Sportåret 2005: Damerna först som vanligt

Åke Jönsson

På friidrottens tävlingsbanor, i de branta alpina pisterna och på diverse golfbanor utfördes under året de mest anmärkningsvärda individuella prestationerna i svensk idrott. På den internationella idrottsscenen är det blågula damer som har starkast strålglans: Kajsa Bergqvist, Carolina Klüft, Anja Pärson och Annika Sörenstam.

Som om inte det skulle vara nog för att ge det svenska idrottsåret en tydlig kvinnlig profil var det två damer som räddade den blågula medaljskörden i skid-VM i Oberstdorf. På sprintdistansen körde Emelie Öhrstig hem VM-guldet och hade på prispallen sällskap av Lena Andersson som tog silvermedaljen.

Vidare boxade amatören Anna Laurell till sig ett VM-guld i 75-kilosklassen. Lundaboxaren blev dessutom utsedd till Årets boxare och blev därmed historisk. Ingen kvinna har tilldelats denna utmärkelse sedan Svenska boxningsförbundet införde den 1967. Förbundet skrev också historia i ett annat avseende. Vid årsmötet för denna av hävd så mansdominerade sport valdes Bettan Andersson till ny ordförande.

Också Sveriges Riksidrottsförbund (RF) markerade en ny era då man vid sin årsstämma för första gången valde en kvinna till ordförande. Efter 102 år med enbart män tog Karin Mattsson över.

Anja Pärson hamnade visserligen trots guld i super-G och silver i kombinationen i medaljskuggan av Janica Kostelic som på alpina VM i Santa Caterina vann tre guld på tre starter. När den alpina skidsäsongen skulle summeras var det dock Anja Pärson som framstod som den verkliga skiddrottningen, inte bara genom att i en otrolig rysare i säsongsfinalen säkra totalsegern i Världscupen, där nio hundradelar var tillräckligt för att hålla Kostelic bakom sig med den knappa poängmarginalen 1 359 mot 1 356. Sin otroliga allsidighet underströk Anja också genom sin första seger i störtlopp, varvid hon upptogs i den exklusiva skara – Marc Girardelli, Petra Kronberger och Bode Miller – som triumferat i samtliga fyra discipliner i Världscupen.

Kajsas comeback

På Olympiastadion i Helsingfors svarade Kajsa Bergqvist för en comeback av sällan skådat slag. Att det skulle vara möjligt att efter den avslitna hälsenan flyga högst över höjdhoppsribban i friidrotts-VM bara ett år senare betraktade många som otänkbart. Kajsa visade dock under hela säsongen en otrolig säkerhet, och i höjdhoppsfinalen hoppade också talangfulla Emma Green till sig ett VM-brons. Aldrig tidigare har svensk friidrott lyckats ta två VM-medaljer i samma gren. Kajsa blev även utsedd till Svenska Dagbladets bragdmedaljör med motiveringen ”för att med största mod och beslutsamhet ha övervunnit alla hinder och med en enastående återkomst erövrat VM-guldet”.

Carolina Klüfts väg till nytt VM-guld i sjukamp var dock inte lika friktionsfri som tidigare. En stukad fot ställde till det rejält för ”yrvädret” från Växjö, som efter ett misslyckat höjdhopp utkämpade en nervkittlande kamp om guldet med fransyskan Eunice Barber. Först på de sista hundra metrarna av det avslutande 800-metersloppet säkrade Carolina Klüft VM-guldet.

Däremot fungerade ingenting för Stefan Holm i herrarnas VM-final i höjdhopp. Under hela säsongen hade värmlänningen visat en imponerande säkerhet och vunnit allt. I det perspektivet var hans 2,29 meter och sjunde plats inget annat ett praktfullt fiasko, ett omdöme som han för övrigt även själv använde om sin insats. På friidrotts-EM inomhus i mars säkrade Stefan Holm medlemskapet i den åtråvärda 2,40-klubben. Det personliga rekordet räckte självfallet också till ett guld.

Det mest sensationella med den svenska insatsen på EM inomhus i Madrid var systrarna Kallurs framfart på 60 meter häck som gav guld för Susanna och silver för Jenny. Att de svenska damerna tog sig till Europacupens superliga och även utklassningsvann med rekordmarginal, 230–179, i Finnkampen medan herrarna förlorade underströk än en gång 2005 som damernas år inom idrotten.

Annika håller greppet

Självfallet bidrog Annika Sörenstams enorma säkerhet på golfbanorna till att förstärka den bilden. Visserligen lyckades hon inte nå sin tuffa målsättning att göra Grand Slam på de fyra mästerskapen, men två nya Grand Slam-titlar – Nabisco Championship och LPGA-touren, där hon även utsågs till ”Player of the Year” – spelade Annika hem och fortsätter därmed att hålla ett stadigt grepp om drottningkronan inom golfvärlden. På amatörernas lag-VM i golf triumferade Sverige dessutom genom trion Louise Stahle, Sofie Andersson och Karin Sjödin.

