Arne Järtelius, NE-redaktör
Sofiero firar 100 år. Slottet är förvisso äldre, men det har i år gått 100 år sedan arvprins Gustaf Adolf och hans gemål prinsessan Margareta tog slottet i besittning. Då, 1905, var det ett renoveringsobjekt. Prinsparet gjorde en sommarpärla av slottet och dess trädgård och sådant har det förblivit.
Gustaf VI Adolf testamenterade Sofiero till Helsingborgs stad. När kungen dött 1973 – för övrigt i samband med en vistelse på just Sofiero slott – ville den socialdemokratiskt styrda staden först inte ta emot donationen. Som en ledamot i fullmäktige uttryckte saken: ”Sofiero får inte bli nåt slags jävla äreminne över den svenska monarkin.”
 |
|
Arvprins Gustaf Adolf med hustrun prinsessan Margareta på trappan till Sofiero. |
|
ERIK LILJEROTH/BERNADOTTEBIBLIOTEKET |
Släktmöte
Att Sofiero blivit ett äreminne över den i dag så högt i kurs stående svenska monarkin går inte att ta fel på. Det kunde man inte minst se i samband med firandet av 100-årsdagen sedan slottet kom i prins Gustaf Adolf och prinsessan Margaretas ägo. I början av juni intogs det nämligen av nästan allt vad släkten Bernadotte kan ställa upp med. Där fanns inte mindre än två kungar, tre drottningar, nio prinsessor och tio grevar och grevinnor. Allt som allt var det 41 medlemmar ur släkten Bernadotte som samlades för att minnas epoken Sofiero. Svensk Damtidning, ”den kungliga veckotidningen”, rapporterade om begivenheten över sex sidor. Ingressvis skrev man: ”Ångloket fick motorstopp på skånska slätten och prinsessan Madeleine fastnade med stilettklacken på väg till supén på den danska kungajakten Dannebrogen. Men annars var familjen Bernadottes stora Sofierofest en alltigenom lyckad historia. Så gott som alla var där!”
Om samma kändispress varit med 100 år tidigare hade den haft något riktigt sn... smaskigt att sätta sina pennor i. Det var nämligen på det viset att kung Oscar II i januari 1905 hade lockat sin 23-årige sonson Gustaf Adolf till Kairo. Detta gjordes med förevändningen att han skulle få gräva i någon fyndplats vid pyramiderna. Av en ren tillfällighet råkade den engelske monarkens (Edvard VII) 19-åriga brorsdotter Patricia (”Patsy”) besöka Kairo. Inför en gemensam middag blev Gustav Adolf tillsagd att han skulle ha henne till bordet.
Där stod nu Patricia tåligt väntande på att den svenska arvprinsen skulle kliva fram till henne. I sällskap hade hon sin tre år äldre syster Margaret (”Daisy”). Innan någon hann tala om för Gustaf Adolf vem som var vem av de båda flickorna slet han sig från sin uppvaktning och gick med raska steg fram till – Daisy. Han grabbade tag i den överrumplade flickans arm och förde henne med så bestämda steg att ingen kunde ingripa, fram till bordet. Innan middagen var slut var de båda blixtförälskade. I passionens åsknedslag drog Gustaf Adolf sedan ut Margaret på en balkong och friade direkt. För en gångs skull dansade storpolitiken och hormonerna i takt. Bröllopet stod i London den 15 juni 1905 (samtidigt som unionskrisen mellan Sverige och Norge kulminerade).
Husesyn
Men nu var det lördagen den 22 juli 1905 och Margareta stod på Sofieros trappa, ”dit kärlek länkat hennes steg”. Slottet hade de nyblivna makarna fått i bröllopspresent av kung Oscar och hans maka och slottets namngivare Sofia. Men anblicken av slottet torde ha fått hennes hjärta att sjunka i bröstet. För den unga konstnärliga prinsessan, uppvuxen i kungliga engelska slott, kunde den första husesynen förmodligen inte kännas annat än förfärlig. Den enda av tidens moderna bekvämligheter som fanns var fotogenlampor, inte mindre än 52 till antalet.
