Åke Jönsson
Idrottsåret 2006 utvecklades till en årgång med mycket stark guldglans tack vare bland annat ett spännande vinter-OS och ett EM i friidrott där publiken bjöds på härliga överraskningar.
I italienska Turin svarade Sverige för en sensationell comeback på den olympiska vinterscenens guldpall. Vem hade räknat med sju svenska OS-guld? Medaljskörden kompletterades dessutom med två silver och fem brons. Aldrig tidigare har svensk idrott presterat en sådan medaljskörd på ett vinter-OS.
Efter två guldlösa och medaljklena olympiska vinterspel i Nagano och Salt Lake City hade Sveriges status som betydande vintersportnation starkt ifrågasatts.
I det perspektivet var den svenska guldorgien en makalös framgång med tanke på den bredd svensk vintersport visade upp. Det blev guldmedaljer i längdskidåkning, skidskytte, alpint, curling och ishockey.
Guld i skidspåren
De två inledande triumferna kom i rekordfart. På en halvtimme tog först Lina Andersson och Anna Dahlberg och sedan Björn Lind och Thobias Fredriksson hem OS-gulden i sprintstafetten på skidor.
Sprintdistanserna fanns inte på det olympiska programmet när Gunde Svan på femmilen i Calgary 1988 körde hem det senaste svenska OS-guldet i längdskidspåren. Till en början muttrades det en del i de blågula skidleden när sprintdistanserna introducerades, det ansågs inte vara riktig skidåkning. Nu blev det just sprintåkarna som lyfte svensk längdskidsport. Det blev extra manifesterat av Björn Linds guldmedalj även på den individuella distansen.
Den olympiska scenen erbjöd många magiska ögonblick att minnas. Ta till exempel skippern Anette Norbergs sista sten i curlingens OS-final mot Schweiz. Med iskall kyla och perfekt precision slog hon ut motståndarnas poängstenar ur boet. Därmed säkrade hon guldmedaljen till laget och kunde inleda en vild glädjedans med lagkamraterna Eva Lund, Anna Svärd och Cathrine Lindahl.
Ett annat exempel är skidskytten Anna Carin Olofssons sista skjutpass. Hon kom in till skjutstationen i klar ledning och inledde med två träffar. Så kom en bom och plötsligt var inte OS-guldet i masstarten kanske enbart en svensk angelägenhet. I denna spännande situation sköt Anna Carin ytterligare två träffar och kunde defilera hem den ädlaste valören av medaljer.
Att Anja Pärson höll för guldtrycket i slalombacken var inte direkt sensationellt utan mer ett bevis på hennes fantastiska tävlingsegenskaper. Egenskaper som gav Anja Svenska Dagbladets guldmedalj, Bragdguldet, med motiveringen ”För slalomguldet i Turin-OS: suverän triumf i maximalt pressat läge – mästarklass”. Den svenska skidstjärnans OS-brons i störtloppet var mer anmärkningsvärt och även bronsmedaljen i kombinationen underströk hennes mångsidighet i de alpina pisterna.
Frågan är om det inte var landslaget Tre Kronor som genomgick den mest påfallande formförbättringen i den olympiska ishockeyrinken. I denna ”stjärnornas turnering” visade förbundskapten Bengt-Åke Gustafssons manskap att när det drog ihop sig till ”vinna eller försvinna”-matcher visade Sverige upp en laganda och en förbluffande spelstyrka som knäckte till och med den finländska sisun i 3–2-finalen. Backen Niklas Lidströms mäktiga skott säkrade guldet som måste värderas högt eftersom alla svenska NHL-spelare deltog i turneringen.
