Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Varför är det så förhållandevis ont om spelfilmer med sport som motiv? Frågan dök upp på skärmen med anledning av premiären på The Fighter, en amerikansk film med boxning som motiv. Men det är en fråga som ständigt är aktuell med tanke på det stora utbud av sport som numera finns både live och på TV. Bjuder inte det stora publikintresset för sportsändningar, med allt vad har att bjuda av kamp och spänning, in att försöka omsätta sporten i spelfilm?
Tidskriften American History gav 2010 ut ett specialnummer om ”100 Greatest Sports Movies”. Det finns anledning att gå igenom den – och några böcker i samma ämne – och ställa de filmer som där nämns i relation till sport på film i allmänhet och den Oscarsnominerade The Fighter i synnerhet. På vilken plats kvalar den in på alla tiders sporttopplista?
 |
|
Mark Wahlberg och Christian Bale i en scen från filmen The Fighter. |
|
NORDISK FILM |
Osportsligt
När detta skrivs är TV-tablåerna, förutom det stående jätteutbudet av sådant som ishockey och fotboll, fyllda med skidor på längden, höjden och på tvären samt med och utan gevär. När det gäller just skidor borde det väl finnas massor med uppslag att göra en spännande eller intressant spelfilm. Vad sägs om Mordet på skidskytten, Backhopparen som flög sin kos eller Stafettåkaren som försvann? Men icke. (Spelfilmen om fenomenet Eddie the Eagle är på g, men den är ännu inte premiärvisad.)
Skulle detta begränsade intresse att göra spelfilm om sport kunna bero på att den i sig är så intressant och spännande att det inte behövs? Skulle det därtill handla om att på film dramatisera något redan känt – ta slutstriden mellan Marit Bjørgen och Justyna Kowalczyk på 15 kilometer i VM härförleden – så är det kanske inte så mycket att komma med eftersom vi redan vet vem som vann. Eller? Vem tycker om återuppvärmd mat?
Förutom det ovan nämnda specialnumret med topplistor finns det två böcker som behandlar sport på ett liknande sätt – inklusive diverse listor. Det är dels Sports Cinema: 100 Movies av Randy Williams, dels The Ultimate Book of Sports Movies: Featuring the 100 Greatest Sports Films of All Time av Ray Didinger och Glen Macnow (med ett förord av ingen mindre än skådespelaren Gene Hackman). Samtliga tre publikationer är amerikanska och därigenom är urvalet av filmer till största delen made in the US of A. Det gör att amerikansk fotboll, baseboll, boxning och basket dominerar urvalet, medan ”vår” form av fotboll (soccer således) endast har med några få filmer (exempelvis Skruva den som Beckham (2002) och Den sista matchen (1981), men inte den mycket bättre The Damned United (2002).
Sport på svensk spelfilm är tyvärr inte mycket att tala om. I gult och blått (1942), Svenska Floyd (1961), Fimpen (1974), Höjdhoppar'n (1981), Åshöjdens BK (1985), Den ofrivillige golfaren (1991), Stockholm maraton (1994), Blådårar (1998 och 2002), Offside (2006) – fler förslag? – tål möjligen att nämnas, men inte så mycket mer.
Listmaniskt
Är du ett listfreak? I sådana fall är du säkert en man med sådant som ett svårtyglat kontrollbehov och ett ännu större behov av att vilja imponera med ditt listkunnande på din (framför allt manliga) omgivning (kvinnor är listigare än så). När du läser vilka sportfilmer de ovan nämnda publikationerna toppas av så har du säkert redan en egen lista att kunna jämföra med. Eller?
Vilken är då alla sportfilmers sportfilm? Den film som väldigt många brukar framhålla är Martin Scorseses Oscarsbelönade Tjuren från Bronx (1980). Den toppar tidskriftsnumret om sport, men i såväl Williams som i Didinger & Macnows bok ligger den lite längre ned. De båda senare författarna har mycket överraskande den första Rocky (1976) som etta, medan Williams som etta placerar Fifflaren (1961), en film om biljard. Filmer som alla tre har på sin 10-i-topplista är Bull Durham (1988) och Slap Shot (1977).
Med glädje kan noteras att samtliga tre publikationer har med olika typer av sportfilmer. Där finns sådana som gycklar med sport (Caddyshack hör dit liksom bröderna Marx 4 farliga friare), dokumentärer om sport (Leni Riefenstahls Olympia och Toshiro Mayuzumis Tokyo Olympiad) finns med och där finns även fantasisport (Rollerball).
Fighting spirit
The Fighter, då, den här artikelns upphov. Var vill jag placera den på en lista över sportfilmer? I mitt tycke är det svårt för att inte säga omöjligt att jämföra olika sporter. Det är något Svenska Dagbladets bragdguldjury årligen får erfara. Ska den jämföras så är det med andra filmer med boxning som motiv – den här listan innehåller ett urval sådana filmer – som Rocky, Ringmärkt, When We Were Kings, Cinderella Man, Million Dollar Baby och, förstås, Tjuren från Bronx.
På en tänkt boxningsfilmlista sätter jag (som inte hör till boxningsälskarna vare sig som sport eller sportfilm) The Fighter då, till sist. Med den är det som med så många andra sportfilmer, nämligen att sporten i sig inte är så viktig. Det är andra saker som gömmer sig bakom svetten, blodet och tårarna. I det här fallet är det att värden som familj, blodsband och närsamhället kommer före allting annat. Om vi håller ihop så kan det leda ända fram till en världsmästartitel (i weltervikt).
The Fighter är en Rocky för 2010-talet.
Sport på film
http://www.ne.se/rep/sport-på-film
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
