Rikard Svartvik, redaktör för NE:s engelska ordbok
Ryktet om latinets död är något överdrivet. Många latinska ord och fraser lever vidare i dagens engelska ordböcker. Låt vara att antikens romare nog skulle ställa sig frågande inför denna form av lingua latina – vad gäller både ordens betydelser och uttal.
Liksom på svenska hör latinska lånord i engelskan oftast till vetenskapens och den andliga odlingens språk. Men de tidigaste lånen hade sin hemvist i vardagslivet, och somliga av dem står ännu kvar i moderna ordböcker. Latinet har satt sin prägel på engelskan under hela dess uppväxt och ända upp i mogen ålder.
 |
|
Via Appia: latinets via strata ’stenlagd väg’ blev ordet street på engelska. |
|
ARCHIVEBERLIN/IBL |
Bångstyriga germaner
När vår tideräkning började, alltså för ungefär 2 000 år sedan, bodde olika bångstyriga folkstammar norr om floderna Rhen och Donau. Romarna kallade dem Germani ’germaner’ med ett gemensamt namn. Det vore dock fel att betrakta germanerna som ett folk. Tvärtom var de en brokig skara som ofta låg i luven på varandra när de inte gjorde livet surt för romarna. Hur som helst, det viktiga här är att germanerna talade språk som var besläktade med varandra, vilket syns i moderna germanska språk som engelska, svenska och tyska.
För att säkra den oroliga gränsen i norr byggde romarna en förskansning som kallades vallum, ett ord som har överlevt i wall på modern engelska. Här vid romerska rikets utposter fick germanerna lära sig att betala tull och därmed också det latinska ordet telonium ’tullhus’, som med tiden blev toll på engelska. Ordet är i högsta grad levande, om än med annan betydelse. En bilist som kör på en toll road måste ännu i våra dagar betala vägavgift vid en tollbooth.
Alla vägar bar till Rom
Det som imponerade mest på germanerna var kanske just romarnas raka och stenlagda vägar som band samman rikets olika delar. Latinets via strata ’stenlagd väg’ återfinns i street på engelska, liksom Strasse på tyska och stråt på svenska. Nåväl, ute på vägarna mättes avstånd i milia passuum ’tusen steg’, varifrån engelskan fick mile – en engelsk mil fastställdes långt senare till motsvarande 1 609 meter och är som synes något helt annat än en svensk dito.
Germanerna lärde sig att uppskatta det romerska köket så till den grad att kitchen på engelska, precis som Küche på tyska och kök på svenska, ytterst kommer av latinets coquina med samma betydelse. Till de tidigaste husliga lånorden hör även butter, cheese och wine som alla är av latinskt ursprung. Det var munnen och örat – talspråket – som tidigast förmedlade tillträdet för det romerska ordförrådet, vilket i sig tyder på nära och täta språkliga kontakter.
Redskap i missionen
När de romerska legionerna (som till stor del bestod av germaner) i början av 400-talet kallades till Rom för att skydda dess egna gränser tog germanska stammar – kända som angler, saxare och jutar – chansen att invadera Britannia, den gamla romerska provinsen. Engelska språkets grundsten är de olika tungomål som dessa stammar förde med sig från europeiska fastlandet när de slog sig ned i vad som framdeles skulle bli England. Det är således knappast någon överdrift att påstå att de tidigaste latinska lånen är äldre än engelska språket.
Romerska riket (eller snarare västromerska riket) upplöstes mot slutet av 400-talet, men kyrkan tog över romarnas språk som blev ett viktigt redskap i missionen. Några hundra latinska ord – altar, candle, monk, nun, pope och priest med flera – nästlade sig in i engelskan när hedningarna från och med 600-talet skulle omvändas till den kristna läran. Ofta översattes ord och fraser så att de lättare kunde införlivas i människornas föreställningsvärld: av spiritus sanctus blev halig gast som kallas the Holy Ghost eller, om man så vill, the Holy Spirit på modern engelska.
Ett språk över gränserna
Latinet genomgick förändringar men förblev likväl den lärda världens språk under medeltiden och långt fram i nyare tid. Alla som ville att deras rön och idéer skulle nå en internationell publik skrev på latin, ungefär som forskarvärlden i dag använder engelska. Icke desto mindre måste forskare världen över alltjämt lära sig ett antal latinska förkortningar – cf., ibid. och loc. cit. hör till de vanligaste – när de med akribi ska publicera sig i engelskspråkiga tidskrifter.
Den här språkliga gemenskapen över gränserna gav ett förråd av internationella och användbara ord, som area, bonus (dagsaktuellt), nimbus, omen, opus (ett sjusärdeles sådant är ett magnum opus), status och veto för att nämna endast ett fåtal. Nu var det pennan och ögat – skriftspråket – som förmedlade lånorden. Inte längre var lånen konkreta och vardagliga ord utan snarare abstrakta och vetenskapliga termer.
Språket över gränserna
http://www.ne.se/rep/språket-över-gränserna
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