Den verkliga skrällen i OS-ishockeyn svarade emellertid de svenska ishockeydamerna för. I semifinalen mot USA hämtade ”damkronorna” upp ett 0–2-underläge och säkrade sedan finalplatsen i ett straffavgörande med blott 16-åriga Pernilla Wiberg som matchhjälte. Att Canada efter den urladdningen blev för mäktigt, med 1–4-förlust i finalen, var logiskt.
 |
| ANDERS WIKLUND/SCANPIX |
| Fredrik Ljungberg visar segerglädje efter sitt förlösande mål mot Paraguay på Olympiastadion i Berlin. |
Fotbollen bjöd på folkfest
Fotbolls-VM i Tyskland blev knappast en bestående fotbollsupplevelse men däremot en minnesvärd folkfest. Tendensen från föregående slutspel höll i sig, då många av de stora fotbollsstjärnorna inte hade den lyskraft som man hade förväntat sig.
Värdnationen Tyskland gav spelmässigt det mest positiva intrycket. Det var som om de tyska spelarna rycktes med i den folkfest som under en hel månad, både på och utanför arenorna, hade samma nivå som det vädermässiga högtrycket. Den före VM så hårt kritiserade förbundskaptenen Jürgen Klinsmann visade upp ett både spelskickligt och löpstarkt lag som sånär räckte till en finalplats. Det tyska bronslaget bestods också en folkhyllning som höll guldklass.
Sverige uppfyllde det krav som man kunde ställa på laget, nämligen att ta sig vidare från gruppspelet. Fast efter måltorkan i inledningsmatchen mot Trinidad och Tobago krävdes ett förlösande nickmål av Fredrik Ljungberg i slutminuterna mot Paraguay, för att öppna avancemangsdörren på glänt. Triumfen i Berlin med 1–0 blev historisk. Aldrig tidigare har ett svenskt fotbollslandslag haft ett så stort publikstöd på bortaplan, uppemot 45 000 svenskar fanns på plats i Olympiastadion.
Den starka andra halvleken i 2–2-matchen mot England gav vissa förhoppningar om fortsättningen, men i åttondelsfinalen i München tog det den tyska lagmaskinen bara tolv minuter att springa ifrån till 2–0 mot ett stillastående svenskt lag.
Än en gång underströks den lagerbäckska fotbollsmodellen: med disciplin i försvarsspelet och kontringsskickliga anfallsspelare tar sig Sverige till en imponerande rad av slutspel, men i utmaningarna mot de mest spelskickliga fotbollslagen i slutspelet räcker det inte med förbundskapten Lars Lagerbäcks modell.
Även i ett annat avseende höll VM-trenden i sig. Italien och Frankrike, två gamla världsmästare, gjorde upp i finalen i vilken det stod 1–1 redan efter 18 minuter men som ändå fick avgöras på straffsparkar där Italien triumferade. Frågan är om inte matchen avgjordes i den 110:e minuten, då den franske fotbollsstjärnan Zinedine Zidane blev utvisad efter en skallning i bröstet på italienaren Marco Materazzi.
Svensk friidrott glänser
På svensk mark utspelades en av årets stora internationella begivenheter då EM i friidrott avgjordes i Göteborg. Vem hade vågat hoppas på tre EM-guld när varken Stefan Holm eller Kajsa Bergqvist hoppade högst i höjdhopp på Nya Ullevi; båda tog bronsmedaljer.
Carolina Klüft i mångkampen sjukamp och trestegshopparen Christian Olsson, som efter ett och ett halvt års uppehåll för skada, höll emellertid för guldtrycket. Även Susanna Kallur spred guldglans över sitt lopp i finalen på 100 meter häck. Den verkliga överraskningen var dock sprintern Johan Wissmans silvermedalj på 200 meter. Helsingborgaren fick springa ärevarv och publikens jubel ville aldrig ta slut.
Svensk friidrott förgyllde även året med en notering i världsrekordprotokollet då Kajsa Bergqvist satte världsrekord i höjdhopp inomhus med 2,08 meter i tyska Arnstadt.