Kung Oscar hade sedan länge övergett sitt sommarhem på Sofiero för Marstrand. Mycket på slottet var vanvårdat. Det kanske värsta var möbleringen: mörk, unken och mycket dammig. Trädgården var helt förfallen. Men hit kom nu inte vilken dussinsessa som helst. Margaretas missmod gled snabbt över i nästan besatt handlingskraft. ”Det här är så fult att det är roligt”, skrev hon hem till England. Några dagar efter ankomsten till Sofiero skrev hon också till mor sin:
”The house is not half ready yet but it is beginning to look much nicer. There is a great deal of early Victorian furniture, in fact Gustaf says it is so bad it is hardly worthy of a name at all; little by little we have got rid of all the worst horrors and by covering the chairs and sofas it will be all right in the end.”
Hon var nykär i sin man, en kunglig tronföljare, som dyrkade henne. De levde i ett omvittnat lyckligt äktenskap, även om detta med gemensamt sovrum chockade hovet (kung Oscar och hans drottning hade självklart skilda våningar på Stockholms slott). Och Margareta bar – på gränsen till den tidens tillåtna gräns – redan deras första barn (Gustaf Adolf).
Men Sofiero var deras, bara deras. Här fanns oändligt mycket att göra. Det var egentligen så hon ville ha det. Och hon visste verkligen hur hon ville ha det, och hur hon skulle få det så. Samtidigt var hon målare (på senare tid hyllad av den sparsmakade konstprofessorn Oscar Reutersvärd), kanonfotograf (innan gemene man knappt visste vad en kamera var) trädgårdskonstnär (långt före sin tid) och pionjär som kvinnlig idrottare (hon arrangerade och var stjärna i en dambandyturnering på Nybrovikens is, den förmodligen första i Sverige).
Nostalgitripp
För att fira Sofieros 100 år som sommarslott finns en specialutställning en trappa upp i slottsbyggnaden. Det tiotal rum som finns där har man möblerat efter de ideal som gällde för de olika kungligheter som bebott slottet sedan 1905. Här finns att bese hur rummen såg ut efter det att kronprinsessan Margareta tagit över, kung Gustaf VI Adolfs skrivrum, ett gästrum från 1973, ett rum där det kungliga sommarlivet 1905 till 1973 skildras i fotografier – det kompletteras i ett filmrum där en tolv minuter lång film om kungligt sommarliv på Sofiero visas – och två rum där sammanlagt 100 berömda besökare från lika många år visas. Lägg till dessa tittrum ett prins- och prinsessrum för den som vill klä ut sig till en sådan.
För den, slutligen, som vill ta med sig lite nostalgi hem från Sofiero har en särskild jubileumsbok producerats som till reducerat pris säljs i bokhandeln vid entrén till slottsparken. Den innehåller sådant som en skildring av Sofiero från tiden före 1905, en vandring i Sofieros park och trädgård, en skildring av kronprinsessan Margareta som nydanare av den svenska trädgårdskonsten och tio sidor där den danska drottningen Margrethe berättar om sina minnen från Sofiero.
Boken är ett praktband där de kungliga och deras insatser för slottet står i fokus. I bokens förord skriver kung Carl XVI Gustaf: ”Till min glädje kan jag konstatera att Helsingborgs stad förvaltar trädgården med stor respekt för det arv som Farfar och Farmor lämnade efter sig på Sofiero.” Så visst fick han rätt, han fullmäktigeledamoten i Helsingborg.
Länk till NE.se
(Artikeln publicerad 2005-06-22)
Sofiero 100 år: Kungligt äreminne
http://www.ne.se/rep/sofiero-100-år-kungligt-äreminne
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
