Åke Jönsson
Bilden av idrottsåret 2001 är mångtydig; ljusa och mörka minnen varvas. Är det kanske så att ett helt skidlandslags dopning som Finlands i skid-VM på hemmaplan och bobåkerskan Ludmila Engquists fusk på sikt blir de mest bestående minnena? Eller har den nye skidkungen Per Elofssons makalösa VM-uppvisning, fotbollslandslagets imponerande VM-kval, ”Bajens” SM-guld i fotboll, trestegshopparen Christian Olssons raska kliv till världstoppen, ”Henke” Larssons guldsko, Anja Pärsons VM-guld i slalom och mycket annat tillräcklig strålglans för att överskugga det mörker som dopningsskandalerna framkallade?
Det kan bara framtiden utvisa, men det är förståeligt om allt fler instämmer i det Ivar Lo-Johansson skrev redan på 1930-talet: ”Jag tvivlar på idrotten.”
Svensk strålglans i Lathis bland dopade finnar
Framför allt under skid-VM i finländska Lathis blev idrottens två sidor så tydliga. Svensk skidsport på längden hade haft det bakhalt i de stora mästerskapen i många år, då Per Elofsson äntligen förde upp Sverige till prispallens topp på nytt. Redan på öppningsdagen markerade han den blågula skidsportens återkomst till den verkliga guldglansen genom att vinna 15 km i klassisk stil. Inte nog med det, Mathias Fredriksson tog silver.
Bara tre dagar senare lade den 24-årige Elofsson beslag på ännu ett VM-guld. Den här gången i en tävlingsform som tillkommit för att anpassa skidsporten till tidens krav på idrottsunderhållning; först en klassisk 10 km på förmiddagen, följt av en jaktstart på samma distans i fri stil på eftermiddagen. Med två VM-guld hade plötsligt Per Elofsson bara tre man före sig i guldmedaljlistan i den blågula skidhistorien: Gunde Svan, Sixten Jernberg och Thomas Wassberg. Sverige hade fått en ny skidkung av verklig dignitet. De två VM-gulden samt femmilssegern i klassiska Holmenkollen gav honom också bragdguldet.
Men Per Elofssons strålande insats kom helt i skymundan genom den omfattande finländska dopninghärva som avslöjades under VM. I takt med att dopningslaboratoriets tester efter VM-loppen blev klara fylldes brottslistan på med nya finländska skidnamn, både manliga och kvinnliga. Ämnet hemohes var det gemensamma namnet i brottsrubriceringen, ett medel som används för att sopa igen spåren efter bloddopning.
Finland tvingades lämna tillbaka det stafettguld som man kört till sig med olagliga substanser i kroppen, men det kanske mest skrämmande med dopningsavslöjandet var med vilken systematik och omfattning som fusket genomförts. Janne Immonen hade beordrats att bryta 15 km för att inte bli avslöjad, hans tårar över en missad VM-medalj efter det att hans bindning ”gått sönder” var bara ett av fuskets många närmast ofattbara inslag. Det skid-VM som inletts med svensk guldeufori slutade med en finländsk nationell tragedi, som fick ett internationellt idrottsmästerskap att framstå som en enda stor brottshärva. Ledare, läkare och åkare, alla var inblandade.
Tonårigt naturbarn i backarna
Rent idrottsligt hade svensk skidsport överlag ett mycket framgångsrikt år. Per Elofsson underströk sin status som världsetta genom att även triumfera i världscupen; det var första gången sedan 1989 som en svensk lyckades skida till sig världscuptiteln.
I skidskyttets motsvarighet stod Magdalena Forsberg i en klass för sig; hon radade upp seger på seger i deltävlingarna och försvarade sin plats som världsetta med bred marginal. Fem raka totalsegrar i världscupen är hennes imponerande facit. Med två nya VM-guld blev Magdalena också den främsta skidskytten genom tiderna i VM-historien, ingen kan konkurrera med skatterådgiverskans totalt sex VM-guld.
Även i alpint blev det guldglans kring det blågula under VM i Sankt Anton. Genom Ingemar Stenmark kommer Tärnaby alltid att förknippas med utförsåkning av världsklass. Den kopplingen förstärkte nu ett fortfarande tonårigt naturbarn i form av Anja Pärson. Hennes tidiga karriär hade visserligen indikerat att något stort var på gång, men andraplatser hade gett henne en stämpel som ”den eviga tvåan”. I en mycket svåråkt slalompist i den österrikiska VM-orten tog Fjällvindens nya stjärna den alpina världen med storm. Anja körde hem ett sensationellt VM-guld och kompletterade medaljsamlingen några dagar senare med ett VM-brons i storslalom. Det var ett genombrott med riktig sprängkraft som Anja svarade för.