Tre Kronor tog storslam
Ishockeylandslaget Tre Kronor följde upp OS-guldet med ett VM-guld i Riga och blev därmed historiskt. Ingen nation hade tidigare förmått spela hem både OS- och VM-guld i ishockey under en och samma säsong.
Bandylandslaget lyckades emellertid, trots hemmaplan, inte försvara sin världsmästarstatus utan föll i finalen mot Ryssland med 2–3.
Det svenska innebandylandslaget var mer lyckosamt i sin VM-final, dock först efter en spännande uppgörelse i Globen. Motståndarlaget Finland såg länge ut att kunna spräcka den svenska VM-segersviten, men Sverige arbetade sig fram till 6–6, och i förlängningen avgjorde Magnus Svensson till Sveriges fördel.
Att svensk handboll inte längre har en plats på den internationella mästerskapsscenen underströks när Sverige i VM-kvalet slogs ut av Island. Noterbart är dock att handbollen fick ett nytt namn att skriva in i listan över svenska mästare, nämligen Hammarby Handboll.
De svenska handbollsdamerna svarade däremot för flera inspirerande matcher under EM på hemmaplan och var bara en seger från spelet om medaljerna. Nu blev det till slut en hedrande sjätte plats, en tangering av vad damlandslaget bäst presterat på mästerskapsnivå genom tiderna.
I säsongens sista alpina tävling för herrar noterade Markus Larsson den första svenska herrslalomtriumfen på tretton år. Även slalomåkarna André Myhrer och Therese Borssén tog sina första segrar i Världscupen.
Fotbollsåret bjöd även på en Champions League-final med två svenskar på planen. Henrik ”Henke” Larssons FC Barcelona vände 0–1 till 2–1 mot Fredrik Ljungbergs Arsenal FC. Det blev dock Ljungberg som efter VM fick ta hand om kaptensbindeln i det svenska fotbollslandslaget, och för andra gången förärades han Guldbollen.
Sverige inledde EM-kvalspelet i fotboll med fyra raka segrar. Efter fotbolls-VM lämnade Henrik Larsson FC Barcelona och återvände till sin moderklubb Helsingborgs IF.
Det svenska damlandslaget i fotboll tog sig till VM-slutspel genom att tämligen enkelt ta sig igenom kvalspelet med sju segrar av åtta möjliga. Umeå IK:s damer blev i suverän stil svenska mästare, men snuvades på cupguldet av Linköpings FC. Diamantbollen hamnade i Göteborg hos Lotta Schelin som inte enbart vann den allsvenska skytteligan utan också svarade för avgörande insatser i VM-kvalspelet.
I den gamla textilstaden Borås vävde IF Elfsborg till sig ett SM-guld i fotboll, det första på 35 år. Öster IF, Örgryte IS och BK Häcken försvann ur Allsvenskan och ersattes av Trelleborgs FF, Örebro SK och IF Brommapojkarna.
Sådan mor – sådan dotter
Efter många år strax under den absoluta toppen fick den 24-åriga simhopperskan Anna Lindberg äntligen sitt stora genombrott och det med besked. Anna vann inte bara enmeterssvikten utan triumferade även på tremeterssvikten vid EM i Budapest. Senast som en svensk hoppat till sig någon medalj på ett internationellt mästerskap var 1974 då Annas mamma, Ulrika Knape, tog två EM-titlar i Wien.
Therese ”Tessan” Alshammar var snabbast i EM-bassängen i den ungerska huvudstaden på 50 meter fjärilssim och tog på samma distans dessutom Sveriges enda VM-guld i kortbane-VM i Shanghai. Therese visar också att hon med sina 73 SM-guld är den simmare som tagit flest SM-guld någonsin.
