Världsbäst:
Sveriges manliga hopp
av Anders Hansson
journalist och NE-medarbetare
Stefan Holm var år 2004 världens odiskutabelt bäste höjdhoppare. Inte nog med att han vann sitt tredje raka VM-guld inomhus. Han hoppade högst av alla under året och därtill vann han alla tävlingar han ställde upp i. Men framför allt tog han den finaste medaljen en friidrottare kan vinna, OS-guld. Framgångarna var resultatet av mångårig träning, fysisk såväl som mental.
Från att ha varit den kanske mest anonyme av våra svenska världsstjärnor i friidrott bereddes nu Stefan Holm en framskjuten plats, inte bara i historieböckerna utan också i svenskarnas hjärtan. Från att ha betraktats som något av en kuf blev han plötsligt folkkär. Belönad med Bragdguld och Jerringpris. Avgörande för detta var naturligtvis den osannolikt spännande höjdfinalen i Athen som han till slut vann. Men segern i TV-programmet På spåret, tillsammans med Ingela Agardh, gjorde säkert sitt till också. Nu utkommer han dessutom med sin första bok.
 |
| |
Ett år efter de euforiska glädjescenerna i Athen står en besviken före detta mästare i augusti i år i Helsingfors och försöker förklara för en oförstående omvärld något han inte själv kan förstå. Tidigare under året har han blivit tionde man någonsin att klara drömgränsen 2,40 meter, men i VM-finalen stannar han på 2,29. Efter en av de märkligaste mästerskapstävlingarna någonsin står den okände ukrainaren Jurij Krymarenko som segrare på beskedliga 2,32. Fiasko är Holms eget betyg och proffstyckarna hänger på. Olika teorier till de uteblivna höjderna förs fram, men ingen är riktigt övertygande.
Kompromisslös och hemkär
Det är svårt att föreställa sig en mer hängiven, målinriktad och seriös idrottsman än Stefan Holm från Forshaga i Värmland. Att säga att man vill bli bäst i världen är lätt. Att inse vad som krävs och sedan genomföra det är desto svårare. Tillsammans med pappa och tillika tränaren Johnny och den mentala rådgivaren Christian Augustsson bildar Stefan Holm ett sammansvetsat och fokuserat team. OS-guldmedaljen var frukten av stenhårt arbete.
I sin satsning mot positionen som världens bäste har Stefan Holm varit kompromisslös. När han insåg att barndomsdrömmen en orealistisk fantasi för de flesta faktiskt var möjlig att uppnå, såg han till att inrätta livet efter sin målsättning. Att offra är kanske fel ord, men den som väljer att satsa fullt ut på sin idrott måste välja bort andra saker. Det sociala livet blir lidande. Utbildning och yrkesval får ofta skjutas på framtiden. Den hängivne idrottaren är så fokuserad på sig själv att omgivningen får stå tillbaka.
I det sistnämnda fallet har Stefan Holm haft tur. Familjen har ställt sig bakom och stöttat. Inte bara pappa Johnny som skjutsat hit och dit och som genom sitt engagemang och sin nyfikenhet blivit en fullfjädrad höjdhoppstränare på kuppen. Där finns också mamma Elisabeth som har accepterat rollen som idrottstränaränka, och de senaste åren har kärleken Anna fått göra detsamma. Tur då kanske att Stefan trots allt trivs bäst hemma och inte lämnar Värmland; om det inte finns särskilt starka skäl.
Flyt fick Holm att flyga
Stefan Holm är på många sätt en mycket speciell idrottsman, men han är ändå långt ifrån unik. (Fri)idrotts-Sverige har många fler målinriktade och hårt tränande idrottare. Flertalet kommer aldrig ens i närheten av att få delta på VM eller OS. I de allra flesta fall är det den nödvändiga fysiska talangen som saknas. Experterna tvivlade länge också på Stefan Holms förutsättningar som höjdhoppare. Han mäter i sammanhanget endast 181 cm över marken. Han är för kort, var ett vanligt omdöme. Holm själv har valt att se på saken på ett annat sätt.
Det leder oss in på en annan egenskap som en toppidrottare måste besitta: mental styrka. Det gäller både att orka med den tunga träningen och att klara av att prestera sitt bästa på tävling. De senaste åren har det skrivits och talats mycket strunt om mental träning och dess undergörande effekter. Även på detta område har Holm insett att det som gäller är tålmodigt arbete. Med hjälp av sin coach Christian Augustsson jobbar han dagligen med det mentala för att på tävlingsdagen kunna vara sitt bästa jag.