Sekunder från guld
Sverige lyckades inte försvara sitt VM-guld i handboll, men det var bra nära eller en handfull sekunder mätt i tid. Finalen i Paris utvecklade sig nämligen till en riktig rysare. När blott ett 15-tal sekunder återstod av den ordinarie speltiden sköt Stefan Lövgren in 22–21, och Sverige såg ut att bli matchvinnare i slutsekunderna precis som i semifinalen mot Spanien, men Frankrike lyckades kvittera. Först efter förlängning tvingades svensk lagidrotts verkliga flaggskepp under den senaste tioårsperioden ge sig.
Samma dramatik genomsyrade Tre Kronors VM-spel i Hannover. Först efter straffar fick ishockeylandslaget ge sig mot Tjeckien i semifinalen. Nu fick Tre Kronor nöja sig med VM-brons, medan Tjeckien fyllde på sin guldsvit. På det nationella planet visade sig också de regerande mästarna vara starkast. Djurgården tog sitt andra raka SM-guld under Hardy Nilssons ledning. Han satte alltså beständig guldpunkt på sin tränarsejour i DIF.
Det mest sensationella under ishockeyåret var emellertid Peter Forsbergs beslut i september att ta time-out på obestämd tid från ishockeyn. Mitt under återuppbyggnaden efter den svåra skada som han råkade ut för under NHL-slutspelet i maj, då han tvingades operera bort mjälten, kom beskedet. Den försynte världsstjärnan erkände att han inte bara hade sargats kroppsligen av alla skador utan även mentalt. Att kliva av rinken var en ren hälsofråga för den 28-årige Peter Forsberg, som med motsvarande 110 miljoner kronor i årslön var den bäst betalde spelaren i NHL. Den allt brutalare transatlantiska rinkshowen hade skördat ännu ett offer.
För bandylandslaget blev det VM-silver; hela 90 blågula utvisningsminuter i finalen i Uleåborg underlättade en triumf för Ryssland med hela 6–1.
Christian & Kajsa
Svensk friidrott upplevde ett år som hade paralleller med längdskidåkningen, uppseendeväckande framgångar på tävlingsarenorna, men en fuskande bobåkerska kom att efter säsongen kasta sin slagskugga över friidrotten.
Det började med guld i höjdhopp i dubbel upplaga vid inomhus-VM, både Kajsa Bergqvist och Stefan Holm hoppade högst av alla. Den blågula friidrotten, som inte haft tillgång till en lyskraftig stjärna sedan Patrik Sjöbergs dagar, fortsatte under utomhussäsongen på den inslagna framgångsvägen. Vid VM i Edmonton hoppade Christian Olsson, efter en häpnadsväckande snabb klättring i karriären, till sig ett VM-silver i tresteg, och Kajsa Bergqvist tog VM-brons i höjd.
För första gången på många år gjorde svensk friidrott avtryck i den internationella idrottsvärlden. Den nya trenden underströks av ett flertal medaljer på juniorernas VM med häcklöperskan Susanna Kallur och tiokamparen Johanna Klüft som toppnamn. Bredden manifesterades med segrar på både herr- och damsidan i Finnkampen. Det var för övrigt första gången på 15 år som de svenska damerna triumferade i prestigemötet. Svenska Friidrottsförbundet kunde också i oktober glädja sig över att Göteborg slog ut Barcelona i arrangörskampen om friidrotts-EM 2006.
Så kom då Ludmila Engquists bekännelse 3 november. I sin jakt på hundradelar i den svenska OS-boben hade hon dopat sig, använt anabola steroider. Aldrig tidigare har någon svensk idrottspersonlighet tillryggalagt sträckan från firad stjärna till bespottad fuskare i sådan fart. Ludmila och hennes man Johan Engquist hade själva stor del i att fallet blev så avgrundsdjupt. De hade noga regisserat det sagolika skådespel som hennes OS- och VM-guld lagt grunden till och sedan byggt på det med en tårdrypande akt genom den sensationella comebacken efter bröstcanceroperationen. Bobsatsningen gav dem en sista möjlighet att förlänga Ludmilas tid i rampljuset och därmed tillföra nya sponsor- och reklammiljoner till deras bolag, Rytmen AB.