Inom herrgolfen återtog ”Tiger” Woods platsen som världsetta. Henrik Stenssons golfår innehöll det mesta utom just en seger, bland annat föll han efter särspel i Scandinavian Masters. Med mycket stadigt spel avancerade Barsebäcksspelaren emellertid till åttondeplatsen i Europarankingen. I USA blev Carl Pettersson den tredje svensken genom tiderna att vinna en PGA-tävling. Dessutom blev han framröstad som Höstens spelare på PGA-touren.

Henke, Zlatan & Co. till VM

Inom lagidrotterna kunde fotbollens förbundskapten Lars Lagerbäck med Roland Andersson som assistent säkra biljetter till VM i fotboll i Tyskland 2006. Visserligen fick Sverige nöja sig med andraplatsen efter Kroatien, men man tappade inte en endaste poäng mot de övriga lagen i gruppspelet, och 30–4 i måltabellen säkrade direkt slutspelsplats i VM.

Av dessa 30 fullträffar inramades Zlatan Ibrahimovics 1–0-drömmål på tilläggstid – mot Ungern i Budapest med en speciell lyster. Zlatan blev också italiensk mästare med Juventus FC. Avgörande VM-kvalinsatser, 16 mål i debutsäsongen i italienska ligan samt utsedd till bäste utlänning i Serie A var meriter som väl kvalificerade Zlatan för Guldbollen.

Svensk fotbolls andra två storstjärnor, Fredrik Ljungberg i Arsenal FC och Henrik Larsson i FC Barcelona, förgyllde säsongerna med FA-cuptriumf respektive ligaguld. De verkliga triumfjublen inom den internationella fotbollen hördes dock i London och Liverpool. Chelsea FC spelade hem sin första ligatitel på 50 år. I Champions League-finalen svarade Liverpool FC för en makalös vändning. Efter att ha blivit utspelade av Milan och 0–3-underläge i pausen förändrade Liverpool matchbilden och gick i kapp till 3–3 i den andra halvleken för att sedan spela hem cuptiteln på straffar.

I den inhemska seriefotbollen tog Djurgården med Kjell Jonevret som tränare tillbaka mästarvärdigheten. Djurgården blev också cupmästare, och samma värdighet uppnådde Djurgården/Älvsjö på damsidan. Däremot förmådde damerna inte försvara SM-guldet, som återtogs av Umeå IK. Hanna Marklund, Sunnanå SK, tilldelades Diamantbollen. Invandrarlaget Assyriska Föreningen fick lämna Allsvenskan medan AIK, GAIS och Östers IF tog steget in.

Anna Carin siktar rätt

Inför VM i ishockey tog Bengt-Åke Gustafsson över som förbundskapten och var ytterst nära att föra Tre Kronor till final. Det blev dock en fjärdeplats, medan Tjeckien spelade hem VM-guldet. I det nionde världsmästerskapet lyckades emellertid damkronorna ta medalj sedan bronsmatchen mot Finland vunnits med 5–2.

I SM-finalen krävdes det en femte och avgörande match och dessutom förlängning för att sära Västra Frölunda HC och Färjestads BK åt. Niklas Anderssons 1–0-mål gav Frölunda det tredje SM-guldet i Göteborgsklubbens historia. I juli lyckades äntligen NHL och spelarfacket enas om ett nytt kollektivavtal. Efter en konflikt som fört med sig en hel säsong utan spel fick spelarna lönesänkningar och ett lönetak.

En lysande första halvlek av det svenska bandylandslaget i finalen mot Ryssland i ryska Kazan grundlade en blågul VM-triumf med 5–2. För Kenth Hultqvist var det det andra VM-guldet under hans epok som förbundskapten. Det 100:e SM-tecknet i bandy gick till Edsbyns IF Bandy, som försvarade sin mästarvärdighet i en målrik, 6–4, finalmatch inför ett fullsatt Studenternas IP i Uppsala.

Det svenska handbollslandslaget fortsatte sin kräftgång med Ingemar Linnéll som förbundskapten. Det blev till sist en elfte plats. Spanien tog sin första stora titel. I grundserien underströks det ojämna svenska spelet mot just de blivande världsmästarna. På 20 minuter gjorde Sverige 16–8 mot Spanien för att sedan ”klappa igenom” och förlora matchen. I kvalmatchen till EM i Schweiz i juni 2006 slogs Sverige ut av Polen.