En kille som Stefan Holm går inte in på arenan om han inte känner att han gjort allt han kunnat för att prestera så bra som möjligt. Ändå går det inte alltid som han vill. Det räcker inte att ha talangen, att träna hårt och smart och att jobba med det mentala. Vinnarskalle, jävlar anamma och andra egenskaper som brukar tillskrivas de stora mästarna räcker bara till en viss gräns. Den sista och kanske avgörande komponenten är det odefinierbara som vi i brist på bättre ord kan kalla flyt.
Säsongen 2004 hade Stefan Holm flyt. Svåra situationer sågs som stimulerande utmaningar. Underlägen vändes i ett slag till segrar. Ett år senare verkade det inte spela någon roll hur han försökte. Det ville sig bara inte. Tävlingsresultaten under 2,30 hopade sig som aldrig förr. Förståsigpåarna försökte hitta enkla förklaringar. Som så ofta skyllde man på frus och barns menliga inverkan på idrottsmannens hunger efter segrar. Men sonen Melwin föddes flera månader innan 2,40-hoppet i Madrid. Holm själv kunde inte ge någon förklaring. Det enda han visste var att han var bättre än någonsin på träning men inte fick till det på tävling.
Från Forshaga till Athen
När 1999 års tävlingssäsong var över verkade det som om Stefan Holm stannat i utvecklingen. Personbästat hade inte förbättrats och fullträffen på mästerskapen i form av en medalj såg ut att förbli en dröm. Min målsättning som höjdhoppare var fortfarande att bli bäst i världen och jag kände helt klart att jag behövde en förändring för att nå detta drömmål, skriver han i den nyutkomna boken Stefan Holm: Höjdhoppare. Trots en skeptisk inställning till mental träning inleddes ett samarbete med Christian Augustsson. Målet var att försöka råda bot på de problem som Holm kände stod i vägen mellan honom och prispallen.
Christian Augustssons bidrag till boken består av ett fåtal avsnitt där han förklarar den teoretiska bakgrunden till Holms mentala träning samt hur denna tar sig uttryck rent praktiskt. I korthet består den av daglig avslappning och visualisering där Holm ska se sig själv genomföra bra höjdhopp. Regelbundna samtal där de senaste dagarnas träningspass eller tävlingar gås igenom är en annan grundsten i samarbetet. En viktig uppgift för Augustsson som mental coach är också att motbevisa alla de till synes kausala samband som den smått maniska siffermänniskan Holm kan hitta mellan hotellrumsnummer, nummerlappar, tidigare resultat och den aktuella tävlingen.
Bokens inledande del tar oss från de första hoppen över en hemmabygd höjdställning i grannens trädgård till slutet av 1999. De fem huvudkapitlen beskriver vart och ett av åren från 2000 till 2004 som de gestaltade sig för Stefan Holm. Någon självbiografi i egentlig mening är det inte tal om. Det är höjdhoppandet, tävlingsresultaten, som är i fokus. Frågan är om man känner personen Stefan Holm så mycket bättre när man lägger boken ifrån sig. Svaret är nog både ja och nej.
Kåserier för kalenderbitare
På sin hemsida skriver Holm, bland mycket annat, utförliga referat efter varje genomförd tävling. Boken känns som en sammanställning av dessa referat i koncentrerad form. Holm gör sitt bästa för att variera uttrycken, men det finns ändå ett begränsat antal sätt att beskriva en höjdhoppstävling. För läsaren riskerar snart alla resultat som staplas ovanpå varandra att flyta ihop. Små kåserande avsnitt om resorna kors och tvärs över Europa klarar inte riktigt av att lyfta det hela.
Ett brinnande friidrottsintresse krävs alltså för att nyfikenheten ska hålla i sig boken igenom. Som skribent gör Holm inte på något sätt bort sig. Ingen spökskrivare är anlitad, som i så många andra fall där idrottsmän ger ut böcker. Bakom orden skönjer vi en något lillgammal (om man får säga så om en 29-åring) person med ganska torr, men dock, humor. Stilen är som sagt ofta kåserande, med en liten klichévarning. Det är många således och förvisso. Anledningarna är outgrundliga, blixtarna kommer från klar himmel och folk tittar alltid lika storögt.
Samtalen med Christian Augustsson är ett återkommande tema i boken, men vad läsaren får reda på är inte mycket mer än att de har ägt rum. Vad Holm tänkt och framför allt känt får vi inte veta så mycket om. Samtidigt säger detta kanske ändå en hel del om Stefan Holm. Han är höjdhoppare, först och främst. Vi vet att han är allmänbildad. Han läser massor av böcker och Augustsson utnämner honom till en stor tänkare. Men mest tänker han nog på höjdhopp. Det gjorde honom till den bäste i världen. I alla fall 2004.
Extern länk: Stefan
Holms hemsida
(Artikeln publicerad 2005-10-06)
Stefan Holm: Sveriges hoppare
http://www.ne.se/rep/stefan-holm-sveriges-hoppare
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