Under ett träningsläger i norska Lillehammer överraskades Ludmila av ett oannonserat dopningstest. I det ögonblicket visste Ludmila att karriären var över. Inte nog med det, en fuskare, som bevisligen varit dopad även under sin ryska häckkarriär, måste förstå att glansen kring hennes VM- och OS-guld i den blågula landslagsdräkten ifrågasattes. Var hennes kropp verkligen ren från otillåtna substanser under dessa år? Ludmila hade testats 18 gånger under denna period och inte visat minsta spår av dopningsmedel, men frågorna fanns där ändå. På detta sätt kom också svensk friidrott att hamna i sökljuset efter en fuskande bobåkerska.
Blågula fotbollstriumfer
I kvalet till fotbollens VM-slutspel i Sydkorea och Japan noterade Sverige en närmast sensationell tabellrad (10 8 2 0 20–3 26) som självfallet räckte för att ta Sverige till VM. Förbundskaptenerna Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck har nu i 18 EM- och VM-kvalmatcher lyckats undvika en blågul förlust, en imponerande svit. Årets landskampssäsong innehöll dessutom några matcher av högt underhållningsvärde; laget tillfördes kreativa spelare, som gav lite lyster åt en tidigare så stereotyp blågul fotboll. 2–1-triumfen i Istanbul över Turkiet säkrade definitivt VM-platsen och fick mirakelstämpel sedan ”Henke” Larsson kvitterat först i slutminuterna och därefter Andreas Andersson nickat in segermålet på stopptidens absolut sista sekunder.
Två av fotbollslandslagets största profiler, ”Henke” Larsson och Patrik Andersson, utmärkte sig också inom den internationella klubbfotbollen. Patriks Bayern München spelade hem Champions League och ”Henke” Larsson tilldelades Guldskon som ett bevis för att hans målskörd under säsongen 2000/01 i skotska Celtic räckt till för att göra honom till hela Europas skyttekung. ”Henke” var den förste svenske fotbollsspelaren genom tiderna som erhållit denna åtråvärda utmärkelse.
Den absolut mest uppmärksammade svenska profilen i internationell fotboll var den engelske förbundskaptenen Sven-Göran Eriksson, som lyckades föra England till VM efter bland annat en 5–1-triumf i Tyskland. VM-platsen säkrades dock först efter dramatik; på övertid sköt David Beckham en frispark i mål, vilket gav 2–2 mot Grekland. ”Svennis” assistent Tord Grip bör också framhållas i regiarbetet till denna engelska fotbollssaga.
Också svenska damfotbollslandslaget visade prov på hög klass genom att ta sig till final mot värdnationen Tyskland i EM-slutspelet. Först i förlängningen tvingades svenskorna ge sig, men EM-silvret gav svensk damfotboll mycket uppmärksamhet. Malin Moström tilldelades Diamantbollen, damernas motsvarighet till Guldbollen, vilken Patrik Andersson erhöll.
I det nationella seriespelet noterades en verklig högoddsare, då Hammarby spelade till sig SM-guldet i allsvenskan. Frågan är om fotbollen haft en mer sensationell slutsegrare; det skulle i så fall vara Halmstads triumf 1976 under den unge Roy Hodgsons ledning. ”Bajens” mästarvärdighet hyllades inte bara av en hel stadsdel i Stockholm; hela Fotbollssverige deltog i firandet. Det var ett SM-guld med flera poänger. Före seriestarten var expertkåren enig om att ”Bajen” skulle åka ur, och mitt under seriespelet förklarade klubbens styrelse att tränaren Sören Cratz kontrakt inte skulle förlängas efter säsongen med motiveringen att han inte ansågs spela en tillräckligt attraktiv fotboll med laget. Det var för lite klacksparkar och tunnlar enligt Hammarbyledningen. Men effektiviteten var det uppenbart inget fel på, Sören Cratz fotbollsfilosofi räckte till ett svenskt mästerskap och första inteckningen i den nya SM-pokalen, som bär UEFA-presidenten Lennart Johanssons namn.
