Stenåldersmaten kartlagd
Tidigare har det inom arkeologisk forskning hävdats att keramikhantverket i Sverige för en så där 5 000 år sedan var både simpelt och primitivt. Den inställningen tillbakavisar arkeologen Ludvid Papmehl-Dufay med eftertryck i sin vid Stockholms universitet nyligen framlagda avhandling Shaping an Identity: Pitted Ware Pottery and Potters in Southeast Sweden.
Efter analyser av tusentals krukskärvor menar han tvärtom att den så kallade gropkeramiken är uttryck för en betydelsefull hantverkstradition, där kärlens formgivning var starkt reglerad. Bland fynden på Öland finns också krukor som tillverkats på fastlandet och transporterats till ön. Det kan tyda på att keramikföremålen setts som värdefulla i sig, men också på att de använts för transport av matvaror och liknande.
Med hjälp av kemiska analyser av de fettrester som finns kvar på insidan av krukskärvor visar Papmehl-Dufay att åtskilliga krukor använts för matlagning. I en av krukorna från Ottenby fanns förutom kött och vegetabilier även rester av bivax. Det senare skulle kunna vara det äldsta belägget för att honung möjligen använts som krydda i maten.
Avhandlingen lyckas också visa att menyerna skiftat mellan olika delar av Öland. I Köpingsvik på mellersta Öland övervägde säl, fisk och vegetabilier i mathållningen, medan det i Ottenby på södra Öland var kött som dominerade.
(Notisen publicerad 2006-10-17)
Stenåldersmaten kartlagd
http://www.ne.se/rep/stenåldersmaten-kartlagd
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
