När OS kom till Stockholm
av Arne Järteliusnyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
I februari 1912 abdikerade den fyra år unge kejsaren – "gossekejsaren" – Xuantong (Puyi) och med honom ändade 2 332 år av kejserlig kinesisk historia. I hans ställe inträdde Sun Yat-sen – "den kinesiska revolutionens fader" – som Kinas förste president. Samma år kastades de sista kinesiska soldaterna ut ur Tibet och landet blev i praktiken självständigt under några decennier, dock utan att Kina för den skull släppte sina krav på överhöghet.
I Sverige var Gustaf V kung och Karl Staaff statsminister 1912. Kungen hade tillträtt 1907 och det väckte viss uppståndelse att han inte lät kröna sig. Under en tid fungerade han som vicekonung över Norge, som gjorde sig självständigt 1905. Under Gustaf V:s långa regenttid (1907–50) var förmodligen 1914 års borggårdskris i samband med bondetåget samma år den svåraste påfrestningen. Han kunde inte dra jämnt med Staaff och hade till en början svårt med den fortgående demokratiseringen i landet, men vid sin 85-årsdag 1943 fick han av den då sittande socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson epitetet "den folkkäre".
Arbetartåg och bondeuppror1909 gick de svenska arbetarna ut i landets första generalstrejk. Den kom som ett svar på arbetsgivarnas strävan att pressa ned lönerna. Året innan hade de använt sig av strejkbrytare i samband med en hamnarbetarstrejk och det hade resulterat i bomben på fartyget Amalthea i Malmö hamn. När storstrejken hade sin bredaste anslutning omfattade den 300 000 arbetare. Strejken blev dock kortvarig. LO hade svårt missbedömt opinionsläget och drog snart tillbaka sin strejkvarsel samtidigt som organisationen led ett stort tapp på medlemmar.
Vid andrakammarvalet 1911, då för första gången allmän och lika rösträtt för män vid val till andra kammaren tillämpades, gick socialdemokraterna starkt framåt på högerns bekostnad. De resulterade i att liberalerna kunde bilda sin andra ministär under Karl Staaff sedan kungen misslyckats i sina personliga strävanden att bilda en regering under Louis De Geer d.y. Tre år senare tvingades Staaff avgå. Det skedde efter Gustaf V:s borggårdstal som av liberaler och socialdemokrater ansågs vara ett försök att återuppliva den personliga kungamakten.
Kungens tal var i allt väsentligt skrivet av upptäcktsresanden och Kinavännen Sven Hedin. Det rörde försvarsfrågan, där liberalerna ville sänka försvarsutgifterna medan högern var för en fortsatt upprustning. I sitt borggårdstal sade kungen: "De fordringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som av sakkunskapen inom min armé uppställas som oeftergivliga, frångår jag icke. (...) För lösande av sina stora uppgifter måste vidare min flotta icke allenast vidmakthållas utan också i betydande mån förstärkas."
SolskensolympiadTrots att läget i Sverige var allt annat än ljust sade Pierre de Coubertin, grundare av Internationella olympiska kommittén (IOK), i samband med att värdland för OS 1912 skulle utses: "Av alla länder i världen har Sverige för närvarande de bästa betingelserna för att organisera de olympiska spelen på ett fullt idrottsmässigt sätt. OS i Stockholm är på förhand försäkrade om en fullständig succé." Och han fick förmodligen rätt. I alla fall om vi ska tro Avery Brundage, sedermera IOK-president, som var i Stockholm 1912 som tävlande (friidrott), som senare med välbehag mindes "den effektivitet och nästan matematiska precision med vilken tävlingarna sköttes och den formella korrekthet som präglade arrangemangen".
Tävlingarna 1912 var utspridda över mer än två månader (5 maj–22 juli). De samlade totalt 327 282 betalande åskådare och 444 journalister, majoriteten av dem svenskar. Huvudarena var Stockholms stadion som invigdes OS-året. Stadion var ritad av arkitekten Torben Grut och kostade, allt inklusive, 1 187 880 kronor. Den summan bekostades till största delen med lotterimedel. Friidrotten avgjordes på Stockholms stadion, roddtävlingarna ägde rum i Djurgårdsbrunnsviken, fäktningen i tennispaviljongen vid Östermalms idrottsplats, seglingarna vid Nynäshamn, cykelloppet åktes Mälaren runt, gevärs- och pistolskyttet vid Kaknäs och jaktskyttet på en bana vid Råsunda. Sommaren detta år var synnerligen varm, därav epitetet "solskensolympiaden".
Vid spelen erövrade de svenska idrottsmännen och -kvinnorna 24 första-, 24 andra- och 17 tredjeplatser. Sammantaget gjorde det Sverige till bästa nation med 135,5 poäng med USA på andra plats och Storbritannien på tredje. För de svenskar som hade tid och råd var spelen en stor framgång – när Sverige med hela sex deltagare tagit sig in bland de sju främsta i den vid spelen introducerade grenen modern femkamp utbrast en riksdagsman högerifrån: "Detta är den största svenska triumfen sedan slagen vid Breitenfeld och Narva." – men detta var långt före radions tid varför gemene man i landet förmodligen hade en ganska begränsad uppfattning om såväl de svenska framgångarna som de framgångsrika spelen.
Länk till reportage på NE.se: Amaltheahändelserna
Litteraturtips: Sune Sylvén och Ove Karlsson, OS: historia och statistik (2008)
(Reportaget publicerat 2008-08-06)
"Solskensolympiaden": När OS kom till Stockholm 1912
http://www.ne.se/rep/solskensolympiaden-när-os-kom-till-stockholm-1912
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