Vid kortbane-EM i Helsingfors tog Therese inte bara en guldmedalj i 50 meter fjärilsim utan hon var även med i det segrande laget i 4×50 meter frisim tillsammans med Josefin Lillhage, Anna-Karin Kammerling och Magdalena Kuras. Det svenska laget på motsvarande manliga distans, Stefan Nystrand, Petter Stymne, Marcus Piehl och Jonas Tilly, tog inte bara EM-guld utan satte även ett nytt världsrekord. Vid samma tävling tog Stefan Nystrand silvermedalj på 100 meter frisim.
Svenska idrottare tycktes trivas bra i ungerskt vatten under 2006. Markus Oscarsson paddlade sig nämligen till ett VM-guld på 1 000 meter i Ungern och visade att den regerande olympiske mästaren i K-2 även är att räkna med utan att ha tillgång till sin kanotkollega Henrik Nilsson i K-2.
Annika Sörenstam inledde golfåret med att tillsammans med Liselotte Neumann spela hem par-VM i Sun City i Sydafrika. Hon vann också sin tionde majortitel med triumfen i US Open. Under säsongen hackade dock, för ovanlighetens skull, den sörenstamska golfmaskinen i en del tävlingar och Annika tvingades att på amerikanska LPGA-touren överlämna titeln ”Player of the Year” till mexikanskan Lorena Ochoa.
De svenska golfherrarna flyttade däremot fram sina positioner. I det segrande Europalaget i Ryder Cup återfanns två svenskar: Robert Karlsson och Henrik Stenson. USA fick för övrigt storstryk, 9,5 poäng mot 18,5. Robert Karlsson blev historisk genom att med en seger i Hamburg bli förste svensk med sju titlar på Europatouren.
Dopningsnätet dras åt
Cykelloppet Tour de France startade i ännu ett dopningskaos då två av förhandsfavoriterna, Ivan Basso och Jan Ullrich, ströks av sina stall dagen före start. Värre skulle det bli. Cykeltävlingen som under senare år kommit att benämnas ”en medicinfabrik på hjul” slutade nämligen i en sportslig katastrof. Amerikanen Floyd Landis hann knappt cykla hem en rekordjämn tour förrän det visade sig att hans dopningsprov efter den sista bergsetappen hade för höga halter av testosteron. Landis diskvalificerades för dopning.
Samma nesliga historieskrivning råkade den amerikanske sprintern Justin Gatlin ut för. Först utropades han till världens snabbaste man efter att i Qatar har sprungit 100 meter på 9,76, för att därefter fångas in i det alltmer finmaskiga dopningsnätet.
Svensk tennis, som befinner sig ljusår från de tidigare glansåren, glimtade till då veteranen Jonas Björkman tog sig till semifinal i Wimbledon. Där blev emellertid Roger Federer för svår. Aldrig tidigare sedan rankningen infördes har tennisen haft en mer långlivad världsetta än detta schweiziska fenomen.
I motorsportens Formel 1 körde spanjoren Fernando Alonso till sig den andra raka titeln. Samtidigt passade Michael Schumacher på att tacka för sig. Efter sju VM-titlar och 91 triumfer i VM-lopp lämnade han den så farofyllda banan.
En annan motorprofil tog också avsked. En del hiskliga vurpor och ett tvåsiffrigt antal hjärnskakningar fick den sexfaldige världsmästaren Tony Rickardsson att kliva av sin speedwaycykel.
Boxaren Klara Svenssons VM-silver i all ära, men det mest sensationella under det svenska boxningsåret var Kampsportsdelegationens beslut att lämna klartecken för en proffsboxningsgala i Göteborg i januari 2007. För första gången sedan förbudet mot proffsboxning infördes i Sverige 1 januari 1970 kan boxare utan huvudskydd kliva in i ringen på svensk mark. De nya reglerna är anpassade efter de regler som gäller för amatörboxning, med bland annat boxningsronder om två minuter, att matchtiden inte får överstiga tolv minuter samt att läkare kan avbryta matchen.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2006
Sportåret 2006: Många magiska ögonblick
http://www.ne.se/rep/sportåret-2006-många-magiska-ögonblick
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
