Arne Järtelius, NE-redaktör
Känn dig själv! Lär även känna din historia, din stad, ditt kvarter och dina muslimska grannar. Känner du därtill dina barn och har du sedan tid att känna efter själv, så har du förmodligen fyllt hela det aktuella känsloregistret. Frågan är bara hur man gör för att lära sig känna.
Ett sätt att lära sig känna kan vara att försöka se det mer eller mindre bekanta i ett annat ljus eller ur några andra vinklar än de tidigare så invanda. Ta din huvudstad som exempel.
 |
|
Strindberg på promenad i sina egna fotspår i Stockholm. |
|
STRINDBERGSMUSEET |
Vandringsfärder
Själv brukar jag springa. Inte gata upp och ner, men väl i de mer eller mindre stora parker som finns i de flesta lite större städer. I somras sprang jag både i Bostons parker – Boston Manor och Boston Park – och i Central Park i New York. Jag hann även med ett varv runt Kungsholmen i Stockholm. Är man ute någorlunda tidigt kan man i en lagom motionslunk få en ganska bra känsla för en liten del av vilken stor stad som helst.
Ett annat sätt att lära känna en stad är att vandra. Vandrar man därtill i någon kunnig persons sällskap eller fotspår finns det mycket att upptäcka. Anita Persson tar i boken Vandra med August Strindberg med oss på åtta vandringar i det Stockholm som var Strindbergs från mitten av 1800-talet fram till författarens död 1912. Det visar sig vara ett utomordentligt sätt att lära sig både en del om det Stockholm som var och hur det ter sig i dag och att få en hel del Strindberg på köpet (tilläggas bör att Perssons bok även innehåller fyra vandringar i Strindbergs sällskap i Stockholms skärgård: Kymmendö, Dalarö, Runmarö och Furusund).
”Stockholm är Strindbergs stad och Stockholms skärgård hans ständigt stora längtan”, skriver Anita Persson i förordet till sin bok och hon illustrerar det med följande citat av författaren:
Jag vandrar därför mina gator; och när jag ser människors ansikten väcker detta minnen, ger mig tankar. Och går jag förbi bodfönstren ser jag så mycket föremål från alla jordens länder, frambragta eller förädlade av människohänder att de liksom sätta mig i förbindelse med hela mänskligheten och ge mig en rikedom av intryck, som färg, form och närliggande föreställningar.
Låter inte det som ett vandringsvänligt sätt att lära känna världen på?
Vandringsmiljöer
Historien – den privata såväl som den allmänna – lär man med fördel att känna på plats. ”Det var här jag växte upp, lekte mina första lekar och där borta, till höger om det där nya affärskomplexet, ligger min gamla skola.” Och – för att hålla oss kvar i Boston, Massachusetts, USA – springandes genom Boston Common passerade jag bland annat både stadens äldsta kyrkogård där exempelvis frihetskämpen Paul Revere (1735–1818) ligger begravd, och uppe på Beacon Hill, invid Massachusetts State House anar jag var presidentkandidaten John Kerry har sitt hem i staden.
Litteraturen lär man, det är Anita Perssons bok ett vältaligt uttryck för, också bra på plats. Den berömda inledningen till Strindbergs Röda rummet där författaren skildrar Stockholm i fågelperspektiv rymmer förvisso i sig tillräckligt med närvaro för att man inte själv ska behöva besöka platsen, men väl där, och då gärna ”en afton i början av maj”, kommer både staden och Strindberg flera steg närmare. Det samma gäller, för att ta några gator med vidhängande litterära referenser i Strindbergs Stockholm ur högen, Drottninggatan 85 med hans hem i Blå tornet (Stora landsvägen) i den ena änden och Kungliga slottet (Det nya riket) i den andra med Adolf Fredriks kyrka (Giftas) som mellanstation, Kungsträdgårdsgatan med Karl XII:s staty (Tjänstekvinnans son), Handelsbankens och Enskilda bankens hus (Tjänstekvinnans son respektive Ett drömspel) samt Facithuset (Det nya riket) och Hornsgatan med Mariatorget (En blå bok) och Mariahissen vid Slussen med blick upp mot Mosebacke där vi startade den här vandringen.
Den som i stället vill följa Strindbergs liv i Stockholm kronologiskt? Då kan det vara på sin plats att börja på Klara Västra Kyrkogata 15. Här bodde familjen Strindberg från 1851 till 1856 och här, i Klara skola (Tjänstekvinnans son), gick den lille August från vårterminen 1856. Därifrån är det inte så långt till Norrtullsgatan. Då är det 19 maj 1912 och Strindbergs begravningståg drar genom staden med mer än 4 000 människor i tåget och tiofalt fler som följde denna den största av svenska författare till hans sista vila på vad som i dag är Norra kyrkogården.
Författarvandringar
Men svensk litteratur varken börjar eller slutar med Strindberg. För den som vill följa avtrycken från andra författares verk på olika håll i landet har spännande vandringar framför sig. Vad sägs om sådant som:
- Sven Delblancs Södermanland sådant det skildras i Hedebysviten.
- Jacques Werups Malmö genom en bok som Hemstaden.
- Gösta Knutssons Uppsala i en hel drös med böcker om Pelle Svanslös.
- Selma Lagerlöfs Värmland.
- Liza Marklunds Stockholm i journalisten Annika Bengtzons perspektiv.
- Fritjof Nilsson Piratens Vollsjö.
- Sara Lidmans Västerbotten.
- Henning Mankells Ystad genom polismannen Kurt Wallander.
- Vilhelm Mobergs Småland.
- Birger Sjöbergs Helsingborg med Kvartetten som sprängdes.
- Anders Österlings Skåne.
Listan kan förmodligen göras hur lång som helst. För den vandringslystne finns det mycket att upptäcka om Sverige och det svenska i författarnas fotspår.
(Artikeln publicerad 2004-09-07)
Stockholm: I Strindbergs fotspår
http://www.ne.se/rep/stockholm-i-strindbergs-fotspår
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