Sensationell ridsportmedalj
Framgångsvågen från OS i Sydney höll i sig för svensk simsport vid långbane-VM i Fukuoka. Sex medaljer gjorde den japanska bassängen till den mest medaljtyngda för svensk simning i VM-sammanhang. Lars Frölanders VM-guld på 100 meter fjäril var kronan i detta medaljverk.
Annika Sörenstam kunde lägga ännu ett imponerande golfår bakom sig. Inte bara genom en ny majortitel och massvis av triumfer på USA-touren. Den 31- åriga svenskan skrev också in sig i golfens rekordtabeller; som första kvinna i världen bröt hon den magiska 60-vallen i den amerikanska tourens 51- åriga historia. Annika noterade sig för 59 slag på 18 hål i Phoenix. Även ”Tiger” Woods hann fylla på sin redan långa rekordlista genom att i april spela hem US Masters och bli den förste golfspelaren genom tiderna att vinna alla fyra majortävlingarna i följd. Under resten av säsongen visade emellertid 25-årige Woods upp något som man inte trodde ingick i hans golfspel, en rejäl formsvacka.
En ny guldkant på sin tillvaro körde Tony Rickardsson sig till. Inför ett fullsatt Stockholms stadion säkrade den 31-årige masen sin fjärde VM-titel, därmed saknas bara en VM-buckla för att Rickardsson ska vara i fatt den legendariske Ove Fundin. Olympiastadion i den kungliga huvudstaden visade sig dessutom vara ett utomordentligt motorstadion. I motorsportens Formel 1 försvarade Michael Schumacher sin mästarvärdighet. Tysken blev också den förste föraren genom tiderna som tagit mer än 800 VM-poäng.
Kroaten Goran Ivanisevic skrev för alltid in sig i det anrika Wimbledonturneringens annaler. Genom sin finalseger över Patrick Rafter blev Ivanisevic den förste i turneringens historia som förvandlat wild card-status till slutseger.
Sedan OS i Los Angeles 1932 hade svensk ridsport inte tagit någon medalj i banhoppning på ett internationellt mästerskap. Bronsmedaljen för laget vid EM i nederländska Arnhem var ur det perspektivet sensationell och kompletterades dessutom några dagar senare av ett EM-silver för Rolf-Göran Bengtsson och hans Pialotta i den individuella tävlingen. I bronslaget ingick Malin Baryard, Helena Lundbäck, Rolf- Göran Bengtsson och Peter Eriksson.
Svensk curling med lag Anette Norberg och Peter Lindholm visade upp en imponerande prestanda på EM-nivå genom att sopa till sig guld för både damer och herrar i finska Vierumäki. I brottning tog Ara Abrahamian VM-guld i 76-kilosklassen. Den 26-årige invandraren från Armenien vann samtliga sina matcher och tappade inte en enda poäng under turneringen i grekiska Patra.
Två svenskar gjorde för första gången upp om en VM-titel i boxning. Det skedde i tyska Lübeck där den regerande WBO-mästaren Armand Krajnc mötte Paolo Roberto om titeln i mellanvikt. Uppgörelsen satte fokus på det svenska förbudet för proffsboxning. Efter mycket förhandssnack på typiskt boxningsmanér kunde Krajnc behålla sitt WBO-bälte. Skåningen poängbesegrade klart stockholmaren Roberto i 12-rondersmatchen. I den färska disciplinen damboxning noterade sig Sverige för två VM-guld genom Anna Laurell och Frida Wallberg.
Samaranch avgår
Inom idrottens allra högsta ledarskikt ägde maktskiften rum. Den 81-årige spanjoren Juan Antonio Samaranch, som under sina två decennier lyfte upp den olympiska rörelsen till en ekonomiskt mycket välmående nivå, lämnade över ordförandeposten i IOK till belgaren Jacques Rogge, själv f.d. olympier och läkare. Vid samma kongress erhöll också Beijing sommarspelen 2008. Av alla val i den olympiska församlingen var invalet av Juan Antonio Samaranch Jr som IOK-medlem det mest märkliga.
Även svensk idrott bytte ledare. Arne Ljungqvist lämnade vid riksidrottsmötet i Gävle över ordförandeklubban i Riksidrottsförbundet till Gunnar Larsson, f.d. ordförande i IFK Göteborg.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2001
Sportåret 2001: Idrotten i fara?
http://www.ne.se/rep/sportåret-2001-idrotten-i-fara
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
