På svenska kallas de oftast Falklandsöarna, denna ögrupp i Atlanten som nu är en del av Storbritannien men som Argentina gör anspråk på.
 |
| LOUISE RIDELL |
| I det lugna floddeltat utanför Tigre har många porteños (Buenos Aires-bor) sina sommarställen med tillhörande bryggor direkt ut i vattnet. |
Pesos i plånboken
Argentina känns i mångt och mycket som en modern stat men inte när det gäller pengar. Här gäller verkligen devisen "cash is king". Det är kanske inte så konstigt i ett land som haft flera allvarliga ekonomiska kriser i modern tid, senast så sent som 2001. Lönedagar ringlar sig köerna långa ut ur bankerna. Det går oftast inte att ta ut mer än 300 pesos, motsvarande knappt 700 kr, åt gången ur bankomaten (vilket kan påverka den turist vars hembank har uttagsavgifter) och det är inte säkert att alla hotell tar kontokort.
Något av det mest tydliga i denna för oss omoderna ekonomi är växelbristen. Det märks till exempel i kollektivtrafiken. För att åka buss behövs i de stora städerna jämna pengar, dvs. mynt. Mynten är dock en bristvara, vilket gör att ett 1 peso-mynt kan kännas som mycket mer värdefullt än en 2 peso-sedel. Några som har mynt är därför då bussbolagen. Det ryktas att de säljer myntpåsar till ett högre pris än vad mynten i påsen är värda.
Den ekonomiska krisen 2001 gjorde att Buenos Aires över en natt blev en av världens billigaste huvudstäder. Argentina är inte längre iögonfallande billigt men en bra biff behöver inte kosta mycket i landet av estancias (storgods med nötkreatur). Det argentinska köttet är mört och med en fin ren köttsmak, för det är sällan marinerat eller kryddat. Argentinarna har oftast inte sås till, eller grönsaker, utan det är kött och kolhydrat. Punkt. Köttet är alltid gott och rejält tilltaget så den argentinska middagen, som ätes sent och länge om kvällen, intas med fördel på en parrilla (grillrestaurang) och då helst med ett passande argentinskt vin till. Vill man ha rödare kött får man säga till, argentinarna äter sitt kött genomstekt.
 |
| LOUISE RIDELL |
| Cerro Aconcagua är med sina 6962 m.ö.h. världens högsta berg utanför Himalaya. Det har ryktet om sig att vara ett hyfsat lättklättrat berg; en tioårig pojke från USA blev i december 2008 den yngste som bestigit berget. |
Smak för sött
Om biffmiddag är en av argentinarnas starka sidor så är frukosten det inte. Gemene svensk, uppfödd på rågknäckebröd och havregrynsgröt, krisar lätt när frukosten i bästa fall består av sockrade flingor, i sämsta fall av enbart M&Ms och alfajores (en argentinsk rund chokladkaka). Gemene argentinare äter facturas till frukost, wienerbrödsliknande bakverk toppade med till exempel vaniljkräm och bär.
Sötsuget verkar vara enormt hos argentinarna, läskintaget är kopiöst, glassbarerna oräkneliga och den argentinska nationalsmaken dulce de leche piffar till nästan vad som helst. Dulce de leche är kondenserad mjölk värmd tillsammans med socker till en trög kolakonsistens. Smaken liknar också kola men med en härsken ton i bakgrunden. Därför lämnar vi den därhän, till förmån för den argentinska glassen, förfinad till perfektion. Krämig men ändå fluffigt lätt säljs den i heladerías, glasskaféer, med strikt vitmössade expediter som mycket erfaret bygger ett Cerro Aconcagua – det är med sina 6962 m.ö.h. världens högsta berg utanför Himalaya och ligger i argentinska Anderna – ovanpå en minimal strut. Det är lika bra att välja den minsta struten, annars får man uppåt ett halvt kilo glass.
Trots värmen på sommaren i de norra delarna av Argentina ser man gärna människor som bär omkring på termosar med hett vatten. Det är till yerba mate, en sorts grönt te som dricks i stora delar av Sydamerika. Uruguayanerna och paraguayanerna sägs vara mest svåra på mate men argentinarna kan inte ligga långt efter. Mate dricks med sugrör ur speciella krus, som man fyller med tebladen och det varma vattnet. Sugröret är utformat som en liten sil längst ner för att man inte ska suga upp tebladen. Mate är en social dryck, där man turas om att dricka ur kruset. Detta har gett upphov till det skämtsamma uttrycket el mate no es un micrófono, "maten är ingen mikrofon". Det säger man till den som i stället för att dricka upp och skicka vidare, sitter med kruset i handen och låter munnen gå. För att komma undan med sådana etikettmässiga tabbar får man nog berätta historier minst lika spännande och fantasifulla som Evert Taube.
 |
| ANDREAS RIDELL |
| Paseo de Colón av idag är ingen särskilt upplyftande gata. Till vänster, under de tvärgående motorvägarna (autopistas), ligger halvt undangömt en minnesplats över alla de som försvann under militärdiktaturen. |
(Artikeln publicerad 2009-03-25)
Smaka på Argentina!
http://www.ne.se/rep/smaka-på-argentina
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