Efter några medaljlösa djupdykningar på senaste VM och OS kunde nye förbundskaptenen i simning, Thomas Jansson, glädja sig åt tre medaljer på VM i Montreal, där Anna-Karin Kammerling toppade med en silvermedalj. Glädjen var stor även vid kortbane-EM i italienska Trieste då Lars Frölander tog guld i 50 meter fjärilsim, hans 15:e internationella titel, och Josefin Lillhage segrade i 200 meter frisim. Anna-Karin Kammerling tog bronsmedalj i 50 meter frisim och Johanna Sjöberg en bronsmedalj i 100 meter fjärilsim.

Ett något oväntat VM-silver knep Anna Carin Olofsson i skidskyttets masstart i österrikiska Hochfilzen. I Världscupen i skidskytte i Osrblie, Slovakien, utklassade Anna Carin motståndarna med två överlägsna segrar på lika många dagar. Vem hade vågat tro att svenskt skidskytte efter den så medaljtyngda Magdalena Forsberg så snabbt skulle producera en ny stjärna?

Inom tennisen, där Roger Federer fortsätter dominera, gick Thomas Johansson till semifinal i Wimbledon, och med segern tillsammans med nye partnern Max Mirnyj i Paris kompletterade Jonas Björkman sin samling av dubbeltitlar i samtliga Grand Slamturneringar.

Fler sopade hem guld

Efter en dramatisk VM-final i Madrid blev den 36-årige bågskytten Morgan Lundin den förste inom skyttevärlden att vinna VM utomhus, inomhus och i fält. Orienteraren Emil Wingstedt sprang i Japan till sig ett VM-guld på sprintdistansen. Den så åtråvärda världsmästartiteln sopade också de svenska curlingdamerna hem. I laget ingick Anette Norberg, Anna Bergström, Cathrine Lindahl och Eva Lund. I EM-finalen mot Schweiz sopade de även hem det femte guldet i följd med laget Anette Norberg, Eva Lund, Anna Svärd och Cathrine Lindahl.

Inför den nya skidsäsongen meddelade Per Elofsson att hans karriär är över. Efter tre VM-guld och två totalsegrar i Världscupen samt efter två års tävlingsuppehåll på grund av skador och sjukdomar meddelade Per att han avslutar skidkarriären. Tveklöst lämnar Elofsson ett stort tomrum efter sig. Utan honom har svensk skidsport haft svårt att göra sig gällande, senast exemplifierat vid VM i Oberstdorf där Thobias Fredriksson var den enda manliga svenska medaljören med sitt brons i sprintfinalen.

Tony Rickardsson säkrade sitt sjätte VM-guld i speedway. Därmed gick den 35-årige masen om Ove Fundin i medaljstatistiken och upp i jämnbredd med Ivan Mauger, som också har sex titlar. Västervik Speedway lade överraskande beslag på SM-guldet.

I Formel 1 skrevs historia. Aldrig tidigare har denna motorcirkus haft en så ung världsmästare som 24-årige spanjoren Fernando Alonso i Renault. VM-tävlingen i Indianapolis fick dock de svartaste rubrikerna. Sedan däcktillverkaren Michelin förklarat att de inte kunde garantera förarnas säkerhet i en kurva gavs stallorder till 14 av förarna att stanna kvar i depån och endast sex bilar kom till start. Bojkotten kritiserades hårt av Internationella bilsportförbundet.

London vann

Inom ridsporten hade Jan Brink stor framgång då han ligger på andra plats i världsrankingen i dressyr. Han tog två bronsmedaljer vid VM i Tyskland, individuellt och i lag. Dessutom segrade han i Aachens Dressyr Championat, även kallat inofficiella VM.

Cykelvärldens mest prestigefyllda lopp, Tour de France, blev på nytt ”Tour de Lance”. Den 34-årige amerikanen Lance Armstrong säkrade sin sjunde raka triumf och kunde sätta en effektfull slutvinjett på en otrolig cykelkarriär, men tvingades också försvara sig mot ihärdiga dopningsmisstankar.

Den internationella friidrotten hade inget glansår. Skyfallsliknande regn gjorde att Olympiastadion i Helsingfors vissa dagar under VM-tävlingarna påminde om en simbassäng. Under året hoppade emellertid ryskan Jelena Isinbajeva över en drömgräns genom att bli den första kvinnan i världen att ta 5 meter i stavhopp, och Jamaicas Asafa Powell sprang till sig den ärofulla titeln världens snabbaste genom rekordnoteringen 9,77 på 100 meter.

En av de mest dramatiska uppgörelserna inom idrottens värld avgjordes vid IOK:s kongress i Singapore. Tävlingen mellan London och Paris om att få anordna de olympiska sommarspelen 2012 var intensiv, och den avgörande omröstningen vann London med 54 röster mot 50 för förhandsfavoriten Paris.

Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2005

 

Sportåret 2005: Damerna först som vanligt
http://www.ne.se/rep/sportåret-2005-damerna-först-som-vanligt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin